I mars 2014, spräckte Johan Lidman sin vänstra knäskål under en deltävling i den amerikanska skotercross-serien ISOC.
Två tunga bakslag med frakturer i knät och operationer som följd gjorde att hans comeback dröjde nästan tre år.
Men när Johan Lidman väl kom tillbaka gjorde han det med besked. Exempelvis tog han dubbla fjärdeplatser i Clash of Nations och VM i våras. Insatserna gav Lidman ett proffskontrakt.
Hur var det att återvända till sporten efter alla problem?
– Jag var väldigt osäker under sommaren 2016. Jag tränade bra, men jag hade inget självförtroende och var svinnervös när jag skulle börja köra skoter igen under hösten förra året. Jag var rädd att det inte skulle fungera för mig, säger han.
– Men det tog bara två–tre veckor innan jag hade övertygat mig själv att det skulle funka. Jag var orolig över att jag skulle bli lite feg – men det blev jag aldrig.
Det väl vara den stora skillnaden mellan succé och fiasko?
– Ja, verkligen. Man tappar några procent om man är rädd att skadan ska gå upp. Men jag slutade tänka på mitt knä väldigt fort.
Är du överraskad att Woodie’s Racing de valde att satsa på en förare som varit skadad i 2,5 år?
– Ja. Och inte minst med tanke på att det inte finns så många proffsteam att köra för. En del har lagt ned sina satsningar sedan jag senast var i USA.
När han skadade sig tävlade han för Warnert Racing och tanken var att han skulle återvända dit så fort knäskadan läkt. Men så blev det inte – ju längre tid han var borta – ju mindre brydde sig stallet om honom.
– Ja, det blev tyvärr så. Det rann ut i sanden eftersom att jag inte kunde ge ett svar på när jag skulle vara tillbaka på skotern.
Hur tog du det?
– Klart det var tungt.
Hur har den här tiden varit för dig? Har du varit deprimerad?
– Absolut. Säger jag något annat så ljuger jag – det har varit tufft, säger han och förklarar:
– När man vill något så mycket och när det enda jag vill syssla med tas ifrån mig är det inte lätt. Bakslag efter bakslag påverkade mig negativt.
Hur har det märkts på dig?
– Kanske har jag till exempel saktat ner i perioder och inte har varit på lika bra humör som vanligt. Det har givetvis varit tufft för alla i min närhet – inte bara för mig. Men jag vill, i grunden, tro att jag är en ganska glad person. Jag försöker se möjligheter och som försöker ge positiv energi. Jag har inte varit den som sett problem – och det har nog hjälpt mig i sporten också.
Att Johan Lidman lyckades ta sig tillbaka till den stora skoterscenen var den bästa medicinen.
– Så är det. Att göra det jag vill mest av allt gjorde att jag blev på bättre humör direkt.
I början av november går flyttlasset till Princeton, Minnesota nära Elk River där länets två andra skoterproffs Elina Öhman och Petter Nårsa bor.
– Det känns trevligt, säger Lidman om att ha Älvsbyparet så nära.
Men Nårsa är ju en stor konkurrent. Eller?
– Bara när vi är på banan – då är man inte kompis med någon. Men man måste kunna skilja på vad som händer på och utanför tävlingsbanan, säger Lidman.
Vad ger en seger i prispengar?
– Oj, det är individuellt eftersom att vissa har bonusar från klädmärken, hjälmar och så vidare. Men en seger i en deltävling ger nog mellan 10 000–15 000 dollar (80 000–120 000 kronor).
Men du har även en grundlön under tiden du är i USA?
– Ja. Även den är individuell och där snackar vi inga hockeylöner.
Vilka blir dina tuffaste konkurrenter i vinter?
– Topp fem-åkarna från i fjol. Kody Kamm, Tim Tremblay, Tucker Hibbert, Lincoln Lemieux och Petter Nårsa kommer att vara redo igen. Sedan finns många fler som också har tagit stora steg. Det kommer att bli tuff konkurrens.
Norrbottensmedia