Lindgren och hans familj med fru och tre barn har varit på semester och precis kommit hem till Skellefteå igen. Det känns som om de fick med sig det riktigt somriga vädret hem. Den kalla undertonen i luften har präglat sommaren fram tills den här fredagen är inte kvar. Istället kan Lindgren och familjen njuta av värmen och semestern.
Och det är också väldigt oklart hur lång ledighet det blir backen med den långa karriären. Eller hur du nu definierar ledighet, det 38-åriga fartfenomenet på is håller igång med träningen.
– Jag kör på och tränar på egen hand. Jag har en ganska klar bild över hur jag ska köra för hålla mig i form, säger backen.
Förra säsongen blev en tuff säsong för AIK, men för Lindgren blev det på många sätt en riktigt bra säsong. Totalt sett var han en av lagets främsta spelare och prestationen stack ut.
– Det kändes bra och sedan fick jag göra mål igen. Det kändes som om säsongen gick så otroligt fort. Det bara flöt på.
Därför blev det på många sätt överraskande när under våren stod klart att parterna går skilda vägar.
– AIK har tagit beslutet och det får på något sätt stå för dem.
Hur har du hanterat att det inte blev en fortsättning?
– Första tiden var tuff, givetvis. Man har spelat här så länge. På något sätt har man senaste åren ändå tänkt tanken att det här kan vara sista året. Men det är ju det här jag har gjort hela livet. Jag är väldigt tacksam att jag har kunna göra det här så länge. Från början spelade man ju för att det var det roligaste i världen. Det var tufft när jag fick beskedet, men livet måste gå vidare.
Att Lindgren inte blir kvar i AIK har varit en stor snackis. Och det är många som har visat sitt stöd för backen som debuterade i a-laget i AIK 1999.
– Det blev en stor grej. Det är många som har kommit fram och pratat. Första tiden var jag inte så mottaglig för prata om det. Ett minne jag har är att jag ska åka till Kvantum och handla. Och det första som händer är att ett äldre par kommer fram och tar tag i mig. De började nästan gråta och jag kände till och med själv att jag blev känslosam. Så det har berört.
Hur går tankarna om framtiden?
– Den är lite oviss just nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag håller igång, om det skulle bli hockey igen. Inget beslut är taget. Jag har tre barn och en fru som jobbar heltid, så det är inte bara jag som dra iväg. Hade jag varit själv hade det varit enklare. Nu måste det kännas helt rätt för både mig och min familj.
Hur ser det ut med alternativ bland klubbar?
– Det finns lite förfrågningar att fundera över.
Vilken nivå?
– Det intresse som har funnits har varit på SHL-nivå. Det är ju också en aspekt, att AIK spelar i SHL. Jag vet inte hur det skulle kännas nu när det inte blev AIK. Det ska kännas väldigt rätt om jag ska dra till en annan SHL-klubb. Där vi står vi idag.
Arvidsjaursonen Fredrik Lindgren är unik i många avseenden. Det som främst sticker ut är 38-åringens fenomenala skridskoåkning. Farten och styrkan i åkningen har fascinerat många. Med tanke på att farten ofta är det första som försvinner är det ännu mer spektakulärt att Lindgren fortfarande är lika snabb som han alltid har varit.
– Jag måste lägga ett stort tack till Thomson. Det är inte många som slår honom på fingrarna. Nog kan man tycka ibland det var väl många tester hit och dit. Men det finns en poäng med det. Han har ju data om mig sedan han kom till AIK. Och har pratat mycket med Thomson, för det som är viktigt för mig är skridskoåkningen. Där kan jag inte tappa speciellt mycket. Så vi har lagt upp träningen efter det. På något sätt har jag inte tappat.
Tillbaka i tiden sa jag det, att drömmen var att sluta på topp och bli ihågkommen för det.
Hungern och suget att spela finns där fortfarande. Fysiskt är det inte heller några frågetecken. 38-åringen ser ut att vara i fysiskt topptrim, faktum är att han verkligen ser ut att leva upp till myten att åldern faktiskt bara är en siffra. Hans styrka i benen imponerar, även fast han skämtsamt brukar säga att han är svagast i familjen.
Hur mycket tar du i benböj?
– 200 kg.
Har du reflekterat över att om det inte blir någon fortsättning, att du faktiskt då slutar när du är på topp?
– Tillbaka i tiden sa jag det, att drömmen var att sluta på topp och bli ihågkommen för det. Men jag tror det är svårt att göra det. Att knipsa när det går som bäst är nog lättare att säga än att göra.
Har du funderat på vad du ska göra efter spelarkarriären?
– Jag har faktiskt inte funderat så mycket ännu. Det enda jag vet är att det kommer att lösa sig när det väl är dags.
Hur ser du på sikt att jobba inom hockey efter karriären?
– Ja, det skulle kunna vara intressant. Det är något jag skulle kunna vara öppen för. Men före det skulle det vara intressant att testa något helt annat först.
Många frågetecken för tillfället. Tillsammans med Jimmie Ericsson har han spelat över 500 SHL-matcher i klubbens tröja. Med alla andra matcher inkluderat är det en bra bit över 800 tävlingsmatcher, utspridda över nästan 20 års tid. Halva Lindgrens livstid.
Återstår att se om det blir en fortsättning. Framtiden får utvisa.
– Jag funderar och ser vad som händer. Finns det inga klara besked i augusti/september, är det kanske dags att börja tänka om.