Foto: Simon Olofsson
Alexandra Anderssons liv går för tillfället i flera nyanser av blått. När PT träffar henne är hon mitt i arbetet med att designa ett rum på Pensionatet. I en emotionell exil från hemmet i Stockholm passade hon på att ta ett jobb hemma i Piteå och den djupt blå färgen som dominerar rummet på Pensionatet kan sägas gå hand i hand med hennes inre blues.
– Mitt känsloliv är lite av ett brinnande helvete för att uttrycka sig milt, men jobbet går bra, säger hon och skrattar uppgivet.
– Jag gillar ordnade rum. Som person är jag väldigt stökig och jag har en osviklig förmåga att göra det otroligt svårt för mig själv. Därför är yttre rum väldigt viktiga för mig, de ordnar liksom upp de inre. Om miljön har balans och en symmetri, så känns de känslomässiga obalanserna inte lika svindlande helt plötsligt. Det behöver ju inte vara ordnat, men det måste finnas en ordning, säger hon.
"Som person är jag väldigt stökig. Därför är yttre rum väldigt viktiga för mig, de ordnar liksom upp de inre."
Alexandra Andersson
Flyttade in på Pensionatet
Det oordnade livet till trots lyser Alexandra Andersson av kreativ energi. Arbetet på Pensionatet kan på flera sätt beskrivas som ett återtåg. När hennes yngre jag skulle flytta hemifrån struntade hon i konventionell lägenhetshyra. Istället flyttade hon in i Lisa Hellmers nyinköpta näringsfastighet på Norrmalm. Hon blev därmed den första gästen som någonsin checkade in på det som i dag blivit Pensionatet, en rikskänd oas för kreativitet och kreativt entreprenörskap. Att nu få designa sitt eget rum beskriver hon som en ära.
– Pensionatet har elva rum som olika personer fått förtroende att designa. Det är så fint, att få vara en del av det. Jag älskar Pensionatet. Det här var mitt första egna boende. Jag bodde i en liten skrubb som jag kallade Narnia, minns hon och skrattar.
– Det var så lågt i tak så jag slog huvudet i dörren hela tiden.
Pensionatet ligger Alexandra Andersson nära om hjärtat. När hon som ung skulle flytta hemifrån blev det hit hon flyttade. Hon blev Pensionatets allra första gäst.
För att slänga sig med slitna uttryck kan man säga att Alexandra Andersson är en person med många strängar på sin lyra. Hon är konstnär och skribent, skulptör, smyckesdesigner och modeskapare. De senaste åren har hon sytt scen och röda-mattankläder åt artister som Cleo, Miriam Bryant och Molly Sandén. Själv lägger hon ingen större energi på att klassificera sin yrkestillhörighet.
I dag jobbar Alexandra Andersson mycket med mode och designar scenkläder åt flera stora artister, bland annat Cleo.
– Det är väldigt skönt när andra berättar för mig vad jag är. "Jaså jag är scenograf, så bra. Jaha, är jag konstnär, så fint." Det är väl lite flyktigt att säga att man är kreatör, men det är egentligen just vad jag är. Jag skapar grejer och har som alltid hållit på, hela livet. Det är en ständigt pågående process. Rent karriärmässigt började väl allt med Vaginan, säger hon.
Med rummet "Alexandra" sällar sig Alexandra Andersson till de elva personer som fått förtroende att designa ett eget rum på Pensionatet.
"Jag vill att rummet ska andas fransk, sensuell klassicism och blanda det med hård punk!"
Slog igenom med Vaginan
Vaginan är Alexandra Anderssons genombrottsverk, en grafisk parafras på de klassiska Mazettiögonen gjord av Olle Eksell. Genom att arrangera om originalmotivet skapade Alexandra Andersson en modern klassiker, ett grafiskt statement där klassisk svensk design möter ett uttryck för det kvinnliga. Den stilrena designen har givit upphov till både prints, smycken, textiltryck och annat. Alexandra Andersson själv säger att den raka designen gjort att Vaginan kommit att leva ett eget liv.
– Jag har verkligen Vaginan att tacka för så mycket. Jag bestämde mig tidigt för att jag inte skulle ge den en tydlig riktning. Det finns ingen röd tråd i vem som har den hemma. Den hänger på en förlossningsavdelning likväl som hemma hos nån snubbe. Den symboliserar en massa för vissa och är bara design för andra. Den har ett eget liv och olika människor utvinner olika saker ur den, säger hon.
Alexandra Andersson slog igenom med Vaginan, en grafisk parafras på Olle Eksells klassiska verk Mazettiögonen.
På frågan till hur Vaginan kom till säger Alexandra Andersson att hon har två olika berättelser hon brukar dra, en som är sann och en som är lögn.
– Okej, så det här är den sanna versionen. Jag satt hemma hos Moa Lundkvist och hon hade Olle Eksells klassiker på väggen. Jag hade urinvägsinfektion och satt på toa med öppen dörr för att fortfarande kunna umgås med Moa. Jag vred på huvudet och sa att ”men kolla, det blir ju en vagina om man vänder på den och flyttar upp irisen”. Vi skrattade och det blev en intern grej mellan oss, säger hon och fortsätter:
– När hon sedan fyllde år tryckte jag upp en plansch till henne. Sedan var det fler som ville ha ett tryck och sen fortsatte det på den vägen. Efter ett tag var det den som betalade mina räkningar, säger hon.
Små detaljer skvallrar om det nya rummets upphovsperson.
Saknaden efter pappan: "Tiden stannade
I dag bor och arbetar Alexandra Andersson i Stockholm, men en tragedi inom familjen har på sätt och vis knutit henne hårdare till barndomens Piteå. För fyra år sedan dog hennes pappa, golfentusiasten och Piteåprofilen Ulf "Uffe" Andersson. Mitt under brinnande coronapandemi fick familjen beskedet: en långt gången hjärtsvikt gjorde det omöjligt för läkarna att rädda Ulf Andersson som gick bort juli 2020, endast 56 år gammal.
2020 gick Alexandra Anderssons pappa, Piteåprofilen Ulf Andersson, bort efter en kortare tids sjukdom.
Flera år senare beskriver Alexandra Andersson sorgen som ett ilande trauma, ett öppet sår och en pågående livskris.
– På sätt och vis stannade tiden när han dog. Sorgen efter pappa är som en fantomsmärta. Han var en så viktig del av mig. Jag vet inte om det är för att jag är bra eller dålig på att hantera sorg, men smärtan är där hela tiden. Pappas bortgång förändrade mig, den både förfinade och förfulade mig, säger hon.
"På sätt och vis stannade tiden när han dog."
Alexandra Andersson om pappans bortgång
När hon pratar om sin pappa framträder en form av ursprungsrelation, en grund som trots hans bortgång är helt och hållet beständig.
– Jag är så lik honom, så sjukt lik honom. Det blev så tydligt när han försvann. Jag har letat efter honom överallt men den enda platsen där jag hittar honom är i mig själv. Det blir kortslutning för mig, att en person som var så levande är död.
Alexandra Anderssons pappa, Piteåprofilen Ulf Andersson, gick bort 2020 efter en kortare tids sjukdom. "Sorgen efter pappa är som en fantomsmärta", säger hon.
Köpte studio för arvet
För arvet hon fick efter pappan köpte Alexandra Andersson en studio i Stockholm. Där syr hon kläder, designar i lera och gjuter i tenn. Alexandra Andersson berättar att hon inte hade någon konkret plan när hon köpte den utan att hennes nuvarande verksamhet vuxit fram över tid.
– Det är så typiskt mig att köpa en studio före jag visste vad jag skulle göra där, men det är ofta så jag gör det. Jag började om att gjuta smycken, sy och började skulptera i lera. Det har fått komma som det kommer.
Alexandra Andersson beskriver sitt skapande som ett sätt att vara, något som hon gör mer än utövar. "Jag skapar grejer och har som alltid hållit på, hela livet", säger hon.
Alexandra Andersson beskriver hur skapandet på ett sätt blivit att hålla sin pappa vid liv.
– Jag köpte studion på våren 2021. Den ligger på Kungsholmen. Efter att jag köpt den upptäckte jag att väggarna var fulla med mögel, så jag har ägnat enormt mycket tid åt att renovera, men den har blivit väldigt härlig nu! Studion är för mig en form av förlängning av det som båda mina föräldrar alltid hållit mig - fri. Det är ett sätt för mig att växa runt sorgen och förvalta motsatsen, att skapa ett ställe där jag får skapa, säger hon.
2021 köpte Alexandra Andersson en studio på Kungsholmen i Stockholm.
"Sensuell klassicism och hård punk"
Ragnar Thorseth har en viktig roll att spela i det rum som Alexandra Andersson designar på Pensionatet. "Ragnar bara måste vara med", säger hon.
Efter ett antal dagars arbete har Alexandra Anderssons rum på Pensionatet börjat ta form. Sängen och sänghimlen går i djupt blått och matchar både fönsterbleck och dörrlister. Det är klassicism som möter ett skandinaviskt, öppet rum.
– Jag vill att rummet ska andas fransk, sensuell klassicism och blanda det med hård punk! Jag vill att det ska vara som en saga, men att det ska skava lite, säger Alexandra Andersson.
Där den ena delen av rummet helt domineras av blått öppnar den andra delen upp mot en ljusare och mer avskalad inredning.
Böcker och inredning har köpts in på second hand. Bland detaljerna återfinns också restprodukter från ett industriområde.
De långa spikarna får agera hängar för lampor och andra inredningsdetaljer.
Hon beskriver själv sin stil som full av kontraster, där det traditionella och ofta lite gulliga bryts av med hårdare element.
– Först tänkte jag montera massa grov kätting i taket, men kände att det var att gå lite väl långt i det ekivoka kanske. Jag gillar kontraster. Om man ställer något fint mot något jävligt fult, så blir det snygga snyggare och det jävligt fula än mer djävulskt fult. Jag gillar att ställa dem mot varandra. Jag tror det fula kommer väldigt naturligt för mig, resten är vision, vilja och en massa timmars jobb, skrattar hon.
"Jag är så himla oskolad inom exakt allt. Herregud, jag gick inte ens klart gymnasiet. Men på ett sätt tror jag att det blivit min styrka, att jag förblivit otyglad när jag tänker."
Alexandra Andersson
Kreatör
Trots att Alexandra Andersson arbetar heltid som kreatör har hon fortfarande ingen dominerande formel eller metod som styr hennes kreativa arbete. Istället beskriver hon skapandet som en känsla, ett sätt att visualisera en känsla och omvandla känslan till en fysiska form.
– Jag är så himla oskolad inom exakt allt. Herregud, jag gick inte ens klart gymnasiet. Men på ett sätt tror jag att det blivit min styrka, att jag förblivit otyglad när jag tänker. När folk frågar om jag kan göra något så vet jag helt enkelt att jag kommer att fixa det. Jag är litegrann som den där skrubben jag bodde i, Narnia, med skillnaden att man aldrig slår huvudet för här är det så jävla högt i tak, skrattar hon.
Piteåbördiga Alexandra Andersson slog igenom med symbolen Vaginan. I dag designar hon kläder åt några av Sveriges största artister. Samtidigt som hon designar ett rum på Pensionatet berättar hon för PT om genombrottet, konstnärslivet och om saknaden efter sin pappa, Piteåprofilen Ulf "Uffe" Andersson.