Stora EM i Göteborg avslutades i söndags. I slutfinalen deltog tolv ryttare. En var kvinna, hon kom på nionde plats.
Är det dags att gå tillbaka till en speciell damklass som fanns på 60- och 70-talet?
– Jag tycker inte det, säger Linda Marklund, Piteå, som är en av länets stora profiler i sporten både som hoppare och ledare. Egentligen ska inte fysiken spela så stor roll.
Wilma Marklund har vunnit junior-SM två gånger, då slog hon alla grabbarna.
– I Sverige klarar sig tjejerna bra, säger Linda Marklund. Men det blir tydligen tuffare i de större mästerskapen. På seniornivå kan det bero på att kvinnor som fött barn inte har så lätt att komma tillbaka. Många blir nog också försiktigare.
I stallen runt om i landet är det nästan bara flickor som rider.
– Någonting händer när de börjar gymnasiet. För många kommer nya intressen. Pojkarna är lite mer tävlingsinriktade, menar Linda Marklund.
Men hon vill inte återgå till en damklass i de stora mästerskapen.
– Nej, jag tror inte det. De kvinnliga ryttarna som lyckas gör verkliga bragder. Jag tror att de vill ha kvar utmaningen, säger Linda Marklund.
Jonas Holmberg är ordförande i svenska ridsportsförbundets hoppkommitté.
– Jag trodde att den här frågan begravdes på 50-talet, säger han.
I de senaste tio VM- och OS-tävlingarna har 60 medaljer delats ut.
Hur många tror du gått till kvinnliga ryttare?
– Jag vill inte spekulera ...
Sju, ett guld (av 30), två silver och fyra brons.
– Jag har ingen riktigt bra förklaring. Kanske är vi män villiga att offra mer för att lyckas och är lite dumdristigare när det gäller att kasta sig mot hinder som är 160 centimeter höga, säger Jonas Holmberg. Kvinnorna måste ju också göra ett uppehåll när de föder barn medan männen kan fortsätta sin träning. Men om det finns kvinnliga hoppare som vill väcka frågan ska jag ventilera den.
– En av styrkorna i vår sport är ju att alla tävlar på lika villkor. Jag tror också att de kvinnliga ryttarna vill ha kvar chansen att bli total världsmästare, risken finns väl annars att statusen sjunker. I England arrangeras en tävling med separata klasser. Där är prissumman fem gånger så stor i herrklassen.
Ridsporten är den enda OS-sporten där kvinnor tävlar mot män. I racketsport spelas mixeddubbel och i mixedstafetter i simning och skidskytte tävlar kvinnor mot varandra på de olika sträckorna – samma i den alpina lagtävlingen.
– Siffrorna ljuger förstås inte så någon orsak finns det till att männen dominerar. Men jag har inte hört någon kvinnlig ryttare ta upp ämnet, säger Jonas Holmberg.
Så Wilma Marklund får nog räkna med att det kommer att bli tufft att ta medaljer på de stora mästerskapen.