Vi vrider tillbaka klockan till 1981. Nästan alla fotbollsklubbar i Piteå hade fotbollsverksamhet för tjejer. Men det fanns ett undantag: den rödvita stora föreningen med hela stan som upptagningsområde.
PIF var därmed långt ifrån något föredöme inom damfotbollen i Sverige, Norrbotten, eller ens den egna kommunen. Föreningen låg istället långt efter många andra.
Det var inte heller från styrelsen idén om att haka på övriga fotbollsklubbar kom.
– Det var några tjejer, bland annat våra döttrar som skickade ett brev till Piteå IF och frågade varför det inte fanns flickfotboll i föreningen när det spelades överallt annars, har Lennart Jonsson tidigare berättat för PT.
Föreningen förstod att intresset fanns och höll ett intressemöte. Ett 70-tal tjejer dök upp.
Klubbledningen gillade responsen. Med orden ”Vi kör”, bildades föreningens första tjejlag i fotboll. Det 64 år efter herrfotbollens intåg i Piteå IF.
– Problemet var att inga ledare fanns. Då sträckte våra tjejer upp handen och så att ”våra pappor kan vara det”. Sedan var det inte så mycket att fundera på, berättade Lennart Jonsson med en instämmande Svante Öberg hösten 2018.
Så samlades ett 20-tal spelare i tolvårsåldern och inledde sina träningar. De ekonomiska förutsättningarna var små
– Vi hade i stort sett bara bollar, koner och band till spelarna, mer var det inte, säger Jonsson.
Träningarna bedrevs på Nordlunda och Kvarnvallen.
– Det gick inte så bra resultatmässigt, men tjejerna hade så roligt. Det var viktigast då, säger Lennart Jonsson.
Den första matchen spelades mot Munksund/Skuthamn.
Det blev förlust med 0–18.
Men det hade ingen betydelse.
Fröet var sått. Fler lag med ännu yngre spelare började knoppa upp i föreningen de kommande åren.
Framme vid 1985 var tjejerna i 16-årsåldern och redo för A-lagsfotboll. Piteå IF startade längst ner – i division 4.
Det blev tre vinster, ett kryss och tio förluster på 14 matcher.
– Det tog bara något år efter vår allra första match så hade vi slagit MSSK, säger Lennart Jonsson som ledde A-laget med kollega Svante Öberg.
Resan uppåt var om än i sakta fart inledd.
1988-1990 saknades damlag i PIF:s regi. Istället tillhörde spelarna Piteå FF en samarbetsklubb med bland andra Storfors AIK.
1991 lämnade Lennart Jonsson och Svante Öberg över laget som helt gick in i Piteå IF.
Tre år senare, 1994, var föreningen ett mittenlag i division 2. Då tillträdde nya tränarna Erik Grödahl och Niklas Johansson.
Deras målsättning var tydlig. PIF skulle bli länets bästa damlag.
Fyra år senare hade man lyckats. Den första säsongen i division 1 slutade i stor framgång då PIF kom tvåa i serien.
Efteråt var målet tydligt. Att klättra uppåt. Det kunde bara innebära en sak: allsvenskan.
– Visst siktar vi dit, sa tränaren Niklas Johansson till PT.
Men målet blev inte mer än just ett mål. Piteå spelade i division 1, 1998, 1999, 2000, 2002 och 2003. Efter en turbulent sista säsong där tränaren Mauri Holappa avsattes åkte PIF ur den näst högsta serien vilket fick till följd att bland andra jättetalangen Josefin Johansson lämnade laget. Hon skulle komma tillbaka senare...
2004 var PIF tillbaka ruta ett. Striden stod inte längre om att nå högsta serien – utan åter om att vara bäst i stan.
När Håkan Norberg tillträdde som tränare inför 2005 var PIF inte ens det. Klubben kunde nu för första gången på ett årtionde inte längre titulera sig bäst i kommunen.
Istället hade en dragkamp mot Infjärden just förlorats. ISK blev trea i division 2. Piteå slutade fyra på sämre målskillnad.
2005 spelade tre Pitelag i division 2. Svensbyn, Infjärden och Piteå. De två sistnämnda utkämpade en strid som skulle avgöra vilket av lagen som skulle vara kommunens ledande.
Inte bara för säsongen – utan för oöverskådlig tid framöver.
Infjärden kom tvåa i division 2. Piteå vann. Slaget var avgjort. PIF flyttades upp till ettan och klubbarna inledde ett samarbete där spelarna slussades uppåt.
– Att vi började samarbeta var en absolut förutsättning för att lyckas och ta steget vidare. Från att ha varit ärkerivaler kunde vi plötsligt inse att vi måste jobba tillsammans, berättade Håkan Norberg senare.
Med honom som tränare för PIF fortsatte klättringen uppåt.
2006 blev laget sexa i Norrettan.
2007 tvåa.
2008 etta.
Allsvenskan nästa.
– Vi lärde oss oerhört mycket under åren. Det första vi gjorde var att utöka träningsdosen. Andra året hade vi lärt oss mer vad som krävdes och då tog både spelare, ledare och hela organisationen kliv och blev mer professionella. Matcher, träning, scouting, vi tog många kliv, berättade Norberg.
Sista säsongen i Norrettan hade PIF också tre amerikanska spelare i laget: Laura Kane, Kimberly Bonilla och Marissa Brown.
Avancemanget säkrades via 2–1 borta mot Västerås i sista omgången.
– Vi låg sju poäng efter Eskilstuna vid sommaruppehållet, men hela truppen tog kliv och vi hade ett sådant lugnt.
Säsongen 2009 blev historisk för Piteå IF dam i allsvenskan. Laget vann premiären mot Kristianstad med 3–0 inför ett kokande LF Arena. Sedan blev det mindre roligt. PIF slog svenskt rekord i att inte göra mål i högsta serien och åkte ut.
PIF drog viktiga lärdomar. Tränaren Peter Grundström blev kvar och förde upp föreningen i högsta serien direkt innan han lämnade.
In klev Stellan Carlsson.
– Det var när Stellan kom in som det började hände saker, sa June Pedersen till PT 2018.
Den ständiga förbättringen har på sikt gett resultat i tabellen.
2012 blev PIF åtta.
2013: Sjua
2014: Nia
2015: Trea
2016: Fyra
2017: Fyra
2018: Etta
Den inhemska resan i Sverige är fullbordad. Nu väntar spel i världens mest prestigefyllda klubblagsturnering; Champions League. Ingen dålig utveckling för ett lag om var sent ute och förlorade med 0–18 i sin första match för 37 år sedan.