Det har gÄtt ett helt Är sedan Erik och Anna var med om det vÀrsta tvÄ förÀldrar kan uppleva: deras son Elliott försvann spÄrlöst, och de har fortfarande ingen aning om vad som har hÀnt honom.
Vi sitter i köket hemma hos Erik Hultqvist. Kaffet har hÀllts upp i koppar och en dator stÄr uppstÀlld pÄ den rutiga vaxduken. Anna Larsson medverkar pÄ lÀnk frÄn sitt nya hem i SkÄne. Sedan ett par mÄnader tillbaka bor hon och hennes man inte lÀngre i SkellefteÄ.
â Det vĂ„r familj gĂ„r igenom Ă€r en pĂ„gĂ„ende traumatisering, sĂ€ger Anna.
Hon liknar det vid posttraumatisk stress, men med den stora skillnaden att det Àr ett tillstÄnd som slÄr till efter att det hemska Àr över. För Elliotts familj tar traumat inte slut.
â Det som de allra flesta mĂ€nniskor tĂ€nker Ă€r deras vĂ€rsta mardröm, att polisen ska ringa pĂ„ dörren och sĂ€ga att det har hĂ€nt nĂ„gonting hemskt med ert barn, vi vĂ€ntar pĂ„ det samtalet. Det Ă€r vĂ„r situation. Och vi har levt med det hĂ€r i över ett Ă„r nu.
I Eriks kök finns fotografier av en leende pojke med blont hÄr. Bilderna av Elliott Àr inramade och uppstÀllda pÄ bordet bredvid ett fotografi av storasyster Saga. PÄ vÀggen i hallen hÀnger en bild dÀr Saga bÀr Elliott pÄ sin rygg, tagen hos en fotograf för ett antal Är sedan.
Finns det nÄgot sÀrskilt tillfÀlle nÀr Elliott gör sig pÄmind, nÀr saknaden Àr störst?
â Det Ă€r vĂ€l varje timme egentligen, sĂ€ger Erik.
Han tar ett djupt andetag innan han fortsÀtter.
â Det gĂ„r inte en timme utan att jag hamnar i den hĂ€r saknaden. Jag har oftast ett ljus tĂ€nt. Det kĂ€nns som att genom det blir han nĂ€rvarande.
Elliott försvann pÄ en tisdag, den 28 november 2023.
TvÄ dagar senare, den 30 november, skulle han ha kommit hem till Anna för att Àta middag men han dök aldrig upp. NÀr hon försökte ringa sin son var hans telefon avstÀngd.
FörÀldrarna Äkte tillsammans hem till sonens lÀgenhet. Elliott var inte hemma och bilen var borta, men i övrigt sÄg allt ut som vanligt, berÀttar Anna.
â Skorna och jackan var borta men lampan lyste i hallen och det stod matlĂ„dor i kylen. Jag tĂ€nkte att han mĂ„ste ju ha tagit pĂ„ sig ett extra pass pĂ„ jobbet, och sĂ„ har telefonen blivit urladdad och han har glömt att vi ska kĂ€ka middag.
Hon beskriver hur de försökte hitta en logisk förklaring, samtidigt som en oro började gro. Varför skulle Elliott ha stÀngt av sin mobil?
Morgonen dÀrpÄ fick de reda pÄ att sonen inte hade kommit till jobbet pÄ Alimak.
â DĂ„ förstod jag att nu har det hĂ€nt nĂ„gonting. Det Ă€r inte likt Elliot att missa jobbet, jobbet var jĂ€tteviktigt för honom. Sen nĂ€r vi började ringa kompisarna hade ingen av dem hade heller hört av honom sen tisdag. DĂ„ förstod vi att det var allvarligt.
FörÀldrarna började febrilt att söka sin son. De gjorde en polisanmÀlan, kontaktade Missing People och ringde otaliga telefonsamtal till alla som kunde tÀnkas ha nÄgon information om var deras son befann sig. De Äkte dessutom sjÀlva ut för att leta efter Elliott.
â Det första dygnet for vi runt och sökte pĂ„ platser. Samtidigt sĂ„ var man ju i chock sĂ„ man gjorde inte saker pĂ„ ett vettigt sĂ€tt heller. Man slutade att fungera, sĂ€ger Erik och förklarar att det till slut blev svĂ„rt att minnas hur man slĂ„r ett telefonnummer.
Han tar lÄnga pauser medan han berÀttar om de intensiva dagarna efter Elliotts försvinnande. NÀr han tÀnker tillbaka flyter dagarna ihop, sÀger han.
â Jag minns att nĂ€r samtalen hade lagt sig ville man göra massor, men man inser att det Ă€r bortom ens kontroll. SĂ„ far man hem och försöker sova och sen fortsĂ€tter man nĂ€sta dag, och hela tiden vĂ€xer den hĂ€r chocken. Jag minns det som att jag mĂ„dde riktigt illa de dĂ€r dagarna, det gjorde vi allihopa.
Hans enda alternativ var att fokusera, annars skulle han bryta ihop. Samtidigt hade han och familjen ett hopp om att de snart skulle fÄ svar pÄ sina frÄgor.
â Vi tĂ€nkte att visst, det var snöstorm, men det var sĂ€kert bilar ute och det mĂ„ste ha gjorts iakttagelser. Som man hör om i andra fall, att förr eller senare sĂ„ dyker nĂ„gonting upp som leder en vidare, sĂ€ger Erik.
Visst, det var snöstorm, men det var sÀkert bilar ute och det mÄste ha gjorts iakttagelser.
Erik Hultqvist
Men i Elliotts fall blev verkligheten en annan. Under Äret har flera sökinsatser genomförts av Missing People och anhöriga. De har letat lÀngs vÀgar, i terrÀng och i vattnet. Vid tvÄ tillfÀllen har sökningar ocksÄ gjorts med flygplan. Polisen har tagit fram sÄ mycket information som de kunnat, men ett Är efter försvinnandet vet vi bara att Elliott lÀmnade jobbet pÄ tisdagen och att en mast i JÀvre plockade upp en signal nÀr hans telefon stÀngdes av samma kvÀll.
StÀmningen i köket Àr stillsam. Katten Sylvester stryker omkring och jamar för att fÄ uppmÀrksamhet. Elliott tyckte om djur, berÀttar Erik. Han trivdes i naturen och tyckte mycket om att fiska. Men han gillade ocksÄ att lÀra sig nya saker, stÄ i folkhavet under konserter, gÄ pÄ fester och umgÄs med sina kompisar.
â Man fick bjuda pĂ„ mat och passa pĂ„ innan telefonen ringde och nĂ„gon kompis ville ses. SĂ„ var vĂ„r kontakt efter att han hade flyttat hemifrĂ„n, sĂ€ger Anna.
Erik instÀmmer.
â För honom kretsade det kring jobbet och kompisar. Han gick ju Ă€ven hem hos sina jobbarkompisar och mĂ„nga av dem var ju kanske 10â20 Ă„r Ă€ldre. Han kunde dra jĂ€mnt med dem ocksĂ„.
Det gÄr inte en timme utan att jag hamnar i den hÀr saknaden
Erik Hultqvist
Av Erik och Anna Àr det Anna som synts och hörts mest i media och pÄ sociala medier sedan sonens försvinnande.
Redan fyra dagar efter att Elliott inte hade dykt upp till middagen förstod hon att familjen behövde allmÀnhetens hjÀlp att hitta sonen, och hon valde att lÀgga ut ett videoklipp dÀr hon vÀdjade om tips och iakttagelser.
Klippet fick en enorm respons, snart kÀnde i stort sÀtt alla Skelleftebor till att Elliott var försvunnen och mÄnga erbjöd sig att hjÀlpa till eller ville visa sitt stöd. Anna och Erik sÀger att de mötts av en stor vÀrme och kÀrlek, men det har ocksÄ funnits en baksida till engagemanget, vilket slutligen fick Anna och hennes man att pÄskynda flytten till SkÄne.
Plötsligt har folk stoppat mig och velat prata om det absolut vÀrsta som har hÀnt i mitt liv, och jag har varit oförberedd.
Anna Larsson
Det blev helt enkelt för mycket.
â SĂ„ fort jag visade mig pĂ„ en offentlig plats sĂ„ blev jag stoppad av folk som ville prata med mig. Och de flesta stĂ€llde ju ungefĂ€r samma frĂ„gor, âHur Ă€r det? Hur gĂ„r det? Har ni hört nĂ„gonting? Vad sĂ€ger polisen?â.
Trots att mÀnniskorna ville vÀl blev det ett stresspÄslag att hela tiden bli stoppad pÄ offentliga platser, berÀttar hon.
â Jag har varit ute i Ă€renden och bara velat ha nĂ„got annat att tĂ€nka pĂ„ nĂ€r folk plötsligt har stoppat mig för att prata om det absolut vĂ€rsta som har hĂ€nt i mitt liv, och jag har varit oförberedd. Det har varit jobbigt.
Hon hamnade i en ohÄllbar situation, dÀr hon varken ville gÄ utanför dörren av rÀdsla för att behöva parera samtalen om Elliott, samtidigt som hon heller inte ville bli isolerad i hemmet.
â I vĂ„ras tog vi kontakt med vĂ€nner i södra Sverige och sen nĂ„gra mĂ„nader tillbaka bor vi i SkĂ„ne. För mig personligen har det blivit lĂ€ttare att lĂ€ka och att komma ut och... Faktiskt börja om pĂ„ nytt.
Erik nickar nĂ€r han hör Anna berĂ€tta. Ăven han har haft liknande upplevelser.
â Mitt jobb gör ju att jag inte pĂ„ samma sĂ€tt kan lĂ€mna, Ă€ven om tankarna finns. Men jag har upplevt att sĂ„ fort jag Ă€r hĂ€rifrĂ„n sĂ„ kommer det en ro, sĂ€ger Erik.
Under Äret har mÄnaderna gÄtt och högtider har passerat.
I juni fyllde Elliott 21, vilket familjen firade med en grillkvÀll med nÀra och kÀra.
â Det var jĂ€ttefint faktiskt. Familj, slĂ€kt och vĂ€nner samlades för att grilla och prata. Det kĂ€ndes som att vi skulle sĂ€kert ha gjort detsamma om Elliott var med. Och sĂ„ blĂ„ste vi sĂ„pbubblor, sĂ€ger Erik.
PÄ datorns skÀrm ler Anna nÀr hon tÀnker tillbaka pÄ den kvÀllen.
â Det var faktiskt min syster som kom pĂ„ idĂ©n, och eftersom hon Ă€r smĂ„barnsförĂ€lder sĂ„ hade hon med sig sĂ„pbubblor. Men det var inte bara barnen som blĂ„ste sĂ„pbubblor för att fira Elliott, utan alla gjorde det. Och vad bubblor gör Ă€r att de stiger uppĂ„t, till dĂ€r Elliott befinner sig. SĂ„ det var som att vi skickade hĂ€lsningar till honom frĂ„n oss alla. Det blev en vĂ€ldigt fin ceremoni.
Ni har stÀllt in er pÄ att han Àr död?
â Det finns ju ingenting som tyder pĂ„ nĂ„got annat. Just det hĂ€r att ingen har rört hans bankkonto till exempel, och att hans pass lĂ„g kvar hemma i hans lĂ€genhet. Och det har som sagt inte kommit nĂ„gra tips. Det finns ju ingenting som tyder pĂ„ att han fortfarande lever, sĂ€ger Anna.
För henne kom insikten redan första veckan, men det Àr skillnad pÄ att förstÄ nÄgot pÄ ett intellektuellt plan och att kÀnna det i kroppen.
â Det Ă€r ju fortfarande helt obegripligt. Jag svarar pĂ„ frĂ„gan och sĂ€ger att nej, vi Ă€r övertygade om att Elliott inte lever lĂ€ngre. Men det Ă€r Ă€ndĂ„... Helt obegripligt, kĂ€nslomĂ€ssigt. För att vi fortfarande Ă€r i chock, och för att vi fortfarande inte vet, och för att vi inte har fĂ„tt göra nĂ„got avslut, sĂ€ger hon.
Vad tror ni krÀvs för att det riktigt ska kunna sjunka in?
â Jag hoppas att man hittar bilen. Att vi fĂ„r nĂ„gon ledtrĂ„d. För hittar man bilen hittar man Elliott, eller Ă„tminstone en förklaring, en hint om vad som kan ha hĂ€nt. För Elliott Ă€r ju inte försvunnen, han Ă€r nĂ„gonstans och framför allt Ă€r bilen nĂ„gonstans, sĂ€ger Anna.
Det som har hÀnt Àr fruktansvÀrt, men det hade varit Ànnu mer fruktansvÀrt om vi inte hade fÄtt hjÀlp.
Anna Larsson
I tvÄ timmar berÀttar förÀldrarna öppet om det vÀrsta Äret i deras liv. De vill pÄminna mÀnniskor om att deras son fortfarande saknas och att alla iakttagelser av Elliotts bil ska lÀmnas till polisen.
Familjen slits fortfarande mellan hopp och förtvivlan i samband med varje ny sökinsats, nÄgot som de menar har blivit en vana.
â Det Ă€r sĂ„ svĂ„rt att sĂ€tta ord pĂ„ det hĂ€r riktigt. Men vi mĂ„ste leva vidare med den hĂ€r ovissheten, sĂ€ger Erik.
NÀr det kÀnns tungt brukar Anna försöka skifta sitt fokus till tacksamhet, förklarar hon. Det gör att det blir lÀttare att hantera motgÄngarna.
â Det som har hĂ€nt Ă€r fruktansvĂ€rt, men det hade varit Ă€nnu mer fruktansvĂ€rt om vi inte hade fĂ„tt hjĂ€lp. Det Ă€r det som har fĂ„tt en att hĂ„lla ihop och inte bli galen av chock och sorg, sĂ€ger hon.
Vi kommer aldrig kunna tacka alla personligen.
Anna Larsson
Hon och Erik vill att folk ska veta hur tacksamma familjen kÀnner sig.
â Den enorma uppslutningen och engagemanget bar oss genom den första fruktansvĂ€rda tiden. Jag vet att jag resten av mitt liv kommer tĂ€nka tillbaka med vĂ€rme pĂ„ alla som gjort sĂ„ mycket för att bidra, utan att ens berĂ€tta det för oss. Vi kommer aldrig kunna tacka alla personligen, sĂ„ vi förmedlar vĂ„r tacksamhet pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet, avslutar Anna.
Har du tips?
Elliott var vid försvinnandet klÀdd i grÄ luvjacka och mörka byxor.
Elliotts bil Àr en mörkgrÄ Volvo Sedan S80 Ärsmodell 2005 med registreringsnummer som börjar med WFH.
Tipsa polisen pÄ nummer 114 14.