Det finns mycket som kan betraktas som rent tyckande när ungdomsidrotten i Piteorten granskas. Sedan finns också konstateranden. Jag plockar ett ur artikeln här bredvid.<br /><br />"Rent principiellt är det så att spelare i föreningen värderas utifrån efternamn"!<br /><br />Varenda en som jobbar inom klubbishockeyn på lokal nivå borde haja till och ta sig en riktig funderare.<br /><br />Fundera på vem det är som säger detta. Är det någon förälder som tycker att hans son inte fått chansen, är det någon gnällare eller gormare eller kan det vara så att den som fällt det stenhårda, tuffa och vågade uttalandet faktiskt är en som äger kunskap och mycket kött på benen i ämnet.<br /><br /><br /><br />Seved Viklund är verkligen tuff när han går ut och säger precis vad han tycker och tänker kring juniorhockeyn i Piteå. Seved är ingen man kan vifta bort hur som helst. Han är pappa till den hittills främste spelaren i en årskull som tveklöst kunde betraktas som gyllene fram till junioråldern. Hans grabb Alexander Viklund tog klivet direkt från sista års pojkspelare in i Luleås J 20-gäng. Och att pappan till störste talangen går ut och konstaterar att - vi tar det igen - "Rent principiellt är det så att spelare i föreningen värderas utifrån efternamn" - borde verkligen mana till översyn som leder till ny policy inom Piteå Hockey och dess paraplyföreningar.<br /><br /><br /><br />Seved Viklund har på ett eller annat sätt varit verksam i den lokala idrotten allt sedan de tidiga tonåren. Dels som aktiv och dels som ledare, tränare. Han har under den senaste tioårsperioden följt årgångarna 87-90 på nära håll.<br /><br />När Piteå IF, Munksund och Öjebyn/Storfors slog ihop sina duktiga pojklag inför sista pojklagssäsongen 2005/2006 satt jag bredvid Viklund längst bak i raderna bland cirka 40-50 andra föräldrar. Platsen var Storfors Folkets Hus och den nya organisationen kring pojklag som skulle spela i B-juniordistriktsserien och ett som skulle hålla till i A-pojkserien presenterades.<br /><br />Minns inte vem av de åtta, nio ledarna på podiet som tog ordet, men det stod klart att samtliga som varit verksamma i ledarroll i klubbarna tidigare skulle fortsätta. Meddelandet möttes av rungande applåder i ren Maranatastil av alla föräldrar, utom tre i lokalen som tittade på varandra samtidigt som de skakade på huvudet. Seved Viklund var en av dessa tre.<br /><br /><br /><br />Här var det inte frågan om att bilda ett Piteå Norra och ett Piteå Södra av de drygt fyrtio spelarna och åtta ledarna. Piffarna och Munksundarna i ett gäng. Storforsarna, Öjebyarna och Infjärdingarna i ett annat. PHC 1 och PHC ll i A-pojkserien och sedan ett gäng i B-juniordistriktsserien plockat av de för dagen bästa femmorna i PHC l och PHC ll. Ett liknande upplägg hade förstås givit grabbarna en sund konkurrens och förhållandevis mycket istid. Givetvis borde Piteå Hockey ha klivit in och styrt utvecklingen för en talangfull årskull.<br /><br /><br /><br />"Alla skulle få precis samma chans att vara med och konkurrera", proklamerades vidare på sommarträffen. Jo, morsning!<br /><br />Istället blev det på det viset att ledargrabbarna och några av deras bästisar gavs chansen att i några veckor träna med juniorlaget innan övriga kom på is.<br /><br />Ur en skara av uppskattningsvis fjorton backar hamnade en av de tveklöst största talangerna tämligen omgående med ett år yngre ungdomar. En annan som tillhört gräddan i Munksund insåg ganska snabbt att han aldrig ens skulle få en fair chans.<br /><br />Ingen av de två fullföljde säsongen och båda slutade tvärt med ishockeyn. Två talanger i ordets rätta bemärkelse som inte ens gavs chansen att spela sig in eller ut i laget.<br /><br />Också två av väldigt få som åtminstone haft en liten chans att bli allsvenskar framöver. När en ort som Piteå tillåter att den sortens råämnen slängs på tippen blir det i längden ofrånkomligt på det viset att det märks i seniorlagens tabeller.<br /><br />Tydligen var det så att respektive efternamn klingade falskt!
