Hanna Lundberg från OK Renen är bra året om, bevisligen. Medaljerna från mästerskap ordnar hon både med skidor och skor på sig.
Vi träffar Hanna Lundberg uppe på skidstadion på Ormberget där solen gassar starkt denna vårvinterdag. Ett träningspass är avklarat och det sprudlar träningsvilja om 18-åringen.
– Det blev ett lugnt distanspass på två timmar i solskenet. Det var helt underbart, det var faktiskt svårt att sluta. Det blev runt 32 kilometer men ansträngingen var i "snacktempo", man får helt enkelt inte åka för fort, säger Hanna Lundberg.
Med träningar och tävlingar i stort sett året runt, i två så krävande sporter som orientering och skidorientering, innebär det stora påfrestningar både fysiskt och psykiskt för Lundberg.
Med tanke på det aktuella ämnet med överträning och ätstörningar i uthållighetssporter är Hanna Lundberg väl medveten om att hon är i en känslig ålder. Flera elitåkare har under de senaste åren stoppats från att tävla efter att hälsokontroller har visat upp parametrar som där gränser har passerats. Exempel på åkare som stoppats av sina respektive förbund är svenskan Frida Karlsson (2019) och norskan Ingvild Flugstad Östberg (2019).
Finns det en rädsla att det kan bli för mycket träning och tävling för dig?
– Det finns det absolut och det gäller att tänka till. Jag har själv valt att köra med båda sporterna för jag kan inte sitta still, jag bara måste göra saker. Men jag försöker bara se det som en fördel eftersom att tävla är det bästa som finns, säger Lundberg och fortsätter:
– Men så klart gäller det att vara försiktig för det är lätt att det blir för mycket. Ena dagen har jag skidorna på mig och veckan efter kan jag vara i gång och tävla i orientering, så sporterna går verkligen in i varandra.
Hur klarar kroppen att hantera påfrestningarna?
– Det är en utsatt ålder att vara junior och man känner inte sin kropp så väl som man kommer göra om tio år. Men jag har mycket klokt folk omkring mig, säger hon.
Lundberg har varit på den högsta nivån i landet under hela uppväxten och för att fortsätta utvecklas och ta steg varje säsong så krävs det vissa gånger extremt mycket ansträngning.
– Jag tror mycket på att våga testa gränser men det gäller det att försöka balansera när gränsen kommer. Det gäller att tänka till så man inte går för långt och vara beredd på signalerna som kommer innan det går för långt.
Har du gått för långt någon gång?
– Jag har hanterat det både bra och dåligt hittills men jag lär mig för varje övertramp. Men ibland tror jag det är bättre att vara mer offensiv än att vara för försiktig, men det ska alltid finnas i bakhuvudet att det kan bli för mycket.
Hur reagerar kroppen när man går över gränsen?
– Det är väldigt individuellt. Jag har faktiskt jobbat om det här i skolan precis och det visar sig att det finns upp mot 100–200 olika symptom hur kroppen kan reagera. För mig har symptomen varit att jag först blir väldigt seg. Allt går långsamt, jag blir trött, får svårt att återhämta mig och det blir svårt att koncentrera sig. Allt blir dämpat på något sätt.
Är gränsen tydlig?
– Det är lite svårt att märka till en början men när man väl går över en viss gräns så blir det ganska tydligt att nu är det dags att dra i handbromsen men det kommer smygande, det finns inget specifikt tecken som visar att jag gått för långt. Folk runt omkring mig har lärt sig hur jag fungerar också, säger hon.
Tar föreningar, ledare och tränare mer det här på allvar nu?
– Absolut. De jag har runt omkring mig tar det här på största allvar. Jag tror samhället allmänt har vaknat för det här och det finns en stor debatt och det är ett aktuellt ämne.
Att se människan bakom idrottaren?
– Exakt. För det får aldrig gå för långt. Man får absolut pusha gränsen men det finns en tydlig gräns, säger OK Renen-orienteraren.
Hanna Lundberg byter snart ut skidorna mot skorna. Skidorienteringssäsongen går mot sitt slut och nu väntar i stället jakten på kontrollerna i orientering.
Det har varit en hektisk period för OK Renen-orienteraren som valde att satsa lite mer än vanligt på skidorientering det här vinterhalvåret i och med att det ställdes in så många orienteringstävlingar på grund av pandemin i somras.
Ett val hon inte ångrar, det har verkligen blivit succé i vinterskogarna. Resultaten från JVM i estländska Kääriku talar sitt tydliga språk. Guld i sprinten, guld i långdistans, guld i medeldistans och silver i stafetten.
– Nu har det börjat sjunka in, det var riktigt coolt. Jag är så glad att jag kunde hålla ihop det i alla fyra lopp egentligen. Det är roligt att både klubben och sporten får lite uppmärksamhet. Jag är minst lika glad att andra människor får se vilken härlig sport det här, säger Lundberg.
Hur förklarar du tre individuella JVM-guld?
– Jag har funderat lite på det. Det jag kommer fram till är att det handlar ju egentligen om att orientera rätt och åka skidor fort, och det är ju det jag har ägnat många år av min träningen med. Och nu fick jag ihop de båda komponenterna även om jag hade låga förväntningar, säger hon.
Vad är det som driver dig?
– Det är en svår fråga. Men jag försöker varje dag hela tiden bli bättre. Sedan tänker jag att jag ska fortsätta bli bättre tills det inte går att bli bättre, men jag vet inte om det kommer finnas något slut på det eftersom det alltid finns saker att förbättra.
Finns det något slutmål?
– Det är klart att jag har drömmar att stå högst upp på prispallar i internationella mästerskap. Om jag drömmer om det och varje dag jobbar för att bli lite, lite bättre så kommer nog den dagen komma till slut, säger Lundberg.
Hur dålig förlorare är du?
– Jag är inte en bra en, så mycket kan jag säga. Om jag är besviken så brukar jag hålla mig undan och vara för mig själv ett tag innan jag kan släppa det och titta framåt. Men jag kan också vara en arg vinnare om jag inte har gjort det optimalt. I sällskapsspel kan det gå riktigt hett till.
OK Renen-orienteraren Lundberg har, trots att hon bara är 18 år, hunnit vinna fyra totalsegrar i O-ringen samt sex JSM-guld. (Arkivbild)
Är det något Hanna Lundberg är van vid så är det att stå högst upp på prispallar. Det är något hon ständigt har fått göra genom hela hennes karriär. Det blir fortsatt två år i juniorklassen för 18-åringen innan hon tar steget upp till seniorklassen.
På orienteringssidan handlar det då om att tävla mot Tove Alexandersson, som bland annat vunnit tio VM-guld och tilldelats både Jerringpriset och Svenska Dagbladets bragdguld.
– Förhoppningsvis kan jag vara med och fajtas om topplaceringar även där, men det är ett jättestort steg från junior upp till senior. Det kommer ta ett bra tag innan jag kan etablera mig där och börja fajtas med Tove, säger Hanna Lundberg.