I 30 år har Daniel Nilsson, känd under sitt artistnamn DJ Niva, spelat skivor på Piteåbornas fester. Nu berättar han för PT om sina galnaste festminnen, men också om ångesten som fick honom att vilja sluta med musik.
Året är 1993 och den elektroniska musiken har tagit världen med storm. Band som The Prodigy och KLF skapar hysteri och sprider det tidigare okända fenomenet "rave" över världen. På sitt rum i Piteå sitter en tonårig Daniel Nilsson uppe på nätterna och bandar musik på MTV. Främst är det techno han älskar, tung elektronisk musik som får basen att dunka.
– Mina föräldrar hade skilt sig och jag bodde hos mamma i lägenhet. När jag skulle fylla 15 sa min mamma att jag fick välja mellan en moped eller en stereo. Självklart valde jag stereon. Det var en gammal Goldstar, med silverframsida och stora vred som jag hade valt ut själv. Jag kopplade ihop fler och fler högtalare för att få högre och högre dunk. Morsan höll ju på att bli galen, minns han och skrattar.
DJ-kulturen med tunga drops och stora dansgolv lockade. Med sin nya stereo och med inspiration från det han såg på tv började han ta på sig spelningar hemma hos vänner och deras familjer. Tack vare lite hemmalödad utrustning och lite målarfärg kunde han till och med köra en egen ljusshow.
– De första gigen jag gjorde körde jag med cykelkärra. Stereon åkte med på kärran och så åkte jag till kompisar som skulle ha kalas. Jag hängde upp lampor som jag hade målat själv hemma. Jag hade också byggt en egen strömlåda, så när jag tryckte med foten så blinkade lamporna i takt med musiken.
EPILEPSIANFALL OCH MILJÖVÄNSHAT
Via Regnbågsteatern tar Daniel Nilsson en DJ-kurs där han lär sig grunderna i att snurra skivor. Där håller han också sin första spelning. Snart är han en aktiv part i Piteås nöjesliv. Han och hans unga kollegor blir den musikaliska mittpunkten för en ny typ av fest. Han minns bland annat hur de anordnade rejvfester under Face Front, den festival för osignade konstnärer och artister som hade startat i Piteå och snart skulle bli Sveriges största.
– Vi körde ett dansgolv i källaren på Regnbågen och jag klädde in hela lokalen i folie. Vi körde så mycket rök att man såg knappt handen framför sig. Jag minns att en tjej fick ett epilepsianfall och att ambulansen fick komma och hämta henne. Sedan fortsatte vi pumpa musik, säger han och fortsätter:
– Jag fick miljövännerna efter mig också. Jag hade köpt in en massa folie och gjorde en stor jäkla folieboll som skulle kastas runt på dansgolvet. De tyckte väl att det var miljöförstöring. Det var en ganska galen tid, säger han.
Musikbranschen har förändrats mycket sedan han började på 90-talet, men Daniel Nilsson säger att grundern alltid är desamma. "Det här är ett serviceyrke. Man måste läsa av publiken", säger han.
Daniel Nilsson, DJ Niva
Trots att 90-talet fått revansch och många mode- och musiktrender nu åter är heta såg tekniken och musikproduktionen radikalt annorlunda ut vid tiden då Daniel Nilsson började spela. Vinylskivorna hade precis börjat konkurreras ut av CD. Internet hade ännu inte blivit allmängods och någon digital musikkonsumtion fanns över huvud taget inte. I dag kan vem som helst med en skaplig dator och några tusenlappar i utrustning spela in en skiva hemma på rummet. På 90-talet krävdes ett skivkontrakt för att kunna spela in musik med något så när professionell kvalitet. Inte ens tillgången till att lyssna på musik var självklar då man var bunden till ett lokalt utbud av skivor. Här fick Daniel Nilsson snart en fördel då han började jobba på den lokala skivbutiken.
– Jag gick barn- och fritid med inriktning badvakt. Det var nog det enda året de körde den utbildningen. Jag visste däremot direkt att jag ville jobba i skivbutik. Det var mitt mål och mitt första jobb, säger han.
Tack vare jobbet i butiken fick Daniel Nilsson tillgång till ett stort nätverk av importörer av musik, en dröm för en ung kille med musik som största intresse.
– Det var en fantastisk tid, där var jag på toppen. Jag var mästaren. Jag hade kontakt med alla leverantörer, både import och export. Jag fick hem skivor som ingen annan hade åtkomst till. Det var en häftig position att vara i.
Passionen för att vara kreativ har drivit Daniel Nilsson genom livet och om han varit ung i dag tror han att han skulle utretts för ADHD. "Men på min tid var man bara en kille som hade myror i brallan och inte kunde sitta still."
Under många år jobbade Daniel Nilsson i skivbutiken som gick under flera namn, däribland Hitit och Skivaffären i Norr, en dröm för en musikintresserad ung person. "Jag hade tillgång till skivor ingen annan hade", berättar han.
I Daniel Nilssons spelrum trängs hans gamla musikutrustning och instrument tillsammans med samlarobjekt och minnen från åren som expedit i skivbutiken och butikschef för Carlings.
När han fyllde 15 fick Daniel Nilsson välja mellan en stereo och en moped. Han valde stereon och den finns kvar i hans spelrum än i dag.
Daniel Nilsson är en ivrig samlare av musik och i spelrummet hemma i Piteå samsas allt från kasettband och vinylskivor till minidiscs och andra format som sedan länge försvunnit ur produktion.
KNIVSLAGSMÅL PÅ DANSGOLVET
Daniel Nilsson varvade åren i skivbutiken med att spela och anordna evenemang. Med influenser från internationella dansgolv och diverse svartklubbar arrangerade Daniel Nilsson och hans vänner allt från stora partyn på etablerade klubbar till öppna pop up-spelningar mitt ute i skogen. När han i mars 2000 lanserade Wet floor party, ett MTV-inspirerat poolparty i Munksunds simhall, blev uppståndelsen relativt stor. Evenemanget fick en förstasida i PT med en pooldykande Daniel Nilsson på bild. Baksmällan kryddades dock med att skattebetalarna fick rycka in och betala efter att hela sporthallen dränkts i vatten.
– Måndagen efter festen hörde fastighetschefen av sig och sa att ’du, golvet i sporthallen mår inte så bra’. Det var flera centimeter med vatten i hallen. Alla golvplattor hade vikt upp sig. Hela golvet i sporthallen var förstört. Jag fick ju panik. De fick stänga hallen i flera veckor. Nu gick det bra, kommunen tog på sig det där. Och festerna blev succé, säger han.
Wet Floor Party gjorde succé 1998, även om det slutade med att golvet i Munksunds simhall fick rivas upp och göras om. Daniel Nilsson stod som arrangör och berättar om flera minnesvärda fester i Piteå under 90-talets guldår.
Andra upplevelser har lämnat en bittrare eftersmak. Den värsta upplevelsen haft inkluderar både risig utrustning och knivslagsmål framför DJ-bordet.
– Jag var på en spelning uppåt i landet. De hade inga riktiga grejer. Vi ställde DJ-grejerna på ett vanligt bord. Det började dyka upp ganska mycket folk, mycket militärer som blandades med lokalbor. Det blev ordentligt trångt på golvet och det börjar trycka på. Jag fick stå och hålla i bordet och grejerna samtidigt som jag spelade, minns han och fortsätter:
– Sedan blev det knivslaggis. Någon hade med sig en morakniv in och skar någon med den. Det sprutade blod på grejerna och på mig. Det fortsatte trycka på, så där stod jag med blod på kläderna och spelade skivor. Det var jävligt jobbigt.
Många av Daniel Nilssons DJ-kollegor har lagt stereon på hyllan allteftersom åren gått, men själv återkommer han hela tiden till kicken han får av mötet med publiken. "Jag är fast i det här. Jag kan inte sluta."
Runt 2010 föddes DJ Niva, det artistnamn som Daniel Nilsson använder när han spelar i dag.
Den numera ikoniska apan har blivit Daniel Nilssons signatur när han spelar som DJ Niva.
OM ADHD OCH OM ATT SE DOTTERN PÅ KROGEN
Åren på skivaffär avlöstes med flera år som butikschef på klädbutiken Carlings. Kombinationen av att jobba i hippa butiker och uppträda som DJ har gjort Daniel Nilsson till en nöjesprofil. 2010 föddes DJ Niva, det artistnamn han nu kör under när han spelar på fester, klubbar och evenemang. Något ordnat liv har han aldrig eftersträvat och tror själv att han i dag blivit diagnosticerad med ADHD.
– Rutiner har aldrig funkat för mig. Det finns nog en del bokstavsordningar i den här kroppen. Hade jag vuxit upp i dag hade jag blivit utredd, men på min tid var man bara en kille som hade myror i brallan och inte kunde sitta still. Att stå och göra samma sak dag ut och dag in går inte, jag dör. Det fungerar inte för mig.
När man varit klassens clown hela sitt liv är ju en apa det perfekta djuret att efterlikna.
Daniel Nilsson
Om varför en apa blev hans logo
Där många andra kastat in handduken när åren gått och de bildat familj har Daniel Nilsson istället fortsatt spela, trots att han själv har familj och två döttrar. Under förra året blev det totalt 81 spelningar i Piteå med omnejd och under de senaste tre åren har han kört drygt 210 spelningar.
Hur funkar ett sådant spelschema med familjelivet?
– Det fungerar bra men det är tack vare min fru som ställer upp så otroligt mycket. Det blir mycket sena kvällar men hon förstår att det här är viktigt för mig. Att jag brinner för det här.
I dag har hans äldsta dotter hunnit bli 18 år gammal och kan därmed själv gå ut på klubbar där pappa Niva spelar.
Hur känner hon inför att dansa till pappas musik på krogen?
– Jag sa länge att jag skulle lägga ner när ungarna börjar gå ut på krogen, men så blev det inte. Jag frågade henne rakt ut vad hon tycker, men hon sa att det känns kul. ’Då har jag skjuts hem också’, sa hon, säger Daniel Nilsson och skrattar.
Redan i tonåren förälskade sig Daniel Nilsson i DJ- och ravekulturen och trots att många av hans kollegor lagt skivspelaren på hyllan kör han på. "Jag är fast i det här. Jag kan inte sluta", säger han.
DE MÖRKA ÅREN
Samtidigt som passionen för musik burit honom genom livet var också just passionen som under några år förvandlade festen till ett helvete. Daniel Nilsson berättar hur prestationsångesten under flera år förvandlade hans största intresse till en mardröm.
– Jag har haft tuffa år där jag funderat på om jag ska fortsätta hålla på med det här. 2012-2013 hade jag en riktig dipp. Jag fick hjärnspöken där jag trodde att alla på festen granskade mig och mina mixar. Att de dömde mig. Jag mådde verkligen piss. Jag fick ångest så snart jag gick upp till DJ-bordet. Då tog jag ganska mycket stryk. Till slut fick jag ta tag i mig själv och säga till mig själv att: "antingen gör du det här och har roligt, eller så lägger du ner".
Jag mådde verkligen piss. Jag fick ångest så snart jag gick upp till Dj-bordet. Då tog jag ganska mycket stryk.
Under de många år han spelat musik har smaken på dansgolvet förändrats många gånger om. Där 90-talets DJ:s pumpade dansanta beat följer tempot i dag sociala mediers snabba scroll-beteende.
– I dag har man mycket kortare tid på sig. Ser jag hur någon på dansgolvet börjar titta på sin telefon så har jag bara några sekunder på mig att få dem tillbaka. Det går mycket snabbare i dag, säger han.
Som DJ är han van att ta emot önskningar på låtar och de låtar krogbesökarna vill höra har varierat under åren. Några har bränt sig fast i minnet på ett positivt sätt och ligger fortfarande kvar i väskan. Andra tål han över huvud taget inte att höra.
– "Sommartider" och "Ooa hela natten" är sådana. Jag mår verkligen dåligt av att spela dem. Det går inte. Jag kräks, säger han.
Den svenska gangsterrappen har slagit hårt de senaste åren men även där sätter han ner foten, främst för att musiken är så mörk.
– Jag vägrar spela gangstarapp. Den är så mörk och negativ. Då spelar jag nästan hellre klassisk musik.
Efter att ha fått Piteåborna att dansa i 30 år har det funnits gott om tillfällen att lägga stereon på hyllan. Trots att han funderat på det flera gånger kör Daniel Nilsson oförtröttligt på. PT träffar honom under en särskilt hektisk period och 2024 verkar landa på lika många spelningar som 2023.
Blir du inte less?
– Nej. Jag är fast i det här. Jag kan inte sluta. När folk säger att jag spelar bra musik så känner jag att "ja, det gör jag fan. Jag är där, jag har det fortfarande i mig. Jag har inte gett upp".
