Redan vid vätskekontrollen efter tre kilometer tog sig Robiel Afewerki vid sidan och smärtan gick inte att dölja. Men han hade rygg på Tobias Marklund och vägrade släppa.
– Jag fick lägga om min taktik lite. Jag visste att det inte var någon idé att ta täten, så jag låg bakom i stället, säger Robiel Afewerki.
Marklund fortsatte dra och efter fem kilometer tyckte han sig få en lucka.
– Då trodde jag att han skulle släppa. Jag fick väl sju-åtta meter ungefär, men han höll i, säger han.
"Inte min grej"
I stället minskade luckan – och med 500 meter kvar spurtade Robiel Afewerki förbi och vann med 15 sekunder till godo.
– Min taktik fungerade, så det känns bra. Men jag har fortfarande ont, säger segraren efter målgång.
Marklund, som egentligen är simmare, var ändå nöjd med sin tävling.
– Absolut. Jag höll fyra minuter per kilometer, så det var bra. Sen är jag ingen sprinter så spurta är inte min grej, säger han.
Men som tävlingsmänniska svider det lite?
– Ja, det gör det alltid, ha ha.
Vinnartiden skrevs till 30.07.
"Den eviga trean"
I damklassen vann Therese Ovefalk, Pite Runners. Hon saknade dock sina vanligtvis två största konkurrenter – Elisabeth Clausén och mamma Karin Clausén.
– Jag brukar ju vara den eviga trean bakom dem, säger hon och skrattar.
Hon gjorde sin andra Taif-jogg och segern var ett rejält kliv framåt.
– Första gången jag sprang var för tio år sedan, och då kom jag näst sist. Så det var en bra recovery, säger hon.
Vädret var mer anpassat för åskådarna. Solen testade löparna hårt.
Ungt kärlekspar
– Det gick bra fram till sex kilometer, då var det varmt. Vätskan tog slut i kroppen och så var det grus, uppförs och gassande sol. Då tappade jag mycket fart, säger Therese Ovefalk.
De mindre barnen sprang 600 meter och 1 800 meter. Ungdomarna sprang 3,5 kilometer.
I klassen för flickor födda 2007 och yngre fick man sällskap av en pojke vid namn Elis Eriksson. Han vägrade springa med pojkarna – och anledningen stavades Lilly Larsson.
– Vi är kära i varandra. Men det gick bra att springa med tjejerna, förklarar Elis Eriksson.
Paret höll hand över mållinjen och belönades liksom alla andra med medalj, saft och bulle.