Tidigare i våras hade Ruben Andersson fullt upp med rehabarbete. Han såg då en operation som det värsta fallet.
Efter en magnetröntgen i Umeå tidigare under sommaren kunde det konstateras att hans högra knäskål är lätt spetsig nedåt. Läkarna trodde att det hade förhindrat hans rehabprocess.
– Efter röntgen hade jag kontakt med några fysioterapeuter och läkare. Tillsammans kom vi fram till beslutet innan semestern, operationen var det bästa alternativet, säger Ruben Andersson.
Det är det senaste i flera bakslag han har fått utstå de senaste åren. Att vara borta från sporten han älskar är en utmaning.
– Fotboll är ju något som man tycker är så himla kul så det är tråkigt, och tufft mentalt. Jag känner att jag har mer att visa som spelare i Piteå och det är därför jag siktar på att komma tillbaka.
Trots skadan har han varit närvarande på träningar och matcher, något som han tror har bidragit till att han håller motivationen uppe.
– Under vardagen är det jag själv som måste hålla mig motiverad, men när man sitter och snackar med grabbarna och får höra att man behövs får en att vilja skynda på processen. Det är många fina individer i laget som får en att vilja komma tillbaka, säger han.
I dagsläget väntar mittfältaren fortfarande på en operation.
– Jag har inget exakt datum än, jag väntar på ett samtal från Umeå. De sade innan semestern att planen var under augusti, säger han.
Förhoppningen är att kunna spela med laget nästa säsong. Men rehabtiden efteråt kan också bli lång.
– Det kommer vara typ fyra till sex månader sedan är jag tillbaka till 100 procent. Det är inte som en korsbandsskada direkt, vilket känns positivt.
Han kommer fortfarande att få titta på från sidolinjen efter operationen, men däremot behöver han inget extra stöd för att gå. Det inger hopp hos 22-åringen.
– Jag ser fram emot kommande månader. Rehabträning har inte varit så roligt, säger han med ett skratt.
De många bakslagen har varit tuffa mentalt för Ruben. Men det finns en sak som håller i gång honom: att få spela fotboll igen.
– Man är less på det man har gjort genom åren och hoppas att man får slippa skador lika frekvent. Det finns ändå något i att göra något man inte tycker är kul för att man vet att man gör det för rätt sak. Det gäller bara att fortsätta gnugga på så kommer drivet alltid finnas där.