Revanschernas debut med match i matchen

Efter alla förpostfäktningar är det äntligen dags att bekänna färg.

När världscupen inleds med sprint vid Rhens strand i Düsseldorf blir det inte bara en kraftmätning mellan våra svenska åkare mot de övriga ländernas. På herrsidan formas det också till en match i matchen mellan Mekonomens åkare och övriga svenskar. Peter Larsson mot Thobias Fredriksson. Emil Jönsson mot Björn Lind. Från landslagsgrupperna finns dessutom Robin Bryntesson och Marcus Hellner på plats.

De två Mekonomenavlönade (Fredriksson och Lind) behöver visa vad deras träning gett för resultat. Fast jag tror inte att de i första hand tänker på den inbördes konkurrensen. Deras mål är att sudda ut en räcka snöpliga misslyckanden från förra säsongen. Världsmästaren (1993) och vinnaren av världscupen (1994) Thobias Fredriksson blev 2007 aldrig bättre än nia i världscupen och petades från att åka VM. Olympia- och världscupvinnaren Björn Lind (2006) lyckades bara obetydligt bättre.

Deras resultat i Düsseldorf för ett år sedan var 38:e respektive 27:e plats. Det blir säkert betydligt bättre i år. Men räcker det för att besegra exempelvis Peter Larsson och Emil Jönsson?

Peter från Bergnäset (som sedan några år tävlar för Hudiksvalls IF) brukar kallas kungen av Düsseldorf. Han har vunnit där fem år i följd; de fyra första individuellt, medan han i fjol (då han föll i i den individuella kvarten) åkte hem stafetten ihop med Björn Lind.

Peter kan lyckas även i år. Men även han hade en skral fjolårsvinter med framförallt många fall och trassligheter, bland annat i VM. Säkert vill Peter komma igen.

Men både han, Björn och Thobias känner säkert klappret bakifrån. Trion Robin Bryntesson, Marcus Hellner, Emil Jönsson - alla 22 år - var bästa sprintsvenskar redan i fjol och kan mycket väl definitivt peta ner de gamla storheterna från deras piedestaler i vinter.

Emil Jönsson, som gör premiär i Düsseldorf, blev totaltrea i fjolårets världscup. Han imponerade stort i några lopp, framförallt på banor med korta, branta backar. Där sprang Emil lätt som en stenget. Ofta räckte styrkan över kval, kvarts- och semifinal för att sina i finalen. Nu har han lagt ett år av träning bakom sig och det ska rimligtvis trappa upp förmågan ytterligare.

Däremot är jag tveksam till hur Emil räcker till på en platt bana som Düsseldorfs. Där kanske hans utväxling är i minsta laget. Och konkurrensen kommer förstås inte bara från de svenske. Norrmännen blir svårast. Som vanligt i en säsongsupptakt sticker det säkert också upp något överraskande namn.

Efter dominansen i fjolårets världscup - sju placeringar bland de tio främsta - är det inte mycket som talar för att Norge släpper ifrån sig herraväldet i sprint. Ska någon nation kunna hota när ställningen redovisas framåt våren, borde det vara Sverige. Men för det krävs att det gamla gardet med Thobias Fredriksson, Peter Larsson och Björn Lind hittar de takter som gjorde dem bäst i världen för några år sedan.

De svenska damerna har en spännande vinter framför sig. Och det är förstås Charlotte Kalla som trissar upp förväntningarna. Men vi ska inte vänta oss några stordåd redan nu. Tärendös stora, lilla stjärna kommer även den här säsongen att ha traditionell åkning som sitt bästa vapen.

I Düsseldorf hamnade Kalla på 13:e plats förra året, och målet nu blir att förbättra den positionen. En plats bland de tio är godkänt. Det räcker dock knappast för att bli bäst bland svenskorna. Anna Dahlberg och Britta Norgren vill säkert konkurrera, liksom Lina Andersson.

I fjol avancerade Lina ända till final, för övrigt hennes enda någonsin i fri åkteknik. Linas debut blir intressant att följa med tanke på att hon varit sjuk en del av sommaren. Men hon är normalt lättränad och kan nog bita ifrån sig. Fast om pallplats kan hon inte konkurrera förrän det handlar om klassisk teknik.