Året var 1960, i amerikanska Squaw Vally, när skidskytte för första gången ingick som en gren i olympiska spelen. Då blev Klas Lestander historisk genom att bärga det första OS-guldet i sporten.
Då var sonen Dan, i dag 63 år, knappt född.
– Jag var väl född men inte mer än så. Jag har fått berättat att min moster fick stoppa min mamma när hon skulle sleva gröt, för att hon slevade så fort medan vi lyssnade på radion från loppet. Det är väl det jag fick uppleva från guldet, även om jag förstås inte minns det, berättar han.
Familjen bodde först i Långviken innan de flyttade centralt i Arjeplog. Där bodde Klas sedan hela sitt liv fram tills att han natten mot fredag gick ur tiden.
– Jag åkte upp från Luleå på kvällen då jag fick höra att det höll på att bli sämre. Jag och min bror Ulf satt med honom sista natten. Vi fick en värdig och fin stund tillsammans innan han lugnt somnade in, berättar Dan.
Han bor alltså i Luleå men var även hemma i Arjeplog under julen. Då var Klas fortfarande rätt pigg.
– Vi spelade bland annat julklappspel med tärningar och då kom hans tävlingsinstinkter fram igen. Det var full rulle. Även om han var lite trött höll vi igång många timmar och många dagar runt julen. Vi firade en jättefin jul tillsammans med familjen.
Dan Lestander beskriver sin pappa som en påhittig person, som förutom skidor och skytte även gillade jakt och fiske.
– Nu senast i slutet av augusti var vi i Hornavan och trollingfiskade. Då var det också tävling (Arjeplogsmästerskapen) och då tände han ju till igen. Vi fick en fin öring sista dagen. Det var jättekul att vi lyckades med. För det fick man ju också lära sig av pappa: Att man aldrig kommer undan med någonting halvhjärtat. Han var väldigt målmedveten.
Kort efter fiskeäventyret var Klas Lestander med och hyllade Elvira Öberg, OS-mästarinnan från Piteå, på Djuptjärn. Han hade alltså, trots sin ålder, mycket energi.
– Det är svårt att förbereda sig även om hans bortgång inte kommer som någon fullkomlig chock. Men såklart känns det alltid chockaratat ändå när det väl händer, säger sonen Dan innan han avslutar:
– Visst är det jobbigt, men min pappa var också en sådan som tyckte att man alltid fick göra det bästa av situationen – även om det verkade omöjligt.
Klas Lestander blev 91 år.