Svårt spela boll utan starka ben!
För exakt ett decennium sedan strävade Piteå IF uppåt och fotbollsverksamheten andades optimism. Efter några år i mitten av division II, som på den tiden var treje steget i landets seriepyramid, plockades elittränaren Jörgen Eriksson från Luleå. Jörgen fick med sig några rutinerade kort och tillsammans med en handfull egna produkter och några från ortens småklubbar statade något som alltmer liknade en elitsatsning.
Historia skrevs när klubben tog sig upp i division I, landets näst högsta, och på den tiden var det endast ett dussin klubbar i landet som kunde hävda att man spelade i en högre serie än Piteå. Gefle, Sundsvall, Umeå, Piteå och IFK Luleå var Norrlandslagen den gången. Det händer förstås en hel del saker under en tioårsperiod, men Piteå har allt eftersom åren gått sjunkit djupare och djupare i fotbollsträsket.
När klubben siktade uppåt fanns tre stabila ben att stå på. Det ena var förstås tränar-Jörgen och de rutinerade lirare han fick med sig. Det andra var Piteås egna produktion av talanger - bröderna Sandberg, Patrik och Roger, Stefan Modig, Martin Eriksson, David Salomonsson och Jörgen Sundström tillsammans med Ola Lundkvist och Jörgen Berggren som hämtades i byarna runt omkring. Och det tredje var kommunens tillgång till träningsytor och möjligheter tillsammans med framsynta ledare som Gunnar Eriksson, Sture Pettersson, Peter Sandberg m.fl.
Alla de där benen sparkade PIF uppåt i seriesystemet. Idag finns hela femtioåtta (!) föreningar i Sverige som äger större fotbolls-status än Piteå IF. Det är egentligen inte mycket att orda över att klubben inte orkade spela kvar i näst högsta serien. Att nosa på toppen i division II närmaste åren efter var ingen dålig målsättning det heller.
Idag har dock inte enbart närapå varenda stad i Norrland, från Gävle till Kiruna, passerat Piteå. En del städer har till och med ett par lag som är bättre vilket är en klar degradering. Robertsfors, Anundsjö, Friska Viljor, Timrå…
Men, det är svårt att spela fotboll utan ben och fotbollsordförande Sture Pettersson har berättat hur svårt det är att locka spelare till Piteå eftersom träningsmöjligheterna är så mycket bättre i städerna runt omkring.
Klubbens ungdomssektion har heller inte producerat A-lagsspelare på herrsidan i närheten av vad fotbollsvänner har rätt att kräva. Det är trots allt den fjärde serien i landets pyramid vi pratar om och jag kan inte påminna mig om en enda egen produkt som etablerat sig i A-laget sedan Jörgen Sundström, 96/97. I det närmaste ofattbart för utomstående, men ganska greppbart för de som följt verksamheten på närmare håll.
Vad gäller produktion av egna talanger kan dock skönjas en förändring till det bättre. Juniorlaget vann Interbay Cup och där borde det finnas några som kan ta klivet in och etablera sig i A-laget om ett eller ett par år.
Till sist…
...är såväl Piteå som Infjärden nederlagstippade i premiären och bottentippade i division II. Infjärden bjuds en tung resa i tvåan trots en bred trupp. Piteå borde ha en bättre chans att rädda sig kvar ifall de får ordning på skadläget. Åker lagen ur är ortens fotboll tillbaka till den klass när de främsta spelade i division IV och V-södra kust…
Så jobbar vi med nyheter