Hanna Öberg åkte förstasträckan och kom snett in i stafetten. Hon missade två skott direkt i liggande skyttet, men satte extraskotten snabbt och repade sig sedan med en felfri serie i stående.
Därmed kunde hon i alla fall växla över till Sverige på femte plats, knappt 26 sekunder bakom Frankrike i täten.
– Det var lite slarv när jag bommade, men sen kändes det väldigt bra inne på stående skyttet. Där kändes det som att jag hade väldigt bra kontroll. Om jag varit lite mer avslappnad i "liggen" tror jag nog att skotten hade suttit, sa Hanna Öberg till SVT.
Lillasyster Elvira hade det heller inte helt lätt på andrasträckan. Hon var förvisso snabbt förbi både Kanada och Slovakien och – trots att hon tvingades ta till ett extraskott i liggande – var hon trea och uppe i rygg på Italien inför stående.
Men där fick Elvira Öberg problem, tog lång tid på sig, och tvingades återigen skjuta extraskott. Denna gång två stycken varpå Tyskland, med Denise Herrmann-Wick i full fart, kom ikapp och petade ner Sverige till fjärde plats innan växling.
Alltjämt såg Elvira till att hålla ryggen på tyskan.
– Jag var kanske lite övertaggad och gick nog lite hårt på första varvet i långa backen, sen kommer hon (Herrmann-Wick) i en väldig fart i suget utför. Samtidigt visste jag hur viktigt det var för Martin (Ponsiluoma) att få den där ryggen, så det var bara borra ner huvudet och kriga, sa Elvira Öberg till SVT.
Martin Ponsiluoma tog alltså vid på den svenska tredjesträckan, satte en väldig fart ut från stadion, men fick sedan stora problem i liggande skyttet där han var nära att hamna i straffrundan.
Stående gick bättre. Där behövde han "bara" ett extraskott, fortsatte hålla bra fart i spåret och växlade över på fjärde plats.
Sebastian Samuelsson gav sig ut, bara åtta sekunder från pallen, och när nationerna framför började bomma i liggande skyttet hade Sverige plötsligt guldvittring. Men då rasade allt.
Samuelsson missade tre av sina ordinarie skott – och sedan alla sina tre extraskott – och tvingades således till tre (!) straffrundor.
– Det är jättejobbigt, sa Samuelsson till SVT efter loppet och fortsatte:
– Jag märker ganska snabbt att jag bommar en hel del, börjar kolla vimplarna men ser inget fel. Jag fortsätter och försöker skjuta bättre, men bommar i alla fall och där blir stafetten förstörd.
Guldstriden blev istället en rysare mellan Italien och, efter många och om men, Norge.
Ingrid Landmark Tandevold ådrog sig en straffrunda på förstasträckan och växlade över först på åttonde plats, 55 sekunder bakom täten.
Inte ens för suveränen Johannes Thingnes Bö gick det helt smärtfritt. Han åkte slutsträckan, tvingades till tre extraskott i liggande, men ryckte upp sig i stående och drog ifrån Italien på spurtvarvet och fixade guldet.
Frankrike tog bronset.
Sverige slutade på nionde plats, över två och en halv minut efter täten.
Samuelsson, som även behövde använda tre extraskott i stående, drog slutsatsen att något blivit fel med geväret.
– Mina skott är så grova och går så högt, att någonting måste ha hänt med vapnet. På det sättet jag bommar ... Det är så grovt. Jag är inte nära att träffa och så ska jag inte skjuta.