Propaganda i Kollen SM mister toppnamn
Trots alla sjukdomar och andra problem för de svenska längdåkarna har det med andra ord mellan varven även presterats idrott på allra högsta nivå. Tävlingarna i Holmenkollen blev en strålande propaganda för längdskidåkning. Samtidigt visade de hur mycket intressantare skidåkning med intervallstart är än de sega masstarterna. Internationella Skidförbundet (FIS) måste rimligen, efter alla dramatik i Holmenkollen i lördags, inse vilken form av skidåkning som ger både publik (inte minst framför TV) och aktiva störst utbyte.
Gemensamma starter finns i sprint, i tremilar (för herrar) med skidbyte och i den så kallade Marathon Cup, långloppsåkarnas speciella världscup, också den administrerad av FIS. Varför då inte låta ett par distanser i VM och OS liksom i världscupen avgöras med individuell start?
En femmil där alla leker följa John fram till ett par-tre kilometer före mål har för många skidälskare tappat sin charm. Den ende som brukar sätta färg på sådana tillställningar är Anders Södergren. Men även om han spränger startfälten och oftast når framskjutna placeringar har han som vi vet ingenting att sätta emot de etablerade spurtraketerna. FIS har lurat kungen av Holmenkollen på flera VM- och OS-medaljer genom att införa masstarter på programmet. Som han åkte i lördags finns det ingen bland dagens skidåkare som kan göra.
Anders Södergren hade förtjänat att få en plats bland stora svenska femmilare genom tiderna som Sixten Jernberg, Thomas Wassberg och Gunde Svan men riskerar i stället att bli ihågkommen som en ständig förlorare i mästerskap. Det är inte hans utan omständigheternas fel.
Om herrarnas femmil blev en magnifik uppvisning av Anders Södergren, utspelades desto större dramatik bland damerna. Therese Johaug, fortfarande junior, pinnade på som italienskan Stefania Belmondo på sin tid och såg länge ut att bli den yngsta vinnaren genom tiderna i Holmenkollen. Men först kom Charlotte Kalla i mål med en bättre tid, sen även den rutinerade Valentina Shevchenko från Ukraina.
Kalla, Johaug och Astrid Jakobsen framförallt men även en rad andra unga tjejer har den här vintern övertygande demonstrerat att ett generationsskifte är på väg. Visserligen vinner Virpi Kuitunen världscupen och visserligen vann Shevchenko i lördags. Men båda har med råge passerat 30-årsgränsen. Redan nästa vinter kommer de att ha full huggning vid VM i Liberec och OS-vintern 2010 tror jag inte att de har en chans att hävda sig mot de framstormande ungdomarna. Förutsatt att dessa fortsätter att utvecklas som hittills.
Charlotte Kalla hade före Holmenkollen, om man bortser från Ski de Tour, två gånger fått kliva upp på världscupens tredje prispall. Nu avancerade hon ett trappsteg och vad som gör hennes lopp i lördags så skönt, är att hon pallar för ett krävande tremilslopp. Därmed fick Tärendötjejen visa att hon behärskar allt inom sin sport: fri åkteknik framförallt, klassisk teknik, korta lopp, långa lopp.
Tyvärr får vi varken se Charlotte Kalla, Anders Södergren eller Emil Jönsson i det SM som inleds på torsdag i Falun. Alla tre åker till världscupens final i italienska Bormio för att försöka behålla eller förbättra sina positioner. Och det är ingenting att säga om detta; det handlar både om ära och om betydande pengar. Dessutom är alla tre i form och kan mycket väl spela framträdande roller. Den ende som dock har reell möjlighet att vinna totalt är Emil Jönsson.
Så jobbar vi med nyheter