I torsdags kom rivningen snöpligt i det näst sista hoppet.
Den här gången kom det tidigare, men återigen grämde sig Wilma Marklund litegrann efteråt.
– Det var verkligen otur. Vi nuddade precis ett hinder men det räckte för att det skulle falla ner, förklarar hon.
Men 22-åringen hade ändå anledning att vara glad efter 17:e platsen. Trots sina fyra fel är hon – tillsammans med sin häst Carlogero – vidare till Grand Prix, alltså finalen, på söndag.
– Det var ändå det viktigaste.
"Calle", som hennes häst kallas, var lite rostig i torsdags efter ett längre tävlingsuppehåll. Nu, när hindren hade höjts från 145 till 150 centimeter, var rosten borta.
– Han kändes jättebra idag. Han hoppade väldigt fint och jag fick till en härlig runda med bra flyt överallt. Det känns jättebra, och imorgon (söndag) tror jag att det blir ännu bättre.
I Grand Prix är hindren huvudsakligen på höjden 150 centimeter, men några uppgår ända till 160.
– Vi har tävlat en gång på 155 förut, men aldrig på 160. Detta blir första gången, berättar Wilma Marklund.
Trots allt är hon ganska lugn inför det som komma skall.
– Det känns bra. Jag skulle säga att vi är redo för den här höjden. Det känns kul att få chansen att rida en sådan här klass, för det går inte sådana här klasser så ofta.
Constant Van Paesschen, Belgien, vann lördagens omgång före landsmannen Thibeau Spits. Trea blev Geoff Curran från Irland.
Annika Axelsson blev sjua i tävlingen och var med det bästa svenska. Linda Heed slutade på 16:e plats.