Munksundsgrabben har allt sedan han tackade ja till rollen som sportchef efter Peo Larsson hyllats som en av landets bästa. Kanske till och med den bäste. Och fattas bara annat. Föreningen Skellefteå AIK har tagit ett kliv framåt varje säsongen sedan man tog sig tillbaka till elitserien våren 2006. Våren därpå fixade man nytt kontrakt via ännu en kvalserie. 2008 gick laget till kvartsfinal. 2009 och 2010 till semifinal. 2011 och 2012 till final. Ingen annan av elitserieklubbarna har haft en liknande utveckling.
Tydligt ledarskap
- Vi arbetar efter en klar linje i hela föreningen och mycket handlar om tydligt ledarskap på alla nivåer, förklarar Lasse.
Mycket handlar också om sportchefens arbete. Att hela tiden hitta rätt nyckelspelare och samtidigt slussa in de egna talangerna i A-lagstruppen.
- Vi strävar efter att ha minst tio egna produkter i truppen varje säsong, berättar han.
Mellan säsongerna 2008-2012 har hockey-Sverige hört samma visa under sommaren. Den att Skellefteå tappat X-antal backar, eller X-antal stjärnor eller rent av hela förstafemman. Något ras har det dock aldrig blivit. Istället har sportchef Johansson alltid visat extrem fingertoppskänsla och presenterat en än starkare trupp än säsongen innan varje år han suttit vid rodret. Inför den här säsongen har vi dock fått se ett annat mönster. Nu har Skellefteå fått behålla de spelare man önskat och dessutom förstärkt med ett etablerat namn som Ryan Vesce.
Bollplank
- Elitserien är jämn och man vet aldrig. Man får inte drabbas av panik för några raka förluster. Det viktigaste är att prestationen är bra. Ser jag att grundlinjerna sitter och att vi spelar bra finns sällan någon anledning till oro i långa loppet, kommenterar Lasse.
En av de ledande klubbarnas hockeyvisionär är alltså fostrad i Munksunds SSK och Piteå Hockey.
- Jag har haft förmånen att i ett tidigt skede av ledarkarriären få arbeta med bra tränare och ledare. Roland Backlund, Freddy Lindfors och Lasse Helsing har hjälpt mig en hel del på vägen. Som mentorer, rådgivare och bollplank, berättar han.
Härliga minnen
De många åren med Piteå Hockeys junior och A-lag gav många härliga minnen och erfarenheter.
- Givetvis är det lätt att dra fram den säsongen när vi vann första play off-matchen till kvalserien mot Skellefteå hemma inför ett sprängfyllt LF Arena. Det är ju mindre än tio år tillbaka i tiden. Men nu när jag ser tillbaka är nog säsongen när juniorlaget födda 1980 och senare spelade i J 20-elit 1999-00. Vi mötte Frölunda, Modo, Leksand där många av dagens framträdande elitspelare var med. Vi åkte exempelvis ned som kraftigt nederlagstippade till Göteborg och spelade 2-2 mot Frölunda som hade bröderna Lundkvist, Henrik och Joel, Magnus Kahnberg, Jari Tolsa, Jens Karlsson i laget. Piteå Hockey hade egentligen inte råd att vara med i den serien men föräldragruppen samlade in de pengar som föreningen krävde innan säsongen.
Många profiler
- Roland Backlund och jag tränade det laget, men Rolle plockades upp till A-laget efter jul och då hoppade Lasse Helsing in istället. Det fanns många profiler i det juniorgänget. Mikael Aaro, Niklas Strandberg, Jocke Johansson, Tommy Junttila, Mikael Bohman och målvakten Martin Forslund lyftes upp till A-laget. Mikael Bohman, Borne Gebing och Marcus Öhlund var andra som kunnat bli bra. Mats Lavander var också en i den åldersgruppen, men spelade mest med A-laget då, minns Lasse.
Under Piteåren arbetade han vid Smurfit Kappa samtidigt som han läste in pedagogik och ledarskapspoäng vid Universitetet i Umeå. Det sista minnet från den aktiva tränarkarriären i Piteå blev inte muntert. Piteå ramlade ur näst högsta serien för andra gången i stadens stolta hockeyhistoria.
- Det hade ju gått kraftigt över förväntan säsongen innan och kraven var höga. Målet var topp fyra i grundserien, men vi hamnade femma. Sedan kom skadorna och en massa andra problem i fortsättningsserien där vi startade med mest bonuspoäng. Det blev en negativ jargong inom klubben och vi åkte ur efter några rysarmatcher på slutet.
Sabbatsår
Lasse Johansson tog ett sabbatsår från hockeyn efter Piteådegraderingen även om han hjälpte Norrbottens Hockeyförbund med en del utbildningar tillsammans med Freddy Lindfors. Sedan en säsong i Kiruna och en i Skellefteås juniorlag innan han tackade ja till sportchefsjobbet sommaren 2008.
- Man tar ju med sig erfarenheter och skärvor här och där på vägen. Sista året i Piteå gav en hel del trots att vi ramlade ur. Bland annat att vi inte skulle ha chansat och startat med en ryggskadad nyckelspelare som Björn Lavander. Han hade behövts i slutet när allt skulle avgöras istället.
Lasse Johansson har på nära håll sett mängder av talanger passera revy i såväl Piteå, Kiruna och Skellefteå.
- Många förknippar talang med viss känsla för teknik eller spelsinne. Största talangen man kan äga är nog ändå den att begripa vikten av att skapa rätt värdegrunder och ägna sig åt kvalitativ träning.
Nämnde Lavander och Daniel Holmström är två Piteåspelare som Lasse gärna önskat förädla i Skellefteå AIK om vi skruvat tillbaka tiden tio år.
- Ja, de hade matchat dagens elitspelare om de orkat träna hårt.
Angenäma problem, alltså och Skellefteås supporters kan nog sova lugnt om nätterna närmaste åren. Sportchefen måste dock se till att allt fungerar kring laget. Tränarna, materialförvaltarna, det medicinska och fysiologiska teamet och så vidare. Lasse byggde om en hel del kring lagen runt laget när han tog över sportchefsrollen.
- Det är inte bara angenäma beslut, men jag är anställd av klubben och arbetar hela tiden med föreningens bästa för ögonen.
Riskerar inget
På spelarsidan har senaste säsongerna namn som Kent McDonell, Mathias Månsson, Petr Tenkrat och Pavel Skrbek lämnat med kontrakt eller mitt under pågående säsong. Under våren och sommaren sas Hej och Tack till profiler som Lee Goren, Christian Söderström och Anders Söderberg.
- Det är aldrig roligt att inte erbjuda kontrakt till de som vill vara kvar men det är en del av jobbet, understryker Munksundsgrabben som är en av de vassaste i elitserieklassen.
Nu skriker hela Skellefteå efter guld, men Lasse, tränarna och alla andra team bakom teamet vet att starten kan bli tuff.
De har ju valt att inte spela ut alla äss och riskera något i början av grundserien. Det är ju i slutet allt avgörs och det är då som guldet ska vaskas fram.