Stavhoppet var givetvis nummer ett i Patrik Klüfts liv under många år. Men hockeyn har alltid funnits där i bakgrunden.
– Jag är nog född hockeyintresserad, det har gått i arv. Farsan har haft säsongskort i Frölunda sedan 1971, berättar han och avslöjar en familjeanekdot.
– När syrran föddes 1986 bad han att morsan skulle skynda på så att han skulle hinna till Frölundas match några timmar senare. Jag vet inte om det är helt sant men det sägs så, skrattar Klüft.
Tog VM-brons
VM-brons och svenskt rekord toppade hans stavhoppskarriär som slutade 2007. Tanken på att bli hockeytränare dök upp under en vanlig frukost.
– Jag tänkte varför inte, så jag mejlade till Tommy Boustedt och på den vägen fick jag kontakt.
Trots att han inte spelat hockey själv har han försökt lära sig det mesta om sporten.
Han började som ungdoms- och juniortränare i Karlskrona, fortsatte till Kallinge/Ronneby och sedan Vita Hästen. Under tiden har han även haft ett projekt där han kontaktat i princip alla elitserieklubbar för att ta reda på hur han ska jobba med individuell utveckling.
– Jag har fått jättemycket hjälp på vägen, allra mest har Torgny Bendelin betytt för mig.
”Mycke bullshit”
När Patrik Klüft ger sig in i något gör han det helhjärtat.
Så är det med ishockeyn just nu.
– Jag blir totalt uppslukad av hockeyn, måste leverera 100 procent varje dag, säger han.
– Sedan har jag väl även en tendens att lägga mig i det mesta och det är väl både på gott och ont.
Trots att han tog Vita Hästen till allsvenskt kval i våras fick han gå mitt under kvalet.
– Jag var stolt över att vi hade ett grymt lag som lyckades bättre än på många år. Men jag var inte lika överens med organisationen. Där var det mycket bullshit.
”Lång till Piteå”
Efter kvalet tog Piteå Hockeys förra tränare Stefan Hedlund kontakt med Patrik Klüft.
Din första tanke?
– Att det var långt till Piteå.
Mörkret och kylan?
– Nejdå, när jag var tolv år var vi på klassresa till Kebnekaise. Sedan dess har jag längtat upp till Norrland, säger han och ler.
Carolina hälsar på
Han lockades genast av tanken att flytta upp.
– Jag gillade klubbens ambition, de presenterade sunda tankar. Man måste känna att organisationen är stark och att man kan lita på folket i klubben och det kände jag. Så är det inte överallt.
Han ville ändå ha betänketid.
Hustrun Carolina Klüft, som vann tre VM-guld och ett OS-guld i sjukamp, har fullt upp med sitt på hemmaplan.
– Det var väl det enda som drog ut på tiden, hur vi skulle lösa allt praktiskt. Men nu gör vi så att hon kommer upp till Piteå ungefär var tredje vecka.
Är självkritisk
Patrik Klüft är medveten om att Piteå Hockey är ett lågbudgetbygge jämfört med många andra konkurrenter på samma nivå.
– Man handlar inte för tio spänn om man bara har sex kronor, men det är många andra som gör det. Det gäller att jobba rätt så att man får ut mer av varje krona. Och av varje spelare. Här upplever jag en otrolig passion och det är det häftigaste av allt.
Klüft kan upplevas som självsäker och kaxig. Men samtidigt är han självkritisk.
– Jag är en extremt dålig förlorare vad gäller humöret och kan bli grymt besviken även om vi haft en dålig träning. Då kan det vara mitt fel, liksom då vi förlorade träningsmatchen mot Teg. Det är mitt ansvar att se till att spelarna ger 100 procent.
Kräver inte skönspel
Klüft kan även uppfattas som allvarlig, vilket han är medveten om.
– Jodå, men faktum är att jag skämtar mycket och har alltid nära till skratt.
Hur är du som tränare?
– Jag tänker väldigt individanpassat, jag tror även att jag bygger isträningarna lite annorlunda. Vi tar inte ett enda skridskoskär utan ett syfte.
Hur är du som coach?
– Det känns som att jag blir bättre hela tiden, men det är inte säkert att jag ser saker på samma sätt om fem år.
Klüft kräver inte skönspel varje match.
– I hockey är prio ett att vinna, hur det ser ut kan jag skita i. Det är på träningarna man utvecklas.
Vilken målsättning har ni inom laget?
– Klubbens ambition är allsvenskan inom två år. Vad vi i laget har för mål håller vi för oss själva.