"Ungdomsfotbollen i Piteå tappar mark"

Vi är några fotbollsföräldrar som med oro sett hur ungdomsfotbollen i Piteå tappar mark. De senaste åren har inga flicklag i ålder 16 år funnits i Piteå Älvdal. Samma dystra utveckling ser vi även på pojksidan. Orsakerna till att ungdomarna slutar med fotboll och andra idrotter är säkert flera. Att en yngre människa tappar intresse är inget nytt, eller för den delen konstigt. Att en i den åldern hellre satsar på studier är inte heller konstigt. Vi har förutom dessa några funderingar kring saker som kanske har större påverkan än andra.

I många föreningar har det i flera år varit stor spelarbrist vilket fått till följd att de tvingats ta hjälp från lagen som kommer underifrån i åldersstrukturen, alltså de äldsta flick- och pojklagen. På så sätt har de lagen fått svårt att själva kunna bedriva en bra verksamhet och i sin tur lösts upp/slagits ihop över åldersgränserna eller varit tvungna att kannibalisera på laget som är yngre än dem. Detta kan ju var och en förstå att det sakta men säkert urholkar både intresse och lust för de spelare som inte fått spela i äldre laget, eller helt enkelt ”blir kvar”. För är det något som är viktigt för unga människor är det ju det sociala sammanhanget och det är ofta avgörande för om en ung människa vill fortsätta idrotta.

En annan sak är förstås den vilda jakten på talangen. Där inte spelarbristen är den största faktorn för att ”flytta upp” en spelare. Folk sitter på läktare och tror sig kunna plocka ut nästa stjärna vid 14 och 15 års ålder. Forskning har gång efter annan visat att det ju inte fungerar så, att vi istället tappar duktiga spelare som om de fått chansen att fortsätta utvecklas hade blommat upp senare. Tydligen finns det i Piteå en modell som alla föreningar är med på – ”Pitemodellen” kallas den. ”Så många som möjligt så länge som möjligt” är devisen som alla föreningar i Piteå Kommun ställt sig bakom. Hur fungerar det med verkligheten när vi ser lag efter lag upplösas och ”talangerna” redan som 14- och 15-åringar sugas upp av A-lagen eller exempelvis Piteå IF:s F19-lag. I flera år har man nu genomfört detta experiment som vi kan se har fått ganska stora konsekvenser för ungdomslagen.

Många slutar när bästa kompisen försvinner. Många slutar när man inte är den som blir vald. Många slutar för att man inte vill spela seniorfotboll och sitta i samma omklädningsrum som vuxna. Framförallt slutar nog en hel del för att det inte är lika roligt om halva laget försvinner. Är detta verkligen idrottens uppgift? Att vaska fram någon som kanske, kanske kan ta en plats i PIF-damernas A-trupp eller Storfors AIK:s herrlag. Är det värt priset om de bortvalda ungdomarna får betala?

Vad säger storsponsorn Piteå Kommun om detta? Ska de stora pengarna gå till vuxnas idrott, eller ska vi satsa på barn och ungas idrott? Vad säger fotbollsföreningarna i Piteå? Ska man leva upp till devisen om så många som möjligt så länge som möjligt eller ska ni fortsätta att prioritera att ”flytta upp talangerna” och därmed slå undan benen för ungdomsverksamheten?