Den förre ÄIF-spelaren var på jobbet på däckfirman och kladdade snö med traktorn. Han hade precis som vanligt huvudvärk, men den dagen nådde konsekvenserna av hjärnskakningarna en ny nivå. Plötsligt kunde han inte längre se någonting där bakom ratten.
– Plötsligt försvann synen. Jag satt kvar en stund och så kom den tillbaka, men allting var väldigt dimmigt. Jag tog mig hem och ställde mig i duschen och spolade varmvatten på nacken. Det hjälper ibland mot värken. Men så blev det svart igen och jag såg ingenting alls, säger Johan Grönlund.
Han la sig i ett mörkt rum och mådde så illa att han ville kräkas. Då ringde sambon ambulans som tog honom till sjukhuset där det gjordes en skiktröntgen på huvudet. Man konstaterade att det samlades vätska innanför skallbenet.
– Tydligen är det så att när man fått en massa smällar så bildas en vätska som kroppen ska ta bort själv. Sista smällen jag fick i januari så såg de den där vätskan, som borde vara borta för länge sen. Men det ska snarare ha blivit mer än mindre, säger Johan Grönlund.
På lördagen fick han därför åka in på magnetröntgen i Sunderbyn för att se exakt vart det sitter.
– Där är vi nu. Jag väntar samtalet i dagarna. Det ska väl gå att dränera för att det är ett för stort tryck på hjärnan. Jag törs inte säga om det är någonting som kommer tillbaka eller om det löser problemen, säger Grönlund.
De första hjärnskakningarna var närmast bagateller. Det är efter de två sista som Grönlund sett riktig skillnad i vardagen.
– När vi kvalade till division 2 så small det, och då var jag sjukskriven i flera månader. Men så kom den där i Kiruna i januari i år. Då blev det riktigt ordentligt när jag fått två ordentliga smällar på ett år, säger Grönlund.
Han slutade med hockeyn delvis för att han hade en dotter på väg och han ville inte få kronisk huvudvärk. Men han var så klart ändå ivrig att gå och se på matcherna.
– Jag var och tittade men till slut klarade jag inte av att se matchen. Jag fick för ont i huvudet. Våren var bättre då jag tog det lite lugnare, men sen fick vi dottern Lea. Sen började den här sommaren vi hade och sedan dess har det varit ganska tungt, säger Grönlund.
Provade du att byta till nån tränarroll?
– Jag hakade ju på det där. Jag tog inte på mig något, men jag skulle hjälpa. Det var ju en cup i våras då jag var med på tre av fem matcher i båset. Det är ju fruktansvärt roligt, men det kostar för mycket för mig. Hela dagen är förstörd efter en match. Det fungerar inte riktigt då man har dottern hemma då också, säger Grönlund.
Den molande huvudvärken är daglig och kulminerar ibland i migränliknande anfall då han behöver tystnad och mörker. Efter en sådan mår han dåligt i nästan en vecka efteråt. Den rekordvarma och soliga sommaren har inte gjort saker lättare.
– Det har varit flera gånger som det bara snurrat om i skallen mitt på dagen så jag fått gå och lägga mig. Emmy har fått dra ett stort lass med dottern på nätterna. Har jag jobbat en vecka så sover jag tretton fjorton timmar och vaknar inte för någonting, säger Grönlund.
Hjärnskakningar har blivit ett stort problem i ishockeyn under 2000-talet. En studie från Luleå tekniska universitet visar att andelen hjärnskakningar har ökat från fyra procent på 70-talet till 15 procent under 2000-talet. Ett 80-tal spelare på olika nivåer har tvingats lägga av sedan 2010. Luleås Cam Abbott till exempel. De flesta är överens om att något måste göras, kanske till och med genom nya regler.
– Det man surrar mest om är att utbilda unga spelare hur man tacklas och hur man tar emot en tackling. Hockey går mycket fortare idag än det gjorde förr. Ser man att någon är i en dålig situation så går det inte att gå in med full kraft. Man måste tackla för att vinna pucken, inte tackla för att tackla, säger Grönlund.
De tacklingar som sänkte Grönlund har varit blandade. Den sista i Kiruna var inte illa menad men tog bra ändå.
– Smällar händer ju, så är det. Det är en del av sporten. En hockey utan tacklingar blir inte samma sport, så det måste finnas. Men det får inte vara så många hjärnskakningar som det är, något måste ändras, men inte att förbjuda tacklingar, säger Johan Grönlund.
Ångrar du eller grämer du dig över hjärnskakningarna?
– Det går alltid att tänka att man skulle gjort si och så. Med den spelstil jag hade fanns det inte så mycket att välja på. Då hade jag varit tvungen att sluta, och det var som inte aktuellt, säger Johan Grönlund.