Två PT-medaljer, men Per ville ha en till

PT-MEDALJEN. 1977 tilldelades kulstötaren Per Nilsson, Piteå IF, PT-medaljen. Året efter vann han igen. Men Per var inte nöjd.- Jag minns besvikelsen ett år när jag inte fick den. Det året hade jag vunnit allt som fanns, SM med mera, skrockar han.

Piteå2005-12-10 00:00
Per Sandberg
Per nöjde sig alltså inte med att "bara" två utmärkelser. Utan ansåg sig missgynnad av juryn. <br /><br />- Ni förstod inte bedriften, säger Per och skrattar.<br /><br />Kanske inte, men 1977 var det ingen tvekan om vem som skulle tilldelas PT-medaljen. "Nära nog självskriven" löd omdömet från juryn.<br /><br /><h3>Jagade inte 20 meter</h3>SM-brons i Skellefteå, nytt personligt rekord på 19.03 meter och tio tävlingar i rad över 18 meter löd årsfacit. Och det började pratas om den magiska gränsen 20 meter.<br /><br />- Fast jag jagade aldrig riktigt 20 meter. <br /><br />Det var nära att Per lyckats något år senare på Finnkampen.<br /><br />Han hade precis stött personligt rekord och gått upp i ledning när, finländske rivalen Reijo Ståhlberg med en jättestöt tog ledningen.<br /><br />Per svarade med en stöt över magiska 20 meter. Men tyvärr för Per, passerade inte bara kulan gränsen utan även hans sko.<br /><br />- Jag trampade över då jag ville se var kulan landade.<br /><br />Han fick nöja sig med ett personligt rekord på 19.54 när karriären summerades.<br /><br />- Det hade varit roligt att göra 20 meter. <br /><br /><h3>Handbollsspelare</h3>Trots allt kan Per blicka tillbaka på en framstående karriär. Eller vad sägs om: <br /><br /> Åtta-nio SM-medaljer utomhus, i samtliga valörer.<br /><br /> Lika många finnkamper.<br /><br /> Plats bland de femton bästa i EM i Aten.<br /><br /> Ungefär nio år i landslaget.<br /><br /> Norrländsk mästare i Styrkelyft.<br /><br /> Handbollsspelare i division 2.<br /><br />- Jag är rätt nöjd, säger Per.<br /><br />Men det är, märket som stor grabb, och en annan titel som han är mest stolt över. Per blev ju kinesiskt mästare. Just det - Per vann de öppna mästerskapen i världens folkrikaste land. <br /><br />-  Det är ganska bra jobbat, inte många har blivit det. Det var 1980 eller -81 och otroligt fascinerande att bara få åka till Peking. Det fanns mycket att fotografera, säger Per som i dag driver en egen fotofirma.<br /><br />- Jag vill minnas att jag vann ganska överlägset.<br /><br /><h3>Tränade i USA</h3>Minnas var det inte bara Per som gjorde. <br /><br />- Mästerskapen var i september. I december var jag och min fru på bio, då var det en kille som kom fram och frågade om jag varit i Kina. Han hade sett mitt ansikte på tidningar som klistrades upp på väggarna där.<br /><br />Liksom flera framgångsrika Pitebor har han även prövat lyckan "over there". Totalt 2,5 år på college i Utah, USA, med idrottsstipendium. <br /><br />- Jag utvecklades mycket och kunde koncentrerar mig på det jag ville göra.<br /><br />Studierna, foto och design, kombinerades med två träningspass per dag.<br /><br />- Det var en bra gemenskap, alla hade samma inställning vilket var inspirerande.<br /><br /><h3>Fotograferar Luleå Hockey</h3>Per mottog PT-medaljen för andra gången 1978. Under året vann han elva av 35 tävlingar, och slutade nia i amerikanska mästerskapen. Tre år senare, som 28-åring lades kulan på hyllan (?).<br /><br />- Jag var less och knäna opererades.<br /><br />Sedan dess har kontakten med kulstötningen var obefintlig. Idrotten har emellertid kvar sin plats. Förutom att följa barnen, syns Per ofta som fotograf på Luleå Hockeys, och Plannjas matcher. Men själv har han tävlat färdigt...<br /><br />
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Sport
Piteå