Efter Zlatan Ibrahimovics långa era som given mottagare av svensk fotbolls finaste utmärkelse har jurymötena rimligen blivit längre, kandidaterna fler, liksom argumenten för eller emot.
I ett landslag där ingen numera är lika stor och lång som Ibrahimovic är det svårare att sätta fingret på just vem i kollektivet som varit lite vassare, som stuckit ut lite mer och som kan lägga mest framgångar i sitt klubblag i vågskålen.
Valet av Nilsson Lindelöf lär väcka minst lika mycket kritik och lika många invändningar som när Andreas Granqvist utsågs.
Men vem om inte den 24-årige västeråsaren borde i så fall ha fått göra förbundsbasen Karl-Erik Nilsson och Aftonbladets sportkrönikör Simon Bank sällskap på Fotbollsgalans scen?
Robin Olsen? Landslagsmålvakten var liksom ”VNL” strålande i VM och värvades till Roma där han varit given sedan han anslöt från FC Köpenhamn i somras.
Granqvist igen? Veteranens popularitet ökade i somras från en redan hög nivå tack vare hans hårt pumpande lejonhjärta under veckorna i Ryssland.
Några andra kandidater än de tre är svårt att se. Emil Forsberg kunde ha varit en, men han har ännu inte lyckats leva upp till sin fulla potential i landslaget och hemma i Leipzig led mittfältaren av långa skadeuppehåll.
Lite i skuggan av sin yvige och mer utåtriktade mittbackskollega Granqvist gjorde Nilsson Lindelöf ett strålande VM, trots att han missade öppningsmatchen mot Sydkorea på grund av sjukdom.
Som något av svensk fotbolls Greta Garbo får han måhända inte den mediala uppmärksamhet hans duglighet förtjänar. Men att inte synas och höras utanför planen är ett val han själv gjort. Nilsson Lindelöf gör sällan intervjuer, säger inte speciellt mycket i dem och stannar inte längre än absolut nödvändigt hos journalister efter matcher, om han ens stannar.
I höstas, i samband med Nations League-mötet med Turkiet undvek han helt medierna, något han senare gav en förklaring till under en presskonferens tillsammans med den numera lika skygge Robin Olsen.
– Jag ville fokusera på det viktiga. Det fungerar bra för mig. Jag tycker att det har blivit en större grej än vad det är.
Han följde den linje han höll under VM.
– Jag gjorde mycket media och sådana saker inför VM och kände till VM att jag ville gå in i min lilla bubbla och ladda batterierna, allt för att göra det så bra som möjligt för laget och för Sverige. Det är mest det, sade han.
Prestationerna i landslaget, främst i Ryssland, är den stabila sockel på vilken Guldbollen vilar. Att han under hösten mer frekvent vunnit managern José Mourinhos förtroende i Manchester United var förmodligen en avgörande fördel i konkurrensen med Granqvist och Olsen.
Nilsson Lindelöf var under långa stunder under debutsäsongen (2017–18) i Premier League både petad och ifrågasatt.
Till slut erkände Mourinho att 350-miljonersköpet från Benfica inte riktigt var redo.
Han är ännu inte den fullträff som Uniteds stora supporterskara hoppas på. Fortfarande blandas lysande prestationer med kostsamma misstag. Men han går stadigt framåt, det blir mer och mer av det förra och mindre och mindre av det senare.
Så här summerade Nilsson Lindelöf i mars sin debutsäsong i England:
– Jag tycker att jag har utvecklats och om jag ska nämna någon grej så är det duellspelet. Men jag har utvecklats på många plan, som fotbollsspelare och som människa. Det har varit ett väldigt bra år för mig och jag tycker att det är en väldigt bra miljö för mig att utvecklas i. Jag är väldigt glad för den här säsongen, med den hjälp jag får där och de spelare som jag har omkring mig. (TT)