I sju säsonger har Wilma Marklund och "Calle" tävlat ihop. Kanske blir det också en åttonde, om den 18-årige hästen fortfarande är lika pigg när våren kommer.
I ungefär elva år har Carlogero, eller "Calle" som hästen kallas, tillhört familjen Marklund.
Först hoppade mamma Linda med honom.
Därefter, 2016, tog dottern Wilma över tyglarna.
När Sporten träffar 23-åringen har hon hunnit varva ner hemma i Öjebyn ett antal dagar efter en strålande helg i Sundbyholm.
– Det var en massa klasser där och jag och Carlogero lyckades vinna grand prixen på 1,50 meter. Det var jättekul, säger hon.
Men frågan är hur mycket hennes fyrbente kumpan har kvar i tanken. "Calle" är nämligen 18 år.
– Det finns nästan inga hästar i hans ålder som håller samma nivå. Man brukar prata om att hopphästar som är 15 eller 16 år är gamla, så att min häst är 18 är väldigt ovanligt.
Hur länge till kan ni tävla tillsammans?
– Han känns fortfarande fräsch och fin, så jag hoppas att vi kan rida litegrann nästa år också. I alla fall under vårsäsongen.
Sen får nog yngsta lillsyrran Tyra ta vid.
– Vi hjälps redan åt att rida och träna honom. Så sent som igår (läs onsdag) var de ut en sväng tillsammans.
Själv har Wilma Marklund precis börjat vikariera som lärare på Bergsviksskolan.
Hur går det att kombinera med ridsporten?
– Jag har inget fast vikariat än, så jag kan välja lite när jag vill jobba. Dessutom är det bara två tävlingar kvar av säsongen, så jag tänkte att nu kan vara bra läge att testa göra någonting annat också, säger hon.
Marklund har tidigare varit cementerad i svenska ungdomslandslaget, men för att etablera sig i blågult på seniornivå behöver hon ta ytterligare ett kliv eller två.
Hur långt fram i utvecklingen ligger dina andra hästar?
– Jag har ju Casillas som också hoppar i samma klasser som Carlogero. Bland annat tävlade han också i grand prixen senast och gjorde väldigt bra ifrån sig, men på sista linjen blev det tyvärr en miss. Det var synd, för han hade snabbast tid och hade annars blivit trea.
Och bakom 11-årige Casillas har Wilma Marklund ytterligare tre yngre hästar på uppgång.
– De är väldigt stabila i sina klasser (1,35-1,40) och jag kommer i princip aldrig hem från en tävling utan att någon av dem vunnit någonting, så jag har ett bra gäng hästar på väg fram. Jag känner att det finns utvecklingspotential.
Och kanske har Carlogero inget emot att snart lämna över stafettpinnen.
Även om han har några fina 1,50-hopp kvar i sig!