Hennes sista matcher var hennes bästa. När SM-guldet säkrades efter 6–1-krossen mot Växjö hösten 2018 gjorde Jo Blankenship två av målen. Nu har hon lämnat fotbollsplanen och hittat en ny viktig roll i samhället. Särskilt under den rådande coronakrisen.
– Jag jobbar på apotek även om jag tekniskt sett är praktikant. Jag har inte befogenheter att göra precis allt, men jag är där och jobbar väldigt mycket just nu. Det är helt galet, berättar 25-åringen när PT ringer upp.
Det är knappt att läkemedlen räcker till.
– Det finns en eller två mediciner som potentiellt kan lindra mot Covid-19 även om det saknas substantiella bevis. Vi har fortfarande en del av dem kvar, men det är svårt att få in mer från tillverkarna. Nu har många apotek börjat begränsa försäljningen så att det inte tar slut, för vissa människor behöver de här läkemedlen dagligen.
Blankenship bor, studerar och praktiserar i delstaten Virginia. USA det överlägset hårdast drabbade landet i världen – både sett till antalet bekräftade sjuka och antalet döda.
– Det varierar från stat till stat, men nationellt och globalt är det en pandemi. Vi följer rekommendationerna från Världshälsoorganisationen (WHO), men varje delstat har också sina egna specifika regler, förklarar hon och fortsätter:
– Här i Virginia har alla företag som inte anses nödvändiga fått stänga. Det går inte att äta ute på restauranger eller gå och klippa sig.
Apoteken tillhör naturligtvis de verksamheter som måste fortsätta hålla öppet.
– Vi utsätts för risk men jag är glad över att vara i en position där jag kan jobba. Små företag går i konkurs och många människor har blivit arbetslösa. Jag är väldigt tacksam som får jobba och hjälpa människor.
Däremot behöver hon inte vara i skolan.
– De låter oss inte komma tillbaka resten av terminen. Alla våra studier sker online.
Jo Blankenship gjorde bara en säsong i Piteå IF. När damallsvenskan hade sommaruppehåll åkte hon hem och skrev provet till apotekarlinjen. Sedan kröntes hösten med ett SM-guld och därefter ett antagningsbesked till utbildningen i Virginia.
– Först var jag inte säker på hur jag skulle göra, för jag trivdes verkligen i Sverige, men till slut kände jag att det var rätt för mig att återvända till USA och gå i skolan igen, säger hon och fortsätter:
– Tidigare har jag gått en grundutbildning över fyra år och tagit examen i biologi, men för att bli apotekare krävs en läkarexamen och då är det fyra år till i skolan som gäller. Om jag ville ha ett jobb innan jag fyllde 30 behövde jag gå vidare från fotbollen, vilket var svårt men jag tror att det var rätt beslut.
Faktum är att Blankenship inte ens rört en fotboll sedan hon bodde i Piteå.
– Jag har inte skjutit ett skott eller något sånt överhuvudtaget. Det är lite konstigt, men kanske beror det på att jag skulle sakna det för mycket om jag provade, säger hon och skrattar.
Tidigare har hon spelat för Orlando Pride i NWSL (National Women's Soccer League) som är den högsta ligan i USA. Men med fokus på praktik och studier räcker inte tiden till för en fortsatt satsning på fotbollen.
– Visst finns några ligor på lägre nivå eller vänskapsmatcher som jag skulle kunna spela i, men jag är nog för tävlingsinriktad för det. Jag fick sluta med flaggan i topp. Vi vann guldet och det är jag väldigt glad för. Jag kommer säkert att spela fotboll igen så småningom, men då kommer det bara vara för skojs skull.
Däremot håller sig Jo Blankenship fortfarande uppdaterad i nyhetsflödet kring Piteå IF.
– Min svenska har inte blivit något bättre, så jag förstår inte så mycket av vad som skrivs, men jag försöker följa med så mycket jag kan och hinner.
Inför kommande säsong – som ingen riktigt vet när den startar – har stora delar av truppen bytts ut.
– Jag kände på mig att det skulle bli stora förändringar, många spelare har lämnat klubben men det kan vara något positivt också. Piteå var byggt på egna spelare och några veteraner som hade varit där väldigt länge. Nu är det dags för några nya spelare att komma in och bygga vidare, säger Blankenship och avslutar:
– Det kommer säkert uppstå en del växtvärk, men det ska bli kul att följa utvecklingen. Även om många av mina vänner lämnat laget har jag fortfarande en del kompisar kvar där. Jag kommer definitivt att fortsätta titta på matcherna.