Det gjorde han med besked inför Paralympics i London för två år sedan.
Satsade.
Då blev det en hejdundrande succé tillsammans med Stefan Olsson.
OS-guld i rullstolstennisen.
– Ja, jösses vilken känsla och vilket galet ögonblick det var. Det glömmer man ju aldrig någonsin.
Drömmen slog in.
Och nu drömmer han igen.
Mot Paralympics i Brasilien 2016.
Skulle väl vara rätt häftigt att försvara OS-guldet?
– Verkligen. Och vi har absolut kapacitet, jag och Stefan.
Men...?
– Jag är verkligen sugen, men det är många pusselbitar som ska falla på plats. Jag har familjen att tänka på och arbetet också förstås. Sen vet man vilken tid all träning och förberedelser tar inför ett stort mästerskap. Inför London var vi igång i 15 veckor.
– Jag älskar att spela rullstolstennis och gillar tanken på Paralympics. Och även om jag känner det där suget igen så har jag inte bestämt mig för hur det blir. Det låter klyschigt, men jag tar en dag i taget och längre fram i sommar, eller kanske till hösten, så kommer beskedet.
Efter OS-guldet kom Peter in i en fas där han kände en avsevärd mättnad från all tennis.
– Det gick så långt att jag faktiskt ett tag funderade på att sluta tävla. Jag struntade i träningen och tävlade ingenting alls.
Men Peter kom tillbaka till lag-VM, åtta månader efter OS-guldet, och tog en tredjeplats tillsammans med Stefan Olsson.
Och för några dagar sedan kom Peter hem från årets lag-VM som spelades i Holland.
Vad hade ni för målsättning?
– När jag och Stefan lirar så siktar vi alltid på att vinna. Men där här gången var förutsättningarna inte de allra bästa.
För Peter var det första tävlingen sen lag-VM i fjol.
– Även Stefan har tagit det lugnt. Därför har vi tappat i ranking och formmässigt har vi varit betydligt vassare, säger Peter.
Sverige hamnade i en tuff grupp med Japan och Argentina.
– Jag förlorade min första singelmatch som också blev min sämsta insats. Sen gick det bättre och bättre.
Peter och Stefan förlorade mot Japan med 1–2. Besegrade sedan Argentina med 3–0.
– Men det räckte ändå inte från att gå vidare från gruppen.
Peter och Stefan avslutade med att besegra USA i placeringsmatchen med 2–1, och satte sedan punkt med en 2–0-viktoria mot Österrike i matchen om femteplatsen.
Nöjd?
– Absolut. Det som verkligen gladde var att vi fick en bra placering trots förberedelser som var allt annat än optimala. Vi visade att vi fortfarande hänger med i världseliten.
Och det är den vetskapen som fått Peter att rikta blickarna mot Brasilien om två år.
Paralympics.
– Det skulle verkligen vara roligt, men som sagt... Nu ska jag fundera och sen får vi se vad som händer...
Blir det Paralympics kommer Peter att spela med sin nya rullstol som är fyra kilo lättare än den gamla.
Den fick följa med till lag-VM i Holland.
– Det tog lite tid innan jag hittade rätt rörelsemönster. Den nya stolen är lätt att hantera, den svarar bra och man kommer iväg direkt efter serve.
Peter hade också ett annat racket:
– Det fungerade också bra. Lite styvare än mitt gamla.
Tar du det lugnt nu fram till beskedet om OS 2016?
– Så blir det. Eventuellt att jag och Stefan ställer upp i en tävling till hösten.