Hon var en av nyckelspelarna i Lillpites lag och handbollslivet tycktes problemfritt. Hon hade heller aldrig haft några störningar av skador tidigare. Men så kom Klara Lindström fel i en situation när hon skulle röra sig i sidled under en träningsmatch.
- Jag kände direkt att något var galet. Det gjorde så fruktansvärt ont, säger Klara Lindström.
Uppsökte sjukhus
Hon uppsökte sjukhus men väl där sa läkarna att det troligtvis inte rörde sig om ett allvarligt fel på knäet. Läkarna grundade uttalandet på att Klaras knä inte hade svullnat upp så kraftigt som det brukar göra vid en korsbandsskada. Men läkarna reserverade sig också för att det är svårt att avgöra skadans omfattning när den nyss skett.
- Jag inledde min rehabträning för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Men vid en träning knappt två månader efter första skadan vek sig knäet igen. Det var bara några dagar innan jag skulle göra comeback.
Klara fick återigen uppsöka vård och denna gång konstaterades via en titthålsoperation att hon drabbats av en korsbandsskada. Hon blev både förvånad och arg när hon mottog beskedet.
- Läkarna sa visserligen att det är bäst att kontrollera knäet ordentligt för ibland kan det vara svårt att bedöma skadan utan att ha undersökt leden i knäet. Men jag blev jätteledsen eftersom jag inte trodde att det var något allvarligt fel.
Hårt slag
Skadan blev ett hårt slag för Klara som tidigare såg handboll som en självklarhet i vardagen. Nu fick hon helt plötsligt omvända besvikelsen över att inte kunna träna och spela match som vanligt till att knyta näven och försöka komma tillbaka.
- Först var jag jätteledsen. Men jag bestämde mig faktiskt direkt efter skadan att jag skulle fortsätta spela handboll, säger Klara Lindström.
I dagarna ska hon ännu en gång iväg till sjukhus, denna gång för att bestämma tid för operation. Efter den väntar minst sex månaders konvalescenstid.
- Det tycker jag är jobbigt. Men jag är i alla fall inte hämmad i det vanliga livet utan kan gå och springa normalt, säger Klara.
Tränare för Lillpites F-97 lag är Satu Nilsson och Mikael Stridsman. De har gjort ett heroiskt jobb med att få Klara att fortfarande känna sig som en i laget efter knäskadan.
- Ofta kan det bli att spelare med långvariga skador långsamt tappar intresset för sin idrott när de inte längre kan vara med. Det blir upp till dem själva att engagera sig i laget och många orkar inte det. Men vi ville inte att Klara skulle tappa sugen för handboll på grund av att hon inte kunde vara med på planen, säger Satu Nilsson.
För att stötta och uppmuntra har Satu Nilsson och Mikael Stridsman låtit henne hålla i träningar och hon har även fått följa med på lagets resor.
Klara har till och med fått lägga lagets straffar som hon brukade göra när hon var frisk.
- Men att lägga straffarna har varit svårt. Jag har fått komma in från bänken och tagit dem och då är jag inte inne i matchen på samma sätt som om jag spelat, säger hon.
"Alla är lika viktiga"
Lagkamraterna har också pushat Klara när det varit tungt för henne. Hon har varit lika välkommen i gänget som innan skadan.
- Vi har pratat mycket med tjejerna om gemenskap och att alla är lika viktiga för laget. Det spelar ingen roll om spelaren är en nyckelspelare eller ej. För det är inte bara på planen tjejerna träffas utan även på resor och mellan matcherna. Tjejerna i laget lyfter upp varandra, säger Mikael Stridsman.
Klara Lindström kommer inte kunna vara delaktig på handbollsplanen på länge. Men trots det tror hon att hon kommer ha utvecklats när hon kommer tillbaka.
- Nu när jag ser matcherna från sidan ser jag både bra och mindre bra saker som jag kan ta till mig och lära mig av, säger hon.
Inte bara negativt
Satu Nilsson tror också att Klaras skadeperiod inte är ensidigt negativ.
- Jag tror Klara lärt sig se handbollen på ett annat sätt. Hon har blivit lite mer vidsynt nu när hon stått vid sidan om.
Klara Lindström är tacksam för den hjälp hon fått hittills på sin väg mot den handbollsvardag hon hade förut. Och hon längtar till den dagen hon blir redo för spel igen.
- Handboll är livet. Det är det roligaste som finns, säger hon.