Ny gren med födslovärk Hudiksvall - inte Piteå?
Hittills har sprintstafett endast förekommit i världscupen och internationella mästerskap. Där brukar antalet deltagande lag vara ett 20-tal. Till SM i Boden har 33 herr- och 17 damlag anmält sig, långt mer än i den vanliga stafetten.
Några entydiga regler för hur man ska hantera kvaltävlingar med stort deltagande finns inte. Så sent som på söndagskvällen visste inte de aktiva om det skulle bli både kvarts- och semifinal före finalen. Det hade i så fall inneburit ett ytterst ansträngande tävlingspass, eftersom det bara är två minuters vila för de aktiva mellan varje framträdande. Med tanke på att många åker allt under SM-veckan oroade det inte minst en av dem, Anna Dahlberg.
Nu kommer det dock, är senaste budet, att bli direkt semifinal (med fem lag vidare från varje) och final.
Men anta att det rent teoretiskt hade anmält sig 50 lag i någon klass. Då skulle det ha blivit kaos. Här måste vårt eget skidförbund skapa nationella regler. Varför inte använda friidrottens kvalsystem, där ett preciserat antal går vidare direkt plus några på tid. Man skulle kunna tänka sig tre semifinaler med de tre bästa till final från varje och dessutom ge de tre bästa förlorartiderna finalplatser. Det skulle betyda tolv lag till final. Ett sådant system vore bra för kvaltävlingen, eftersom man då kom bort från all maskåkning.
Spännande blir det under alla förhållanden. Två klubbar får dessutom historisk status med tanke på grenens premiär.
För Piteå Elit fortsätter det att vara stolpe ut. För någon vecka sedan såg klubben ut att ha en självklar guldmedalj i lagsprint. Men först försvann en olympisk guldmedaljör, nu även en världsmästare.
Trots Lina Anderssons sjukdom hade Piteå (med Emelie Öhrstig och Susanne Nyström) kunnat vara med och slåss om guldet i dag. Susanne är så pass bra, vilket hon även visade i söndagens stafett. Men även med Kina Swiden i laget kommer Piteå att hålla sig väl framme. Kina har gjort fina framsteg i just sprint denna vinter. Självfallet bör dock Åsarna med Anna Dahlberg som förstanamn utpekas som knapp favorit, kanske tillsammans med Östersund och Mora.
På herrsidan finns det förstås bara en tänkbar guldmedaljör, Hudiksvall med Björn Lind och Peter Larsson. Om nu inte den senare strular till det som han brukar göra ibland.
Medaljerna där bakom fördelas, åtminstone i teorin, mellan två av klubbarna IFK Umeå (med Jörgen Brink och Anders Högberg), Falun-Borlänge (bröderna Östberg) samt Östersund, där frågan är vem som blir Thobias Fredrikssons partner.
Tyvärr har inte Norrbotten något konkurrenskraftigt lag. I dag äger det arrangerande länet på herrsidan endast två åkare som kan hävda sig någorlunda, och då tänker jag inte på sprint utan sammantaget. Det är David Flinkfeldt och Gällivares unge Marcus Hellner. Situationen för norrbottnisk längdåkning på herrsidan är sämre än någonsin, och vad värre är: ingen ljusning skymtar. Det finns inga juniorer av klass, juniorer som kan bli en ny Niklas Jonsson eller en ny Sven-Åke Lundbäck.
Landets nordligaste skiddistrikt får åtminstone under de närmaste åren fortsätta att nöja sig med de duktiga damerna. Där finns det både elit och sparkapital!
Ställer exempelvis IFK Tärendö upp med Charlotte Kalla och Mia Eriksson i dag, så kan de hävda sig långt fram, även om formkurvan dalat efter succen i junior-VM. Båda är juniorer även nästa vinter, som borde kunna bli alldeles enastående.
Så jobbar vi med nyheter