Vinst = ett finger på en allsvensk biljett

Kampen om den allsvenska biljetten i damernas division 1 norra har varit en rysare från första sparken i våras. Idag springer Piteå och Umeå Södra ut på LF Arenas härligt gröna matta. Matchen är en av flera kommande seriefinaler. Vinner Piteå har laget tveklöst ett finger på den allsvenska biljetten och till och med en liten fördel eftersom även Eskilstuna ska upp till bevis här framöver. Över 6 000 personer såg damfotboll i Umeå när stadens allsvenska mästarlag mötte Brasilien i torsdags. Umeå Södra är förstås lillasystrar i det här sammanhanget och frågan är om björkarnas stad orkar med två lag i allsvenskan nästa år?

För Piteås idrott i allmänhet och fotbollen i synnerhet skulle en allsvensk plats innebära ett jättelyft. De egna produkterna Mari Lundqvist och Kristin Grahn har tidigare, i karriärens linda, varit någon enstaka målspark från att spela upp PIF i eliten. Nu finns en god chans igen. Mari och Kristin är lagets stålmorsor tillsammans med ex-allsvenska Janina Sundkvist. Trion har klivit fram och tagit för sig i många jämna matcher och karaktärerna kommer att dra ett tungt lass i eftermiddag också.

Annars borde den stora truppen bli hemmalagets fördel under sista tredjedelen av serien. Kring de rutinerade finns massor av talang och inte minst några äss att spela ut. Emma Johansson och Linnea Nilsson-Waara är två exempel på sparkapital som kan bli tungor på vågen i slutspurten. De äger båda rätt storlek med härligt driv i steget. Friska, fräscha och rätt använda borde de kunna lägga en dimension ytterligare till Piteås spel.

Jag träffade förre dam-ordföranden Anders Eriksson häromdagen. Anders förbannade vänstermittfältaren Lina Johanssons knäskada och menade att PIF/ISK haft fler poäng ifall de kunnat nyttja Lina.

Hur som helst är detta ortens enda elitlag i någon av de stora bollsporterna värt ett besök och allt lokalt stöd som uppbringas kan i eftermiddag. Det är inte var dag som lukten av allsvenskt stavas LF Arena.

Apropå Umeå och LF Arena valde till sist fotbollsdomaren Jonathan Forsman att lätta på trycket och släppa ut sanningen. Bra gjort och det enda rätta av grabben som enligt egen utsago drabbades av en blackout i seriefinalen mellan Piteå och Gällivare/Malmberget. Det var ju alltför många som hörde honom klart och tydligt hävda att man inte får ta egen straffretur. Han hade aldrig klarat sig ur den situationen i förlängningen och nu är det bara att hoppas att Forsman bjuds en kortare time-out och sedan också får chansen att fortsätta domarkarriären uppåt i seriesystemet.

Ett och annat misstag gör alla, men visst är det på sitt sätt oförklarligt att en så pass given regel som att man får ta en egen straffretur inte finns där mitt under en viktig seriefinal.

Gällivare/Malmbergets ledare Tore Johanssons yttrande om PIF:s protester i samband med strafffadäsen är än mer ofattbar. Norrbottens Fotbollförbunds ordförande i tävlingskommitten, borde ha hittat en bättre formulering. Säg den förening som inte gjort sin röst hörd efter att ha blivit så flagrant bortdömt i en seriefinal. "Man får inte ta egen straffretur"...jo, morsning.  Det var rena turen att det var sådana välkammade killar som PIF-tränaren Leif Strand och Victor Brännström som fick "yrseln" kastat i ansiktena i pausen. Det hade kunnat bli mycket jobb för Tore och hans kolleger i förbundet om det handlat om andra före detta elitgubbar som upprepat tvingats lyssna på ramsan...