För två av spelarna måste finalen kännas som en extra bonus.
Många trodde att Jimmie Ericssons elitkarriär var över. Dåliga knän gjorde att han inte fanns med i Skellefteås trupp när säsongen startade. Men Ericsson körde rehab och kroppen blev bättre. Via en match med Lejon i division 1 tog han sig tillbaka.
I går visade han vägen mot finalen. Efter en första period som var Djurgårdens, 19–11 i skott och stort puckinnehav, talade mycket för en sjunde och avgörande match i Stockholm.
Då fick hemmalaget chansen i power play.
Under det första stod Jimmie där han trivs bäst. I hettan framför motståndarkassen. Han hoppade undan för ett backskott och petade sedan in returen. 1-0 efter 5.58.
Nytt numerärt överläge för Skellefteå och efter 9.22 drog Oscar Möller in 2–0 i vänstra krysset.
– Min uppgift är att försöka ta snabba avslut, sa han.
Efter 11.17 slog han till igen. Nu satt pucken i högra krysset, 3-0.
Du hittade båda kryssen?
– Jo, de satt bra, sa Oscar med ett leende.
Men målfesten var inte över. När matchuret stod på 13.30 gjorde lille liraren Tim Söderlund 4-0.
Supersnyggt.
– Jag fick pucken i fart, bröt in framför kassen och hittade en lucka, berättade han.
Tim drog upp pucken i nättaket. Gästerna hann knappt fatta vad som hände.
Ett mål för Youtube. Garanterat.
– Så snyggt var det väl inte, sa Söderlund.
Jo, absolut.
I slutet av perioden åkte Tim på en smäll.
– Jag brakade in i sargen och ena knäet fick en smäll, sa han.
Men det var ingen större fara.
Skellefteå gjorde fyra mål på 7.32 – avgjort trodde nog de flesta.
Tredje perioden rann också iväg och såg ut att bli odramatisk. Då gjorde Djurgården 1–4 efter 8.53 och 2–4 kom när 11.12 spelats.
Då var det lite nerv igen.
Djurgården plockade ut målvakten och Pär Lindholm gjorde 5-2 i tom kasse. Sedan fick Fredrik Lindgren bra läge, målet var övergivet igen. Men han passade till Sebastian Ohlsson som gjorde 6–2.
Varför gjorde du det inte själv?
– Han hade bättre läge, sa Fredrik. Jag bryr mig inte så mycket om jag gör mål eller inte.
– Det är bara media som håller räkningen, tillade han med ett leende.
Fredrik från Arvidsjaur är den andre som får en ny SM-final som bonus.
– Det fanns ju inte i tankarna när jag gick till Leksand. Men det går snabbt i den här branschen.
Nu är han alltså tillbaka i AIK. Mycket speltid som vanligt och bättre än på många säsonger.
– Det har känts bra, sa han.
Framtiden?
– Vi ska spela SM-final, sedan har jag inte planerat längre.
Kvällen slutade alltså i dur för Skellefteå. Fast undrar hur det gått om inte målvakten Joni Ortio gjort kanske säsongens räddning i första perioden. En stor del av publiken stod upp och hyllade Ortio.
Och i slutet av matchen hoppade hela hallen. Det gav vibbar av guldåren.