När hon springer ut till allsvensk premiär mot Djurgården på LF Arena i mitten av april har 26-åriga Cajsa Andersson varit ordinarie guldmålvakt i Linköping och Piteå tre säsonger i följd.
– Det är en tuff utmaning, men siktet är inställt på en fjärde, kommenterar hon.
Ältatjejens målvaktsresa är en på många sätt fascinerande och fantastisk historia. Hon började som målvakt i Älta IF innan skolåldern. Cajsa spelade upp moderklubben från de lägre serierna upp till elitettan.
– En rolig period men när Linköping hörde av sig kände jag att jag ville försöka ta nästa steg, berättar hon.
Cajsa Andersson hade då varit en toppmålvakt i elitettan ett par säsonger i följd.
Första säsongen som ordinarie spelade Linköping hem guldet.
– Vi hade ett riktigt bra lag den säsongen. Bland annat anfallsspetsar som Pernille Harder, Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö.
Mer oväntat var att Linköping defilerade hem guldet så pass enkelt säsongen efter, 2017 då flera toppspelare försvunnit.
Guldhösten 2017 kom beskedet att Linköping värvat Piteås målvakt Hilda Carlén.
– Irma Helin som spelade i Linköping då hade tidigare spelat i Piteå. Hon talade gott om Piteå. Att det var bra sammanhållning och en fin fotbollsmiljö att utvecklas i, minns Cajsa.
Piteå hörde av sig. Cajsa nappade på frågan och på den vägen är det.
Flyttlasset gick i början av januari 2018 och den vintern och våren var en av de mest snörika i mannaminne.
– Massor av snö, mörkt och kallt. Det var också en turbulent tid runt laget. Skador, sjukdomar och annat. I det läget hade man inga tankar på guld, men gruppen svetsades samman ännu mer och det började ju också bra i allsvenskan, kommenterar hon.
Laget vann sju raka segrar och Cajsa höll nollan i tre av matcherna. På kontot över insläppta mål stod futtiga fem under nämnda matcher och PIF:s supportrar kunde släppa tankarna på den tidigare publikfavoriten och toppmålvakten Hilda Carlén. Nu hade en ny publikfavorit presenterat sig: Guld-Cajsa Andersson.
– Efter segrarna i början förstod man att chansen till medalj kanske fanns. Piteå hade ju tagit medalj tre år i följd, men vägen till ett guld var ju en bit bort, säger Cajsa.
När Göteborg besökte LF Arena i andra omgången efter sommaruppehållet handlade det om seriefinal. Piteå hamnade i brygga. Underläge 1–3 och Göteborg hade ett klart grepp om matchen. I det läget räddade Cajsa ett par frilägen varpå Piteå repade mod och vände på steken i en oförglömlig match. Många menade att Cajsas räddningar i slutändan blev den stora skillnaden mellan guld alternativt en annan medalj.
– Visst är jag nöjd hur den matchen utvecklade sig, men att plocka ut enskilda sekvenser ur enskilda matcher och hävda vilken betydelse de hade när serien spelats klart är svårt, förklarar hon.
Det vassa spelet mellan stolparna gav en landslagsplats inför ett par träningslandskamper i oktober. Det blev inget spel den gången men under en turné till Sydafrika fick hon chansen och tackade genom att hålla nollan mot värdlandet.
– Att få chansen i landslaget var ett mål som som gick i uppfyllelse, berättar hon.
Guldresan från Linköping till Piteå gav alltså fler trippar på vägen. Efter PIF-guldet hösten 2018 har hon varit på turné med landslaget till Sydafrika och Algarve. Dessutom med klubblaget till Skottland.
När undertecknad träffar henne på ett café i centrala Piteå har hon dagen innan fått veta att landslagsledningen valt två andra målvakter, Rosengårds Zecira Musovic och Göteborgs Jennifer Falk, bakom givna Hedvig Lindahl till matcherna i april. Val som förvånade många. Cajsa själv verkar dock ta det hela med ro trots att landskamperna betraktas som genrep inför sommarens VM i Frankrike.
– Jag är inte nöjd med vad jag presterade på träningarna eller i matchen mot Portugal i Algarve, säger hon lugnt.
Madelen Janogy är enda ”piffaren” som fann nåd inför förbundskapten Peter Gerhardssons ögon. Inte säsongens 2018 MVP Julia Karlernäs, inte succéspelaren Nina Jakobsson, inte unga mittfältsstrategen Ellen Löfqvist och inte heller guld-Cajsa Andersson.
– Det ska ju spelas några allsvenska omgångar innan VM-laget spikas. Vi får se till att spela riktigt bra. Då finns nog chansen, hoppas hon.
Något säger mig att sista ordet inte är sagt i Cajsa Anderssons hittills så guldkantade karriär.
Spel på heltid utomlands. Är det något som lockar?
– Ja, om ett anbud som känns rätt kommer. Visst skulle det vara roligt att ägna sig åt fotboll på heltid. Det tar en del energi när man ska sköta ett arbete och spela fotboll på elitnivå, men jag har bra arbetskamrater och arbetsgivare som förstår och ställer upp på min situation, avslutar Cajsa Andersson.