Det var i slutet av februari som säsongen fick ett abrupt slut för Jimmie Ericsson.
Då fick han både hälsena och vadmuskel avslitet efter en duell bakom mål i derbyt mot Luleå Hockey.
Tidigare i år erbjöds han ett nytt kontrakt men tacka nej pågrund av osäkerheten inför framtiden.
– Jag har mest tränat för mig själv. För någon vecka sedan gick jag på is tillsammans med ett av våra juniorlag. Dessutom kör jag innebandy ett par-tre kvällar i veckan för att få lite tryck på hälsenan och känna hur den svarar. Just då känns det rätt bra. Det är värst på kvällarna när jag sitter stilla eller har gått och lagt mig. Då pulserar och värker det, säger Jimmie Ericsson till NT.
Det har nu gått drygt åtta månader sedan oturen var framme för Jimmie Ericsson.
Han har ännu inte stängt dörren helt, men inser att tiden är till hans nackdel.
– Jag ger det några veckor till. Känns det inte tillräckligt bra runt i mitten av november får det vara nog. Det är bara att erkänna att det inte ser särskilt ljust ut just nu.
Jimmie Ericsson har redan två SM-guld, VM-guld, OS-silver och en KHL-triumf, men det finns fortfarande saker som driver honom.
– Det finns några saker. Ännu ett SM-guld. Möjligheten att få spela med det här märket på bröstet. Dessutom lockar det att bli den som gjort flest SHL-matcher med AIK. Jag tror att jag ligger tre matcher efter Fredrik Lindgren nu. Men han har ju lagt av. Det vore också lite speciellt att spela som forward som 40-åringen på den här nivån. Det finns fortfarande sådant som sporrar. Men ska jag fortsätta, ska jag kunna spela på riktigt, som förr, säger han till NT.