Det var i mars förra året som hon under en match blev knuffad i ryggen, fastnade med foten i marken och slet av främre korsbandet. Menisken klarade sig men en operation stod framför henne. Under de närmaste månaderna var det bara rehabiliteringsträning som gällde.
– Jag fick lite av en identitetskris, att ha spelat fotboll i hela mitt liv och sen när man inte har det längre. Även i mitt jobb är jag fysisk så jag kunde inte jobba heller. Det har varit den jobbigaste perioden i mitt liv med den här skadan. Men det har kommit bra saker också, man har lärt sig mycket om sig själv, säger Emelie.
Redan i slutet av oktober tränade Emelie som vanligt i laget. Fysiskt känner hon sig på samma nivå som innan skadan men psykiskt är det ibland jobbigt.
– Den mentala biten tar längre tid. Att känna sig trygg under match och när jag hamnar i samma situation som när jag slet av korsbandet. Det finns alltid där i bakhuvudet. En liten, liten rädsla av att det kommer hända igen. Men jag måste försöka skaka av mig det. Risken att bli skadad igen är större om man går omkring och är rädd hela tiden, säger Emelie.
”En liten familj”
Direkt efter skadan var det oklart om det verkligen var korsbandet. För Emelie gjorde det inte speciellt ont och hon kunde till och med springa bara några dagar efter. Muskelmassan höll ihop knät så pass bra att hon började få upp hoppet att det inte var så allvarligt. Men magnetröntgen visade annat. Efter en vecka hemma började hon få hjälp att ta sig till träningarna för att titta. Det var hennes främsta syssla under tiden hon var hemma.
– Jag har väldigt fina kamrater. Både i dam- och herrlaget. Så det var tur för mig att jag hade dem på dagarna eftersom de flesta inte hade något mellan träningarna. Vi var tillsammans varje dag. Vi blev som en liten familj och hela laget var väldigt fina mot mig, säger Emelie.
Känner av skadan
Inför sommaren tycker Emelie att Piteå har ett väldigt intressant lag med många unga spelare som är på väg uppåt i utvecklingen och karriären. Hon tycker även att hon aldrig varit med om att det ser så här bra ut på försäsongen.
– Alla är väldigt ambitiösa. De vill träna, utvecklas och driva saker framåt. De är bra individer och personligheter.
Emelie känner i dag av skadan men ingen direkt smärta.
– Om man ska vara petnoga så känner jag av det, men man tänker inte så mycket på det. Så länge det inte stoppar en från att träna och leva ett vanligt liv, säger Emelie.