Jonas Persson vann den individuella tävlingen.
67 individuella löpare tog sig an den extrema utmaningen Nalta Backyard Ultra.
– En deltagare avbröt efter första varvet och nästa efter två. Efter sju varv har man sprungit längre än ett maratonlopp, vilket är en milstolpe inom ultralöpning, säger tävlingsledaren Mikael Isaksson.
Närmare 50 deltagare lyckades springa åtminstone sju varv. Förra året lyckades två deltagare springa 17,4 mil. Årets individuella vinnare blev Skellefteåbon Jonas Persson med 19 varv, vilket motsvarar 12,7 mil.
– Jag var med för tredje året i rad. Det börjar bli en tradition att göra det här i juni, en bra start på sommaren helt enkelt, säger Persson.
Persson var tveksam om han kunde delta på grund av en skada som uppstod för några veckor sedan, men efteråt är han nöjd över att han deltog och kom i mål.
– För tre veckor sedan slog jag axeln ur led. Därför var jag tveksam om jag kunde delta över huvud taget. Jag hade inga förväntningar men lyckades hålla mig pigg under hela loppet. Det är första gången jag vunnit något.
Persson är nöjd att han klarade sig utan skador.
– Träningsvärken är under kontroll. Jag är trött och vill sova konstant, men det är väl naturligt.
Han ser även fram emot att delta i liknande evenemang i framtiden och är nöjd över tävlingsformatet.
– I Norrbotten finns det inte lika mycket Backyard evenemang som till exempel i Obbola, men jag har helt klart börjat gilla sånt här.
Persson berättar hur det är under loppet.
– En del lyssnar på musik och försöker stänga in sig, andra är pratglada och försöker prata bort tiden.
Luleåbon Andrea Buitrago sprang flest varv av de kvinnliga deltagarna, med 15. Hon ingick även i lagtävlingen och slutade på första plats tillsammans med lagkamraterna Hannes Hedlund och Linn Larsson med laget Kakmonstren.
Ivriga deltagare under loppet.
Kakmonstren sprang sammanlagt 32 varv, vilket motsvarar 21,4 mil. Lagnamnet uppstod efter att en av Buitragos vänner berättade att hon har svårt att äta medan hon springer.
– Det stämmer att det är svårt att äta när man springer, men kakor funkar. Därför fick namnet bli kakmonstren.
Känslorna och tankarna under och efter loppet har varit varierande, men deltagarna är nöjda.
– I början är man pigg och talar om allt möjligt. Desto tröttare man blir desto tystare blir man. Söndagens träningsvärk var ganska hård. Det var långt ner till stolen när man skulle sätta sig, säger Buitrago.