SK Arvidsjaur har omkring 40 aktiva simmare. Flera av dem tävlade i Höstsimiaden i Öjebyn i början av december. Bland andra Ebba Nilsson, Lily Gardfjäll, Adelia Långdahl och Beatrice Lundgren. (Arkivbild)
Egentligen är det mer än tre år sedan simklubben startade, men det är först nu verksamheten börjar ta fart på riktigt.
– Det går inte tävla direkt man börjar, utan först måste man ju lära sig simsätten litegrann. Sedan har allt blivit lite haltande på grund av pandemin också, men nu under hösten har våra simmare dragit igång med sina första tävlingar, berättar Jane Viklund.
Hon och Anja Bexell är initiativtagare och drog igång klubbens tillsammans med Julia Isacsson, Disa Östman och Lovisa Mähler.
– Centrumbadet har en jättebra simskola där barn får lära sig de första stegen, men det fanns ingenting efter för den som ville fortsätta. Ingen tävlings- eller träningsverksamhet. "Det här måste vi fixa" tänkte vi.
Nu finns ett tiotal ledare i SK Arvidsjaur och cirka 40 aktiva barn och ungdomar. Men fortfarande finns en del att göra. Framför allt väntar man på att det nya badhuset ska bli klart.
Förra helgen träffade Sporten några av klubbens simmare på Höstsimiaden i Öjebyn. Då berättade Adelia Långdahl, 12 år, att bassängen hemma på Centrumbadet saknar en viktig detalj.
– Det finns inga startpallar där. Därför får vi åka till andra ställen ibland när vi ska träna, förklarar hon.
Känns det som att ni har en nackdel i starterna på tävling?
– Kanske lite då vi inte kunnat träna på det lika mycket, fast vi har kanske en liten fördel i vändningarna i stället. Vi får träna mycket på det eftersom att vi har en kortare bassäng i Arvidsjaur.
Centrumbadet i Arvidsjaur ska rivas och ersättas med en ny simhall. Där kommer bassängen att vara 25 meter. (Arkivbild)
Vid Centrumbadet är poolen bara 16,5 meter lång, men i det nya badhuset kommer bassängen att vara 25 meter och vara utrustad med startpallar.
Jane Viklund är glad att simningen i Arvidsjaur håller på att få ett uppsving. Hon tycker att verksamheten påminner om Malå Simsällskap – en nedlagd förening där hon själv var aktiv under sin uppväxt.
Var det inte långt till tävlingarna?
– Ja, men det kommer jag inte ihåg som någonting negativt. Jag tyckte att det var fantastiskt, säger hon och fortsätter:
– När jag flyttade med min mamma till Gävle slutade jag simma efter ett par år. Väldigt många delade samma bana och det var en annan stress än hemma. Det var inte samma mysiga känsla eller sammanhållning som jag var van vid, så att vara en liten klubb med en liten bassäng behöver inte vara dåligt. Det kan vara bra också.