Olika ledarstilar kan alltid diskuteras

En enda futtig puck i någon av Hammarbys, Arbogas eller Huddinges kasse fattades för att Piteå Hockey skulle knipa en allsvensk plats i våras. Tränarna Jonas Rönnqvist och Tomas "Bulan" Berglund var nära att lyckas med konststycket att koka soppa på en spik. De tog laget hela vägen fram till mållinjen. Ett lag med ett halvdussin rutinerade spelare av bra allsvensk klass, men också ett lag där över tio av talangerna aldrig spelat seniorhockey.

Många rutinerade motståndartränare var imponerade över Piteås sätt att spela, att orka åka skridskor över hela banan med hög intensitet matchen igenom.

Rönnqvist och Berglund hade inför förra säsongen aldrig tränat något lag. De kom direkt från framgångsrika karriärer i Luleå Hockey. De valde att köra sitt eget race. Blev populära hos vissa, men trampade på ömma tår hos andra.

Olika ledarstilar kan alltid diskuteras. Piteå Hockey valde två extrema "vinnarskallar" och med i det paketet fanns också att detta skulle prägla laget och klubben.

AIK:s fotbollslag var nere för räkning när man, nästan bankrutt, åkte ur fotbollsallsvenskan för ett par år sedan. Nya kvastar tog då det djärva beslutet att anställa unge Rickard Norling som tränare. Norling har kört sitt eget race och är på god väg att ta laget från serieseger i Superettan till allsvenskt guld. Det finns de som till och med anser att Norling matchar hockeyns Bengt-Åke Gustafsson, i rollen som årets ledare, ifall AIK orkar hålla Elfsborg stången hela vägen.

Förutom kostymen under matcherna äger duon Rönn-qvist-Berglund flera likheter med Norling. Det handlar om moderna, tuffa tränare som vet vad som krävs ifall man vill vara med och leka i eliten.

På sätt och vis är det sorgligt att Rönnqvist-Berglund tvingades möta årets säsong med minskad budget och därmed också förluster av viktiga namn som Urban Lundberg, Pierre Berggren, Niklas Strängdahl, Dennis Ejdeholm och Tobbe Lindberg.

Det skulle ha varit ytterst intressant att se vad de kunnat göra med fjolårets trupp som bas för vidare satsning. Nu blir det som att börja om på nytt!

Piteå Hockey kan och ska förstås spela till sig en plats bland de två som går vidare i februari. Med lite ytterligare spets finns chansen att till och med spela om en play off-plats till det allsvenska kvalet i vår.

Rönnqvist och Berglund kommer garanterat att krama ur varenda droppe ur sitt talangfulla, träningsvilliga och hungriga material. Att detta ska räcka ända fram till en allsvensk kvalplats kan ingen begära.

Att dagens material ska räcka till att spela sig upp i allsvenskan känns oerhört långsökt. Med en handfull förstärkningar förändras dock läget drastiskt och det är långt ifrån omöjligt att så blir fallet. Det kommer att hända mycket i och kring den svenska elithockeyn och de olika lagens trupper innan sista januari 2007.

Målvakten Henri Launonen håller om han lyckas prestera samma spel som förra säsongen. Backsidan är klart godkänd och intressant med tre rutinerade kort samt unga talanger som comebackande Niklas Enberg, Stefan Johansson och store, tuffe, skottstarke Mikael Lindqvist. Den sistnämnde kan enligt tränare Rönnqvist gå precis hur långt som helst. "Har har mycket av det mesta, men vi måste jobba hårt på att få igång fötterna på grabben", sa Rönnqvist om killen som ofattbart nog inte platsade i stadslaget eller TV-pucken för ett par år sedan. Detta trots att de flesta med minsta hockeyöga kunde se att det handlade om ett råämne av format.

Forwardssidan ser tunnare ut och det saknas en riktig "sniper". Unge Marcus Hurtig är dock en talang av hyggliga mått. Frågan är inte om - utan när - han hamnar i elitserien.