Det är 15 år sedan Peter Wikström gjorde sin olympiska debut i Sydney.
Sedan dess har han varit med varje gång det begivit sig; i Aten 2004, i Peking 2008 och i London 2012.
Det sistnämnda mästerskapet slutade på bästa sätt, med en guldmedalj i dubbel tillsammans med Stefan Olsson.
”Jag har jobb”
Nu tar han sats mot ytterligare ett paralympics. Han tänker i alla fall försöka.
– Skillnaden den här gången är att jag har jobb, familj och hus. Det är mycket som ska stämma och så måste man få till den ekonomiska biten, säger Peter Wikström. Dessutom ska man ju kvala in först. Jag får ta ett steg i taget.
Att mästerskapet avgörs i Rio de Janeiro lockar.
– Jag gillar landet och människorna, säger Wikström.
Inte gammal
Han kommer att vara 39 år när spelen avgörs. Rutinerad, men inte gammal i sammanhanget.
– Visst, det går kanske inte att slarva med exempelvis uppvärmningen som man kunde när man var 20, men i övrigt är inte åldern avgörande.
Rent åldermässigt skulle han nog palla ytterligare ett OS om han får vara skadefri.
– Men jag tror det får räcka efter detta, menar han.
Peter Wikström har han inte spelat mycket sedan OS-guldet i London.
Han håller i gång och tränar hemma i Piteå, men tävlingsmöjligheterna i Sverige är näst intill obefintiliga.
Men under de närmaste veckorna väntar tourtävlingar i Israel och Tjeckien samt lag-VM i Turkiet.
Hur mycket kontakt har du med Stefan Olsson?
– Vi pratar då och då. Han är runt och tävlar och är inne i det. Det är mycket på grund av honom jag vill satsa. Om inte han hade satsat hade jag nog inte gjort det på egen hand.
Men visst tycker han det är lika roligt att spela singel.
Tredje omgången
Som längst har han tagit sig till den tredje omgången i OS-sammanhang.
– Klart att jag alltid vill presetera i mina singelmatcher också, säger Peter Wikström.
Sedan förra året spelar han med en lättare stol.
– Den förra vägde tolv kilo och denna väger åtta. Den är lättare, men för att kunna dra nytta av det är det viktigt att jag själv är explosiv, säger Peter Wikström och berättar att ungefär 30 procent av träningstiden går till fysträning.
Vad driver dig till att göra ett femte sommarspel?
– På touren kanske det är 100 personer och tittar på matcherna. Där (under paralympics) är det jättemycket media och publik. Det är en extrem upplevelse. Speciellt när det går bra, och det här är kanske sista chansen för min del.