Nej, det blir inte alltid som man tänkt sig. Men vem har sagt att det behöver vara något negativt?
För några år sedan hade Peter Öberg hade aldrig kunnat föreställa sig en roll i det alpina landslaget, men nu påbörjar 30-åringen snart sin tredje säsong som fystränare för de svenska damerna.
När han läste idrottsmedicin vid Umeå Universitet var Maria Pietilä-Holmners pappa Tom Pietilä en av lärarna, som tipsade om en praktikplats på skidgymnasiet i Tärnaby.
Och på den vägen började det.
– Jag hade inte alls haft någon kontakt med sporten innan eller varit speciellt intresserad av den. Jag halkade in på ett riktigt bananskal, förklarar Peter.
När sedan möjligheten till en heltidstjänst i landslaget dök upp var han först tveksam.
– Jag var väl lite nervös och tänkte ”Varför de ringer mig? Varför skulle jag bli fystränare i landslaget? Så duktig var jag väl inte på det här”.
Men efter lite funderade tog han chansen, och växte snabbt in i kostymen som fystränare för damerna.
– Det kändes bra redan första året. Det är ett gäng härliga tjejer och nu tycker jag väl inte att det är så märkvärdigt eller jättesvårt som jag först trodde, säger Peter Öberg och fortsätter.
– Jag kommer med idéer och sedan kan de ha invändningar ibland, man får ge och ta litegrann. Det viktigaste är att de själva tror på vad de håller på med.
Själv har Peter, som alltså ursprungar från Roknäs, en lång bakgrund inom fotbollen där han länge spelade med Infjärden.
Numera räcker tiden inte riktigt till.
– Och i Tärnaby finns inget fotbollslag. Men visst känner man suget ibland, säger han.
Även om han nu för tiden bor i Tärnaby är han mestadels på resande fot.
I jobbet ingår ungefär 225 resdagar per år.
– Det är kul om man har ett bra gäng. Jag trivs väldigt bra med tränarstaben och det tror jag är viktigt. Det skulle nog vara tufft annars.
Vad kännetecknar träningen hos en alpin åkare?
– Jag skulle säga att det är en väldigt allsidig sport. De måste vara starka för att orka stå emot, framför allt i benen och så behövs bra kondition. Tävlingsåken är visserligen korta, men konditionen är viktig för att de ska orka träna mycket och för att de ska orka träna på hög höjd.
I sitt arbete jobbar han givetvis tätt ihop med Frida Hansdotter – Sveriges största alpina stjärna.
I vintras vann hon OS-guld i slalom.
Känner du en liten stolthet i att du varit med och hjälpt henne på vägen?
– Nej, jag tänker inte så mycket så. Det är ändå åkarna som ska prestera, men däremot tycker jag väl att vi tränare lyckades bra med att få alla i form till OS.
Nästa år väntar VM på hemmaplan i Åre.
– Jajemen!
Då fortsätter jakten på nya svenska medaljer.