Förra våren tvingades Zsofia Jokai Szilagyi lägga skridskorna – och hjälmen – på hyllan. (Arkivbild)
I sju säsonger var Zsofia Jokai Szilagyi en trotjänare i Munksund och Luleå Hockey.
Lika trogen var hon sitt rödgröna landslag. När hon gjorde sitt första stora mästerskap spelade Ungern i D-VM – i Australien (!).
– Det kommer jag aldrig att glömma. Vi mötte Slovenien i matchen om tredjeplatsen och (i förlängningen) tog jag en utvisning. Jag var bara 18 eller 19 år och grät i båset. Jag tänkte att vi skulle förlora och att det var mitt fel, berättar Zsofia och fortsätter:
– Men tjejerna dödade utvisningen. Jag kom från båset, fick pucken och – fast jag inte är någon stor målskytt – satte jag pucken uppe i krysset och vi vann på övertid. Det var häftigt.
Sedan dess har Zsofia steg för steg hjälpt Ungern hela vägen fram till A-VM. Men där tar också hennes hockeysaga slut. Våren 2021 satte en nackskada punkt.
– Röntgen visade ett diskbråck i halsryggen. Då hade det gått för långt. Jag hade jätteont förra året och ett tag var det nästan akut. Jag kunde inte sova på nätterna, åt värktabletter och fick även bära nackkrage en vecka.
Skadan uppstod inte i samband med någon situation på isen, utan sannolikt var det flera års hård träning kombinerat med arbete i livsmedelsbutik som orsakade en överbelastning.
– Jag hade en dialog med ortopeden, men de ville helst inte operera och sa att det kunde vara farligt att spela hockey. Jag ville verkligen fortsätta, men var samtidigt rädd för vad som kunde hända om jag blir tacklad och ramlar in i sargen – att skadan kanske skulle bli värre eller att jag skulle bli förlamad.
Zsofia Jokai Szilagyi gjorde sju säsonger i MSSK och Luleå. På meritlistan finns fyra SM-guld. Det sista kom 2021, sedan var hennes karriär över. (Arkivbild)
Därför fattade Zsofia Jokai Szilagyi det jobbiga beslutet att lägga skridskorna på hyllan, kort innan Ungern ifjol skulle spela sitt första stora VM på damsidan någonsin.
Egentligen skulle nationen tagit klivet upp redan året innan, men då (2020) ställdes mästerskapet in på grund av pandemin. Och visst gnager det lite i Zsofia att hon efter tio år i landslaget aldrig kommer få möjlighet att göra något A-VM.
Alltjämt tittar hon på den pågående turneringen med stort intresse.
– Min lillasyster (Kinga) är med så det är klart att jag följer det, men visst blir jag lite tårögd och sugen på att spela, säger Zsofia även om hon utanför isen repat sig bra efter diskbråcket.
Zsofia Jokai Szilagyi (till höger) tillsammans med lillasyster Kinga i den ungerska landslagströjan. (Arkivbild)
Hon jobbar heltid och lever ett normalt liv i Lillpite där hon och sambon för ett par år sedan köpte hus. Hemstaden Budapest – med över 1,7 miljoner invånare – har hon alltså bytt mot landsbygden i Norrbotten.
– Här är 20-30 minusgrader, snö och mörker halva året. Ärligt talat trodde jag aldrig att jag skulle hamna här uppe, men det gjorde jag. Det är helt sjukt, säger Zsofia och skrattar.
Men måndagens VM-möte mellan Sverige och Ungern såg hon inte i tv-soffan hemma i Lillpite. I stället följde hon dramatiken hos kompisen Ida Boman i Luleå, en annan tidigare Luleå/MSSK-spelare.
På måndagskvällen möttes Sverige och Ungern i hockey-VM. Efter stor dramatik vann Damkronorna till slut med 3–2 efter straffar.
Sverige vann till slut med 3–2 efter straffar.
– Jag har nog aldrig varit så nervös förut. Tror att min puls var uppe i 160. Det är nästan värre att kolla från sidan än att spela själv. Det var en riktigt bra och spännande match.
Att Zsofia och Ida höll på olika lag gav såklart också en extra krydda till matchen.
– Hon hejade på Sverige och jag på Ungern.
Men ni var fortfarande vänner efteråt?
– (skratt) Ja, det blev inget slagsmål om vi säger så.