Stackars Lina tappade all form
Allt såg så bra ut för en månad sedan, vid världscupen i Otepää och Davos. Två placeringar på 10-topp i distanslopp, både klassiskt och fritt, sprintlopp med mersmak flera tävlingar i följd och vinst på första stafettsträckan i Davos.
Men sen hände något. Uppladdningen inför VM gick inte problemfritt, även om Lina själv och landslagsledningen hållit masken.
Nu görs Piteå Elits äss till syndabock för att Sverige tappat tre medaljer i Sapporo: Lina själv i sprint plus lagsprint och i går stafett. Vem som helst kunde i de tidigare tävlingarna konstatera att Lina inte var på tårna på det sätt som hon själv hade hoppats. Frågan var om det skulle svänga. Jocke Abrahamsson och Inge Bråten spelade högt när de tog ut henne till stafetten, resonerade förmodligen att med en 90-procentig Lina i laget kan Sverige kan vara med och slåss om guldet.
Nu var hon långt ifrån 90-procentig, och det skulle vara intressant att veta om Lina själv ville åka eller om hon blev utsatt för påtryckningar. Till saken hör visserligen, när gårdagens lopp ska analyseras, att Lina verkade ha dåliga skidor på de platta partierna. Och det är ju där hennes styrka normalt ligger. Men det är förstås inte hela orsaken till att hon åkte 52 sekunder långsammare än finska Saarinen på sin sträcka.
Från vår horisont kan det konstateras att en formsvag Lina var skillnaden mellan minst silver och den fjärdeplats som det nu blev. Förra året jublade de svenska tjejerna över samma placering vid OS i Turin, även om de bara var hårsmånen från medalj.
Nu deppar alla... och mest Lina själv, som dessutom i bra form skulle ha haft goda chanser i lördagens klassiska tremil. Hon har de senaste åren gjort avsevärda framsteg i det långa loppet och vann bland annat SM-tremilen i Luleå i utklassningsstil för ett par år sedan.
Nu är det bara, som Per Elofsson myntade när han blev förnedrad av fuskaren Mühlegg vid OS 2002, att bryta ihop och komma igen för Lina. Hon har mycket kvar att ge som skidåkare och med det go som finns i den svenska damtruppen som helhet, kan en frisk Lina se fram emot många spännande år i världscup och mästerskap.
De övriga svenska tjejerna gjorde ungefär vad de skulle i går. Charlotte Kalla fortsatte dessutom i samma stil som tidigare i Sapporo. Kanske var hon till och med strået vassare. Hon vann sin tredje sträcka före norskan Steira, och på den sista sträckan var det bara Katerina Neumannova som hade snabbare tid. Endast 4,5 sekunder dessutom.
I dag på morgonen åkte Kalla hem från Sapporo. I stället för att köra tremilen laddar hon upp inför det junior-VM i italienska Tarvisio som inleds den 12 mars. Vibbarna bör vara hundraprocentigt goda. En jämförelse med norska sprintvinnaren Astrid Jacobsen, som inte var lika lyckad i går men som heller inte har samma kapacitet med fri åkteknik, visar att norrbottniskan åkte 53 sekunder fortare på sin halvmilssträcka.
Det här betyder att Sverige inför lördagens tremilslopp endast har fyra tjejer kvar i Sapporo. Lina Andersson är en av dem, Sara Lindborg, Anna-Karin Strömstedt och Britta Norgren de övriga.
Förhoppningar?
Nää, bortsett från kanske Sara Lindborg kan det bli en riktigt tråkig slutpunkt för svensk del. Virpi Kuitunen kommer att defilera hem guldet och sen får Saarinen, kanske Björgen eller Skofterud göra upp om de övriga medaljerna. Om nu inte vädergudarna lägger sig i resonemanget.
Så jobbar vi med nyheter