Han spelade sina första knattematcher för Storfors AIK, som junior blev det spel i Piteå Hockey där han gjorde a-lagsdebut som 17-åring.
– Jag minns det var sjukt kul att få chansen. Dessutom var det samma år som Pär Lindholm och Petter Emanuelsson från Skellefteå spelade med oss. Det var stort att få vara inne på isen samtidigt som spelare som man såg upp till.
Det blev 20 a-lagsmatcher under tre säsonger för Simon Nilsson som dock inte fick något kontrakt 29015. Istället valde han att spela med seriekonkurrenten SK Lejon.
– Jag var ju tvungen att pröva något nytt och det passade bra med Lejon. Det var ganska drygt att pendla till Skellefteå, men efter att ha börjat knackigt gick det bättre och bättre för mig, minns han.
Så pass bra att Hammarby i östra hockeyettan hörde av sig och ville ha Simons tjänster.
– Min kusin Viktor Nilsson spelade i Väsby så det passade bra. Jag flyttade ner och vi bodde tillsammans i en lägenhet.
Backen Viktor spelade i Väsby – forwarden Simon i Hammarby. Kusiner i varsitt lag i samma serie.
Hur gick det att dela lägenhet med en motståndare?
– Haha, det gick faktiskt bra. Vi hann faktiskt mötas i ett derby men jag käkade bara frukost och drog iväg den dagen. Det hade känts konstigt om vi skulle ha suttit tillsammans inför matchen.
Hur gick mötet?
– Det blev en tajt match, vi fick varsin poäng innan Väsby avgjorde då tre sekunder återstod av sudden death. Men matchen började inte så kul då jag fick framtänderna avslagen efter en tekning.
En lättare hjärnskakning blev det även för Simon ifjol vinter.
– Men ingen större fara, jag vilade en vecka från hockeyn.
Värre var det då han bröt båtbenet i ena handen.
– Jag tappade skäret och flög in i sargen under uppvärmningen. Ren otur... eller jag får väl skylla på han som slipade skridskorna, säger Simon och skrattar.
Men trots smärtan spelade han hela matchen!
– Jo, det var väl allt adrenalin som gjorde att handen delvis domnade bort. Men efteråt kunde jag knappt röra på den, minns Simon.
Båtbenet är bland det sämsta att bryta med tanke på läkeprocessen.
– Ja, jag fick vila i två månader så skadan kom väldigt olägligt.
Trots alla smällar svarade Simon för en stark insats i Hammarbys tröja.
– Det kändes bra hela säsongen och jag fick mycket förtroende, spelade nog mest i laget, mycket i boxplay och powerplay. Jag är nöjd med allt förutom att jag borde ha gjort fler poäng.
Hammarby ville behålla Simon inför den här säsongen och skrev nytt kontrakt.
– Jo, jag var inställd på att stanna i Stockholm.
Men då hörde Piteå Hockey av sig.
– Jag kände direkt att jag blev sugen att flytta hem. Jag pratade med Hammarby och de förstod mig, jag hade i det läget ingen bostad heller. Så de lät mig riva kontraktet.
Han ångar inte att han flyttade hem, vilket även kusin Viktor gjorde redan under fjolårssäsongen.
– Nej, det känns riktigt bra att vara tillbaka. Vi har en sammansvetsad grupp, alla drar åt samma håll, vi har vunnit alla matcher hittills och det är riktig tävling även på träningarna.
Vinterns målsättning?
– Personligen vill jag spela så mycket som möjligt och utvecklas på alla sätt och jag tror att laget har stora chanser att gå långt.
På dagarna är 23-årige Simon tillbaka på jobbet som snickare på BD Bygg.
– Jag hade tjänstledigt då jag bodde i Stockholm. Det är kul vara tillbaka och det funkar bra att kombinera med hockeyn eftersom jag kan sluta tidigare och hinna hem för att äta före träningarna.