* I fjol vann Piteå finalen mot Luleå med 6–5.
* Nu blev det 6–3.
Piteå startade bägge finalerna med 6–0 två mål per serie och period.
I år vann alltså Luleå "matchen" med 3–0.
Känner ni er ändå som vinnare?
– Svårt att svara på, menade Magnus Isaksson. Men Luleå ska ju vara några mål bättre.
Hemmalaget rivstartade finalen och var klart bättre i tio minuter, bland annat tack vare två powerplay.
Piteå skapade också två fina chanser.
* Först Marcus Sandström efter 3.07.
* Sedan kom Simon Nilsson i stort sett fri när 7.10 spelats.
Luleå jobbade sig in i matchen och fick tryck under andra halvan av första perioden. 1–0, eller snarare 1–6, kom efter 13.34. Fast det var lite av ett Pitemål. Tim Kämpeberg stod för förarbetet och spelade fram Pontus Själin.
Piteå vann skotten med 9–7. Så kändes det också. Hemmalaget var aningen bättre.
I andra perioden väntade nog de flesta att Luleå skulle höja tempot. Det small direkt när Petter Mäkitalo i Piteå och Luleås Robin Kovacs rök ihop efter fem sekunder.
Spelmässigt var perioden jämn. Piteås August Tornberg skapade bästa chansen och hemmalaget vann skotten med 7–6.
Luleå var alltså tvingat att göra fem mål i tredje perioden för att ta finalen till förlängning. Och då visade gästerna lite av klassen. Inom loppet av 19 sekunder kom två mål.
* Efter 14.13 prickade Gustaf Rydahl in 2–6.
* Matchuret visade 14.32 när Andreas Falk reducerade till 3–6.
– Ett konstigt mål, sa Piteås målvakt Albin Ström. Jag vet inte hur pucken kunde studsa in.
Men det blev aldrig riktigt spännande. Piteå höll enkelt undan och förlorarna (?) kunde jubla efter DM-vinsten.
Johan Forsberg, tidigare Piteåkillen i Luleå HF, berömde hemmalaget.
– De vann välförtjänt. Ett disciplinerat lag som gjorde det svårt för oss att skapa chanser. Jag tror de kan lyckas bra den här säsongen.
Ni "vann" matchen med 3–0, känner ni er som vinnare?
– Nej, vi visste ju förutsättningarna, sa Johan Forsberg.
Är 0–6 för stort handikapp?
– Nja, egentligen borde vi kunna göra fler mål. Så det är väl ganska okej, menade Forsberg.
– Sex mål känns ganska mycket, tyckte Magnus Isaksson. Det blir en stor uppförsbacke för dem.
Gjorde Piteå en bättre match den här säsongen?
– Det tycker jag, sa Johan Forsberg.
– Offensivt skapade vi nog mer, sa Magnus Isaksson.
Båda lagen saknade spelare. Luleå kastade in ett gäng juniorer men hade ändå med en stor del av sina SHL-spelare.
Piteå kom utan ordinarie målvakten Joel Vännström, Joakim Högberg, Isak Ahrling, Emil Wrenman och Axel Levander som lämnat laget för allsvenska Tingsryd.
När Jocke var borta sprack ju Piteås starka förstakedja.
– Ingen av våra kedjor var väl intakt, sa Magnus Isaksson.
Albin Ström fick alltså chansen i kassen.
– Jag fick veta det dagen innan och försökte ta det som en vanlig match. Synd bara på halvminuten i tredje perioden då vi släppte in två mål. Men jag tycker att vi spelade riktigt bra och jag fick mindre att göra är jag räknat med.
Piteå vann skotten i två perioder, hade de hetaste chanserna och behöver förstås inte skämmas över andra raka guldet. Tvärt om.
Gabriella Grahn, Älvsbyn, var en av domarna.
Större utmaning än att döma en match i dam-VM?
– Ganska lika. Dam-VM håller också hög klass. Jag dömer många herrmatcher så jag är ganska van. Men det är alltid kul med mycket folk på läktaren.
Piteå var en vinnare även ekonomiskt. 1507 åskådare gav en bra slant i klubbkassan.