I många år nu har Piteå kunnat stoltsera med skidskyttar i världscup och stora mästerskap. Samtidigt har det saknats återväxt, varpå Piteå SSK, i samarbete med Svenska skidskytteförbundet, för snart tre år sedan startade en satsning riktad till barn och ungdomar.
Bevisligen har det burit frukt. Vidar Marklund tog silver och Vilmer Bergvall knep brons när ungdoms-SM avgjordes i Sundsvall.
– Det var i distansloppet. Då skjuter man tre gånger eftersom att vi är lite yngre, förklarar Vilmer apropå att distans i till exempel världscupen innehåller fyra skytten.
Att de fick upp ögonen för skidskytte hänger förstås ihop med att de sett Anna Magnusson och systrarna Öberg, Hanna och Elvira, på tv.
– Ja, så är det ju. Anna Magnusson växte ju upp här i Hemmingsmark, så hon är en förebild, säger Vidar som också kommer från byn.
När det gäller skidskytte är det Piteå SSK som Vidar Marklund och Vilmer Bergvall representerar, men när det handlar om "vanlig" längdåkning tillhör de båda 13-åringarna (som fyller 14 och därmed tävlar i pojkar 14) olika föreningar. Vidar hör till Hemmingsmarks SK medan Vilmer, som kommer från Pitholm, åker för Strömnäs GIF.
Skidskyttet förde dem till samma klubb och till ny vänskap.
– I början pratade vi inte så mycket, men sen har vi tränat ihop mycket och lärt känna varandra, så vi har blivit bra vänner, säger Vidar.
– Ja, vi är bästa lagkamater och samtidigt varandras största rivaler, fortsätter Vilmer.
Påpassligt startade de också med 30 sekunders mellanrum i Hemarännet, och när de svischar förbi PT:s kamera cirka 200 meter innan mållinjen skiljer fortfarande något liknande. När vi sedan pratar väntar de ivrigt på att resultaten ska spikas upp på anslagstavlan.
– Men jag tror att Vilmer var lite snabbare, säger Vidar som hela loppet kände sig jagad.
Ja, den här gången var Vilmer tolv sekunder snabbare, vilket räckte till en tredjeplats, medan Vidar blev femma.
Hur som helst njöt båda av en fin dag i Hemarännet som avgjordes i mestadels mulet väder, men utan vind och dessutom med någon enstaka plusgrad i luften – alldeles lagom för att spåren ändå skulle hålla sig fina.
– Det finns en jobbig uppförsbacke där man blir riktigt trött på toppen, men sen får man vila lite nerför, så det kändes bra. Nog kunde det gått lite lättare, men det var ändå ganska bra spår, tyckte Vilmer.