Sedan Piteå kommun drog in stödet för dövblinda Evelina Lindberg har hennes mamma Ingela kämpat för att dottern ska kunna få en fungerande vardag. (Arkivbild)
Det har nu gått ett år sedan dövblinda Evelina Lindberg fick sitt personliga stöd indraget av Piteå kommun. Sedan dess har både Evelina och hennes mamma Ingela kämpat för att få kommunen att ändra sitt beslut. Efter att stödpersonen Eva Sjöberg sagts upp sitter Evelina hemma utan stöd och i brist på andra alternativ är det Ingela som fått ta på sig rollen som stöd, både socialt och praktiskt.
– Om Evelina ska kunna ta en promenad så ligger det på mig. Att hon ska få i sig mat ligger på mig. Att hon över huvud taget ska ha ett liv att leva för ligger på mig. Jag har dragit upp axlarna och kämpat på men den här pressen är väldigt tung att bära, säger Ingela.
Under året som gått har Evelinas liv hamnat i limbo. Trots att familjen för flera månader sedan ansökte om alternativa insatser finns ännu inga sådana på plats. Ingela, som till vardags jobbar som ekonom, har sett sitt liv krympa.
– Jag har jobbat 40 timmar i veckan och sedan har jag ofta åkt till Evelina. Vi har handlat och jag har hjälpt till med städning och allt annat i hemmet, men jag har också försökt få tid att hinna prata med henne. Det är väldigt jobbigt att mammarollen på något sätt fått stå tillbaka, att det blivit svårt att hinna finnas där som mamma. Speciellt nu när Evelina blivit så mycket mer ensam, säger hon.
Det här har nött ner mig. Det har gjort mig sjuk.
Ingela Lindberg
Dövblinda Evelinas mamma
Samtidigt som hon hjälpt till att få ihop Evelinas vardag har Ingela dragit ett tungt lass i striden med kommunen. Hon har bistått i myndighetskontakter, samverkat med familjens juridiska ombud, berättat om dotterns situation i media och försökt få kontakt med politiker. Hennes eget mående och övriga relationer har hamnat på paus och gradvis har hennes hälsa försämrats. Från att tidigare ha varit frisk har hon drabbats av sömnbrist, hjärtklappning, ångest och värk. Efter besök hos läkare diagnosticerades hon med utmattningssymptom. Hon säger själv att det är kommunens beslut att dra in dotterns stöd som ligger bakom.
– Jag känner bara en sådan hopplöshet. Evelina blir instängd i en lägenhet utan självbestämmande och utan att kunna kommunicera med dem som ska hjälpa henne. Jag tycker det här är ett övergrepp. Det känns så hopplöst. Jag har verkligen gjort allt jag kunnat men det känns som att jag inte kan göra någonting åt det här. Nu har jag svårt att sova. Jag vaknar och ligger och tänker på det här. Det här har nött ner mig. Det har gjort mig sjuk.
Ingela Lindberg berättar om hur kampen för hennes dövblinda dotter gjort att hennes eget mående blivit allt sämre. "Inget känns roligt längre", säger hon.
Trots att hon känt stort stöd från sin arbetsgivare kom pressen till slut ikapp henne. Sedan en månad är Ingela sjukskriven för utmattning. Den ansträngda dialog man haft med kommunen har kört fast. Både Ingela och Evelina själv har i flera intervjuer med PT berättat om hur de upplever att kommunen inte velat lyssna på varken dem eller de experter som uttalat sig i fallet. Ingela säger att hon under alla år upplevt att hennes engagemang uppskattats av de kommuner där de bott, men att detta nu förändrats till det sämre.
– Min styrka är att hitta lösningar. Det har varit uppskattat i tidigare kontakter med kommunerna. Nu känns det bara som om de önskar att jag inte fanns. Kommunhuset är en koloss och en borg. Det är ingen plats för dialog. Det är helt stängt.
Känns det som att det här kommer att lösa sig?
– Nej. Jag ser inte hur det ska lösas. Men något måste det ju bli av det här. Till slut.
Ingela Lindberg.
