Då var dottern Hanna tio år. 13 år senare tog hon sensationellt OS-guld.
– Jojomen, på den vägen är det. Helt stört, säger pappa Tomas.
Här ovan ser ni bilder från Hannas karriär – hon har hållit på med andra sporter också.
Thomas och Viktoria Öberg trodde först inte sina ögon när Hanna, 22, satte skott efter skott och rusade fram mellan skjutvallarna i Alpensias skidskyttecenter. Det ligger bara några hundra meter från skidanläggningen där Charlotte Kalla en knapp timma tidigare tagit silver på milen.
Långsamt började insikten sjunka in. Ett sensationellt svenskt guld var på gång – och det var deras dotter som kom stormande på upploppet. Med bästa tiden – och i en ledning som för varje minut som gick såg ut att hålla.
Den höll.
I sällskap med andra svenskar på läktaren hoppade och skrek två innerligt lyckliga föräldrar. Det var ett sånt där magiskt ögonblick få är förunnade att få uppleva. Svårt att greppa, ta in, riktigt förstå. Men storbildsskärmen ljög inte.
Där stod det Hanna Öberg överst, med glimrande digitala bokstäver.
– Varken hon eller vi fattar väl egentligen vad som hänt. Vi vet ju alla vad vi gått igenom för att nå hit. Då blir glädjen extra stor. Att får vara på plats samtidigt som hon gör det är en bonus och en enorm lycka. Det var verkligen tårfyllt, säger Tomas.
Då hade han och mamma Viktoria hunnit ge Hanna de första kramarna. De skulle bli väldigt många fler när fotograferna ville ha familjebilden.
Allting börjar någonstans. OS-guldet i Pyeongchang den 15 februari 2018 är finalen på en lång resa som började i mitten av 2000-talet, när Tomas och Viktoria Öberg bestämde sig för att lämna Kiruna och flytta till Piteå.
– Vi flyttade till hembyn där jag är ifrån och det är precis bredvid Lindbäcksstadion. Jag hade ju tävlat och bildade en skidskytteklubb som ordförande och tränare. Då jobbade vi för att få loss lite resurser. Jag började bygga en skjutvall där och på den vägen är det.
Den vägen gick på torsdagen förbi ett stopp som heter Pyeongchang och slutade med ett OS-guld.
– Jojomen, säger Tomas och skrattar.
– Det är sjukt.
Hur var du själv som skidskytt?
– Jag var i skiktet strax bakom landslaget. Jag tävlade på militära VM som högsta nivå.
När vallen var byggd började han träna Hanna.
– Hon var en betydligt bättre skytt än skidåkare. Skidåkningen har kommit mer efter hand, men hon har alltid haft ett väldigt fokus på skyttet och jobbat mycket med det. Det ser vi nu. Hon gillar situationen att komma in på vallen och skjuta om det, säger Tomas.
Mamma Viktoria ger en bild av en dotter som tidigt tog sitt idrottande på största allvar.
– Jag brukar säga att hon alltid gått sin egen väg. När kompisarna skulle fara på fest ville hon inte. När de frågade varför svarade hon att hon skulle upp och träna imorgon. Hon har alltid gått sin egen väg, hon har aldrig offrat något.
– Det är ett val hon gjort. Den där ungdomstiden är inte så lätt när man ska stiga upp och träna på helgerna, men hon tyckte det var roligt. Hon har aldrig tvekat en sekund, säger Viktoria Öberg.
Hanna Öberg växte upp när Helena Ekholm var den stora svenska skidskyttestjärnan.
– Hon har alltid sett upp till henne under alla år och Helena har alltid varit en stor förebild. Hon har förstås även varit fascinerad av en sån som Björn (Ferry) och Anna-Carin Zidek också förstås. Hon var lite för ung när Magdalena Forsberg var som bäst.
Nu är Hanna Öberg själv där – bland de största. (Pyeongchang, TT:s utsände)