- Jag saknade träningar och matcher och minns att jag länge upplevde det jättejobbigt att tvingas behöva sluta, säger dagens inlandsprofil från förr som fortfarande, mera än 25 år senare, minns sin korta elitkarriär med glädje och med stor saknad.
Dagens inlandsprofil från flydda tider började sin fotbollskarriär i födelsebyn Abborrträsk utanför Arvidsjaur. Idrottsklubben IK Star hade under slutet av 1960-talet och delar av 70-talet lyckats etablera ett eget damfotbollslag som då i en inlandsserie kämpade mot tätortslaget IFK Arvidsjaur samt byalag som då även fanns i både Utterliden och Gråträsk.
- Jag var nog bara 8-9 år när jag började spela i laget med flera äldre spelare som kanske inte hellre tog sitt fotbollspelande på så där riktigt stort allvar. Minns dock att jag spelade ganska många matcher med Star och att vi också hade oerhört kul, säger Carina som även tränade med byns killar vilket gav henne både snabbhet och hårdhet.
Värvades till Sunnanå
Som 15-åring blev Abborrträsktjejen uttagen till elitlägret i Halmstad där hon också gjorde succé och med stor tydlighet kom att visa prov på att hon var en talang utöver det vanliga.
Att Carina genom sin hårdhet, snabbhet och teknik stack ut innebar inte oväntat att lag i högre divisioner började visa intresse för den unga inlandstjejen. Korsträsk (som då hade ett mycket bra damlag) och allsvenska Sunnanå tillhörde de klubbar som hörde av sig.
- Helst ville jag förstås till Sunnanå. Jag åkte ner för att träna med dem men det blev verkligen inte succé då inget stämde för mig under passet. Minns också att jag under lång tid inte hörde ett ljud från klubben varför jag så småningom tog modet att själv ringa upp tränaren Ulf Hallberg för att fråga om jag skulle få komma eller inte, berättar Carina som trots den nervösa starten ändå snabbt kom att ta en ordinarie plats.
- Mitt första mål gjorde jag i en träningsmatch mot landslagmålvakten Elisabeth Leidinge.
Landslagsaktuell
Andra säsongen som allsvensk spelare upplever Carina själv som den klart mest minnesvärt när det gäller det sportsliga. Ett år då det gick bra både för henne själv, som omskolad ytterback, och för hela laget.
- Jag minns med välbehag hur jag kämpade på plan med dåtida stjärnor som Pia Sundhage och många andra storheter. Jag gillade att träna och gick verkligen in för att hela tiden försöka utveckla mitt spel och göra mitt bästa i alla matcherna, säger Carina som under sin relativt korta "glansperiod"till och med hann med att bli landslagsaktuell.
- Man kan förstås inte påstå att jag var på väg att ta en plats i landslaget men jag blev i alla fall kontaktad av dåvarande förbundskapten Ulf Lyfors så möjligen tillhörde jag väl dem som fanns med i deras tankegångar om tänkbara nya spelare att prova, menar hon.
En svårläkt fotskada som hon fick i samband med träning grusade dock alla möjligheter för Carina att bli uttagen till landslagsspel. Skadan blev i stället början till slutet för hennes relativt korta karriär som sammantaget kom att innehålla ett 50-tal matcher på elitnivå.
Slutade som 19-åring
- Jag spelade halvskadad på slutet och min allra sista stora match var cupfinalen hösten 1986. Det kändes mycket bittert och det var länge psykiskt jättejobbigt att tvingas acceptera att fotbollskarriären var över vid endast 19 års ålder, erkänner Carina.
Carina Forsgrens fotbollsintresse har dock fortsatt genom åren och hon var under sina två döttrars (Tilde och Fia) uppväxt i flera år ungdomstränare inom Sunnanå.
Carina Forsgren vill poängtera att hon, trots att vi numera lever i jämnlikhetens tidevarv, fortfarande upplever att talangfulla tjejer i lagidrotter får betydligt mindre stöd än killar.
- Det satsas tveklöst mycket mera, inte minst mera ekonomiskt, på pojkar som är talangfulla vilket gör att tjejerna får betydligt svårare att kunna offra den tid som behövs för att träna, menar Carina och tillägger:
- Dessutom tycker jag att det generellt sett har blivit på tok för mycket pengar i omlopp inom dagens elitidrott och att man pratar alldeles för mycket om hjältar inom idrotten. Hjältar för mig det är alla dem som dagligen jobbar med vård- och vårdomsorg, inte de som springer runt och kämpar om en boll på en fotbollsplan.