Hon nämns flitigt som Magdalena Forsberg, Anna-Carin Zidek och barndomsidolen Helena Ekholms efterträdare.
Och det är kanske inte så konstigt. Se bara på de senaste två årens resultat:
Två JVM-guld säsongen 2015/2016.
Årets nykomling i världscupen 2016/2017.
– Klart att det kan vara kul att få höra jämförelserna. Men det är inget jag lägger någon större vikt vid, säger Hanna Öberg, 21.
– Men samtidigt har jag min satsning och är mig själv. Jag är ingen ny version av någon annan – sedan får folk säga annat om de vill.
Du låter dig inte påverkas av experterna?
– Nej, man kan aldrig veta vad som händer i framtiden. Att man är lovande nu betyder ju inte att jag är högst upp. Man vet aldrig vad som händer på vägen.
Hur kändes det att bli utsedd till årets nykomling under ditt första år i världscupen?
– Jätteroligt. Det visar ändå på att jag gjort något bra.
Det är en uträkning som ligger till grunden för priset. Åkarna som gör upp om priset får max ha kört tre världscuplopp tidigare i karriären och slutligen är det den som får mest poäng i slutet av säsongen som kan titulera sig som årets nykomling.
– Det var ganska tajt mellan mig och Denise Herrmann (Tyskland, tidigare skidåkare). Men hon klarade inte av att ta ikapp poängen den sista dagen i Oslo när det inte gick så bra för mig. Det känns roligt att jag lyckades vinna – det ger ju viss uppmärksamhet och det är viktigt också.
Ja, du skapade en hel del rubriker i vintras. Hur upplevde du det?
– Det är bara positivt och jag ser det som något jag ska vänja mig vid.
Du har haft blickarna riktade mot dig sedan du var 16 år och tävlade i senior-SM. Har du lärt dig hantera uppmärksamheten?
– Ja, det har blivit mer och mer. Junior-VM och inför den senaste säsongen var det mycket media. Men jag ser det bara som bra att synas – att jag syns mycket underlättar min satsning.
Vad behöver du förbättra för att ta nästa steg i utvecklingen?
– Jag vill höja min lägstanivå. Åkningen litar jag på fullt ut, men skyttet vill jag förbättra. Jag har skjutit bort mig alldeles för många gånger den senaste vintern, säger hon.
– För mig handlar skyttet mest om den mentala biten. Det sitter i huvudet och jag behöver jobba på att hålla fokus och koncentrationen hela tävlingen.
Kan du utveckla hur du menar?
– Tyvärr tänker jag för ofta att loppet är kört om jag har bommat något skott i exempelvis den första serien. Då har jag kunnat släppa ännu fler skott senare i loppet eftersom chansen att göra ett riktigt bra resultat är borta, säger hon.
– En del har jobbigt i de utsatta situationerna, i slutet av loppen. Men för mig är det inte så. Om jag kommer till sista skyttet utan en bom brukar jag vara extra motiverad och skjuta bra. För mig handlar det om att lära mig att vara nöjd med ett okej resultat. Jag har varit alldeles för ojämn i vinter.
Det räcker med att ta en titt i resultatlistorna för att få det svart på vitt. Hanna Öbergs världscupresultat har verkligen varit som en berg- och dalbana.
Hennes femte- och sjundeplats i tyska Ruhpolding samt åttondeplats i Östersund från i vintras visar på klass. Men det gör inte hennes två 82-placeringar från finska Kontiolahti och Östersund.
– Man kan inte räkna med att göra topplopp hela tiden. Men jag måste lära mig bli nöjd över ett okej resultat, säger Hanna Öberg.
Hur går du tillväga för att lyckas ändra på ditt tankesätt?
– Vi har hjälp av en idrottspsykolog i landslaget och det är något jag vill jobba med. Det är svårt att veta om det kommer att ge något – med det är något jag verkligen vill förbättra.
I övrigt då? Hur resonerar du?
– Toppnivån den senaste vintern var riktigt bra och jag litar på Wolfgang (Pichler, förbundskapten) och hans träning.
Hur upplever du hans tuffa träningsupplägg?
– Bra. Men det är ett tufft program. Vi har många tuffa träningspass i kalendern och det kan vara så under lång tid.
Hur lyckas du hålla uppe motivationen under dessa läger?
– Det är klart att man har det tuffare under vissa perioder. Men eftersom att jag litar på att träningen fungerar så är jag ändå trygg trots att jag är trött och sliten. Sedan brukar jag återhämta mig rätt så bra när jag väl har en vilodag. Och min motivation är det inget fel på.
Hur är han som tränare?
– Han är hård och har bestämda åsikter. Man kan säga till honom att man är trött och då svarar han: "Det vore konstigt om du inte är trött – i annat fall hade vi haft fel upplägg", säger hon.
– Men det är inte så att det inte går att prata med honom. Han är bara bestämd i sina åsikter och så vidare.
När ska du vara som bäst?
– Det är inte under OS kommande vinter. Jag tänker att det snarare är under nästa i Peking 2022. Där någonstans, säger hon.
– Rent statistiskt sett ska jag vara som bäst om några år. När man är över 25 år.
Då är det medaljer du tampas om?
– Alltså jag vill ju utveckla mig själv och vill tänka att det är att slåss om medaljer i stora mästerskap. Jag tror att det är möjligt också.
Hur ser du på dina chanser på vinterns OS i Pyeongchang?
– OS känns som ett mästerskap där jag ska se och lära. Jag kan inte förvänta mig något – självklart vill jag göra mitt bästa resultat någonsin där. Men jag förväntar mig inget utöver det vanliga.