Nu är June, 23 på plats i Piteå

Norska June gjorde igår sitt andra träningspass med nya klubben.
Samtidigt försökte hon få lite ordning i den nya lägenheten, som ligger bara några hundra meter från Junes nya hemmaplan, LF Arena.
- Just nu är det lite kaos, konstaterar hon.
June kommer från en by några mil utanför Tromsö i Nordnorge. Där har hon firat jul och nyår hos familjen.
- Jag fick 20 mil närmare hem genom att flytta till Piteå. Men det tar ändå 8-9 timmar med bil. Jag tog tåget hem på vinterlovet. Då tog det 13 timmar eftersom vi fastnade i en snöstorm på fjället, säger June.
Dålig koll
Nu är hon alltså på plats i Piteå, redo för en ny utmaning.
- Jag har lite dålig koll på Piteås lag, erkänner hon. Jag kan inga namn och så ännu.
Men hon vet att det är en tuff uppgift som väntar.
- Oj, damallsvenskan är en riktigt bra liga. Jag satt häromdagen och tittade på spelprogrammet och tänkte: "oh, shit, vilka svåra matcher som väntar", säger June.
Annat var det i Umeå IK.
- Jo, där var det ju bara seger i varje match som gällde.
June har varit med om stora kliv i sin karriär. I ungdomsåren spelade hon bara pojkfotboll.
- Det var först när jag var 16 år som jag började spela med ett rent tjejlag, minns hon.
Dubblad träningsdos
Sedan gick hon på tre år från norska division 2 till självaste Umeå IK.
- Då ökade träningsdosen plötsligt till mer än det dubbla. Det gjorde att jag hade svårt att hålla mig skadefri under de två första säsongerna i Umeå, säger June.
June värvades till Umeå som forward.
Men så värvade klubben även en annan forward på den platsen - Marta.
- Jo, det blev ju så, vi är ju båda vänsterfotade och hade samma position i laget. Men i den konkurrensen står man ju sig slätt, säger June med ett skratt.
Skitförbannad
Det blev med andra ord bänken för June. Konkurrensen om anfallsplatserna var för svår.
Då kom tränaren André Jeglertz med ett förslag: "June, du är ju aggressiv i din spelstil, har en bra vänsterfot och kan slå långa bollar. Vad skulle du säga om att testa spela som vänsterback?", undrade han.
Och vad svarade du då?
- Jag blev skitförbannad! minns June.
Men hon gav sedan med sig och provade spela ytterback, både i allsvenskan och Norges U23-landslag.
- Nu tycker jag det är jättekul att spela back, så jag är tacksam för att dom i Umeå övertalade mig.
Känner du dig mera som back än som forward numera?
- Jo, faktiskt. Det är hur kul som helst att bryta och tacklas lite. Jag är ju bara 160 centimeter lång och som anfallsspelare blev man mest nedsparkad, säger June med ett skratt.
- Men var jag kommer att spela i Piteå är helt och hållet tränarens sak att avgöra.
Mera speltid
June har tillhört det norska U-landslaget i tre år. Nästa mål är att komma med i seniorlandslaget.
- Absolut, det är dit jag siktar, försäkrar June.
Men hade det då inte varit bättre att stanna i UIK?
- Det är inte alls säkert. Jag har haft mina år i Umeå, för det mesta har jag suttit på bänken. Det kändes som ett avslutat kapitel. Jag blir inte yngre och vill spela i en klubb där jag får mera speltid. Det hoppas jag få i Piteå.
Att flytta tillbaka till Norge var inget alternativ?
- Jo, jag hade anbud även därifrån. Tromsö har till och med ett lag i högsta ligan. Men det får bli så småningom. Damallsvenskan håller högre klass och det är där jag vill spela. Jag tror att Piteå blir perfekt för mig, slutar June.
FOTNOT: Ytterligare två allsvenska spelare tränar med Piteå sedan en tid tillbaka: Maria Åhlund, Kristianstad, och Johanna Lindahl, Sunnanå. "Vi räknar med att dom kommer att spela med oss. Men vi har ännu inte deras namnteckningar på papper, några detaljer återstår", säger Håkan Norberg, Piteås sportchef.

Nu är June, 23 på plats i Piteå

För tre år sedan gick hon från norska division 1 till världens bästa klubblag, Umeå IK.Nu byter June Pedersen, 23 år, klubb igen - till den allsvenska nykomlingen Piteå IF.- En ny härligt stor utmaning, tycker hon.