Talangfulla ungdomar tar över i längdåkning

Ett krutpaket med jetmotor. Klart att det går undan då. Emil Jönsson från lilla Årsunda söder om Sandviken har vuxit sig stor. Alla, framförallt han själv, har väntat på fullträffen. Nu leder Emil världscupen i sprint, och råkar han inte ut för skador eller sjukdom kan det gå hela vägen. Av de fyra lopp som återstår avgörs tre med klassisk teknik och då blir motståndet ett helt annat än i lördags kväll, då 22-åringen formligen sopade banan med motståndarna. Han vann inte bara kvalet utan även kvarts- och semifinal innan han var totalt överlägsen i finalen.

I fjol blev Emil Jönsson trea i den totala världscupen. Ändå missade han några lopp på grund av sjukdom. Inte heller den här vintern har varit problemfri. Han var krasslig vid premiären i Düsseldorf och tvingades lämna återbud till Tour de Ski, där ett par sprintlopp ingick. Och i ryska Rybinsk avancerade Emil till final för att bli diskvalificerad för tjuvstart. Ändå leder han världscupen totalt!

Normalt brukar Emil ha den klassiska tekniken som sitt främsta sprintvapen. Men att han även behärskar den fria tekniken demonstrerades övertygande i Klippiga bergens skugga. Norrmännen kom helt bort i det här loppet och hade inte en enda manlig åkare i semifinal. Var så säker på att de vill ha revansch när cupen fortsätter i Otepää om ett par veckor.

För några år sedan var det mycket tveksamt om Emil Jönsson skulle kunna fortsätta att tävla överhuvudtaget. Att talangen fanns vittnade flertalet resultat i junior-SM om. Men Emil drogs med återkommande förkylningar och ingen visste vad som var fel. Besvären försvann i någon mån när halsmandlarna togs bort, men det var först vid upptäckten att han var mjölallergiker som allt vände.

Mjölprodukter sänkte Emils immunförsvar och bidrog till ideliga sjukperioder. Men sedan han ändrade sina kostvanor försvann problemen. Målet för Gästriklands kanske främste skidåkare genom tiderna - bara Matti Kuosko med ett par vinster i Vasaloppet på 70-talet och Barbro Martinsson tio år tidigare är på den nivån - är dock att förbättra sig även i traditionell skidåkning så att han kan konkurrera på i varje fall nationell nivå.

Emil Jönsson ingår i den unga svenska generation som håller på att ta över kommandot i svensk längdåkning. Marcus Hellner - som i fredags äntligen fick till ett bra distanslopp! - Robin Bryntesson, Anna Hansson och Charlotte Kalla förstås. Ingen av de här har ännu fyllt 23 år men nu är de bäst inte bara i Sverige utan ett par av dem i hela världen.

Charlotte Kalla tappade visserligen sin ledning i den totala världscupen. Men hon ligger fortsatt tvåa och ska Virpi Kuitunen behålla täten när februari månad avslutas måste hon åka betydligt bättre än vad hon gjorde i Canmore. Finländskan är långt från förra vinterns form. Möjligen har hon, till skillnad från Kalla, problem på hög höjd. I så fall bådar det inte gott inför nästkommande mästerskap, VM i Liberec och OS i Vancouver.

Marcus Hellner har tidigare gjort sina bästa distanslopp här hemma i Sverige. Men i världscupen är det endast i sprint han nått placeringar bland de tio främsta. Om man bortser från stafetter där han vid några tillfällen åkt sensationellt bra. Nu fick Marcus visa att han i fri åkteknik kan konkurrera med de bästa. Dessutom att han klarar hög höjd bra. Västgöten som flyttade till Gällivare och dess skidgymnasium som 16-åring och trivdes så bra att han stannade fick något av huvudroll på 15 km i Canmore och låg med sitt framskjutna startnummer i ledning vid varje kontroll. Dessutom höll han, till skillnad från Anders Södergren, distansen ut.

Sjätteplaceringen är hans och Norrbottens bästa i ett distanslopp i världscupen på herrsidan sedan Magnus Ingesson den 29 november 2000 blev femma på 10 km i Beitostölen.