I marklyftet klarade hon 220 kilo.
Det var tävlingen hon hade drömt om att prestera som bäst i.
Bara lyftare med chansen att slå världsrekord tillhörde de 24 inbjudna.
Men det blev inget världsrekord för Alba eller någon annan av damerna i 63-kilosklassen.
– Jag är lite förvånad. Magkänslan var okej och rekordet hade jag tagit på träningen, men alla konkurrenterna i min klass hade en dålig dag, säger hon.
Alba lyfte 190 kilo i knäböj, 132,5 i bänkpress samt 220 i marklyft. Det innebar 542,5 kilo. En bit under hennes personbästa på 554.
Det innebar plats tio av tolv deltagare bland kvinnorna, oavsett viktklass.
– Enligt statistiken hade jag två procents chans att vinna min klass, men jag målade upp en större bild än så. Jag har mycket lärdomar att dra. Det här suger, samtidigt kan jag analysera allt för att bli bättre, det är jag tacksam över, säger hon.
Boström har ägnat mycket tid åt att fundera på vad som gick snett. Insikten är att hon inte var ärlig mot sig själv.
För tolv veckor sedan lyfte hon tungt, vilket gjorde ont och slet på kroppen.
Efter det behövde hon ta det lugnt med vetskapen att det viktiga är att tänka på tekniken och utförandet.
– Istället började jag att jaga vikter för att jag kände att jag måste hinna bli starkare. Jag forcerade för mycket. Det var ett dumt misstag. Jag tog mig inte tiden att vila utan pushade istället. Jag kunde inte släppa taget för att jag var så fast i känslan och stressen kring att prestera i tävlingen.
På tävlingsdagen gick hon ut med för tunga ingångsvikter i strävan att slå världsrekord.
– Jag gjorde dåliga viktval och var inte ärlig mot coacherna. Istället för att gå enligt magkänslan hoppades jag att allt skulle lösa sig.
I knäböjen klarade Boström 190 kilo.
När ingångsvikterna kändes tyngre än vanligt sänkte det tron på den egna förmågan.
Tävlingarna i Sheffield är de som lockar störst publik på plats. Det är då alla vill slå världsrekord.
– Jag var ignorant och sa att jag inte skulle påverkas av pressen, men en lärdom är att jag gjorde det. Jag trodde att jag hade lärt mina läxor men jag har inte varit så här nervös sedan mitt första VM.
Alba Boström har funderat mycket kring vad som gick snett.
Det största problemet var den lilla skadan för några veckor sedan. Inte för att den hade stor påverkan fysiskt, utan för att den gjorde henne väldigt stressad och fick henne att ändra i tekniken.
– Till slut blir du Frankenstein och vet inte vad du gör. Så var det och då blir det inte kul att tävla. Ibland behöver man få en käftsmäll för lära sig. Jag visste vad jag skulle ha gjort, men lyckades inte göra det.